Onegaishimasu

Så har jag kommit hem från min andra skoldag och min första träning i Ishido-senseis dôjô. Skolan är galen, vi ska lära oss sex kanji om DAGEN och ett kapitel i boken tar två dagar. Jag kommer dessutom in lite sent, så alla andra ligger på kanji nr 40, typ. SÄMST. Tur att i alla fall de första tio är siffror (som jag kan) och lite annat som är lätt och bra.

Efter skolan var det träning för första gången. För dem som inte vet så tränar jag Iaido, som är en slags kampkonst med svärd. ÅH HERREGUD! Var så nervös. Till att börja med skulle jag åka ensam till Kawasaki som ligger i Kanagawaprefekturen. Det är den prefektur som ligger närmast söder om Tokyoprefekturen. Jag bor i Saitamaprefekturen, som är den närmaste norr om Tokyo. Det är alltså ganska långt, men det tar ändå inte mer än en timme att åka. Jag har sån tur också, så Keihen Touhoku Line som går här från Warabi Station går hela vägen till Kawasaki! Inga byten med andra ord.

Väl i Kawasaki, dit jag kom ca 45 min för tidigt, skulle jag vänta på en annan svensk som skulle visa mig vägen till dôjôn. Det gick bra och vi tog en liten buss och kom fram på några minuter. På måndagar och tisdagar är det fri träning från klockan sex, vilket jag tycker är skitjobbigt. Jag vet aldrig vad jag ska öva på. Körde igenom några kator och så, väntade mest med spänning på att Ishido-sensei skulle komma. Han är tydligen i en annan dôjô till klockan nio på måndagar=ovärt. Fick lite tips i alla fall, på sånt som jag alltid glömmer. Öva öva!

När väl Ishido-sensei kom blev jag om möjligt ännu nervösare… Men det gick bra! Han är väldigt rolig, och dessutom är han väldigt öppen och lite ”ojapansk”. Han skämtar väldigt mycket och skrattar och har roligt åt en när det blir fel. Inte på ett elakt sätt såklart! Sen så är han ju så otroligt duktig, jag är helt…. in awe. Det är verkligen ett privilegium att få träna för honom. Jag gav honom min omiyage, alltså en present, ett ”Temporary Trainee Card” (helt enkelt ett kort där det står att jag bara är i dôjôn temporärt och inte får samma fördelar som permanenta elever) och så ordnade vi betalning och sånt. 10 000 yen i månaden kommer det att kosta, plus ca 1000 yen per gång i lokaltrafikskostnader. Men jag tänker ändå försöka träna både måndag och tisdag. Inte som att jag har något bättre för mig, och det är väl investerade pengar.

Dock måste jag åka hem tidigare, för idag när vi tog sista bussen och typ näst sista tåget kom jag hem till stationen ca kvart i tolv. Och här på Guest Houset stänger köket klockan tolv, vilket betyder att jag inte fick någon middag! Men det hindrade mig ändå inte från att gå till Seiyu (mataffären som har öppen dygnet runt!) och köpa på mig ett litet lager. Har faktiskt knappt handlat mat ALLS sedan jag kom till Japan. Nu köpte jag frukostgrejer, lite grönsaker och basvaror som matolja och lite kryddor.

Pratade just lite med Stan i telefonen, älskling! Ska gå och lägga mig nu… Klockan är två. Imorgon ska jag gå upp tidigare än jag gjorde idag och äta frukost och sådär. Och imorgon när jag kommer hem från träningen LOVAR OCH SVÄR jag att slänga upp ett inägg om Harajuku i söndags samt lite bilder.

Funderar på att börja videoblogga också, eftersom det tar typ hälften så lång tid att babbla in en här texten på film som att skriva den. Har ju webcam inbyggd som är rätt bra. Vad tycks?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: