Archive for april, 2009

Grissjukan

april 30, 2009

Vad är grejen med svininfluensen egentligen?

Fattar noll.

Att folk i Sverige kan sitta och oroa sig för att nån i Mexiko dött. Ärligt. Hur är det ens möjligt?

Annonser

Inokashira Kôen, Kichijoji

april 30, 2009

img_2441Lagom pittoresk gata på väg ner till parken. Kändes nästan lite sydeuropeiskt.

img_2442Staketen och taket är i plast. ❤ Det är inte trä i vilket fall.

img_2449Sköldpaddor lapar sol på svensk manér. Tro det eller ej, men japaner föredrar skuggan. Idealet är att förbli ljus under hela året, och fula pigmentförändringar är det värsta! Jag ser nästan lika många med paraply en solig dag som en regnig

img_2450Jag älskar hur vegtationen är precis såpass annorlunda att man förstår att man är söderut, utan att det för den sakens skull övergår i en explotion av palmer och exotiska blomträd.

img_2451Parken verkade vara ett populärt motiv bland målare, såg säkert ett tiotal människor som stod och målade.

img_2457Mamma nekade mig att åka svanbåt med motiveringen att jag var för stor! En kniv i hjärtat är vad det är!

img_2460

img_2464Mochi på spett som grillas…

img_2465…och penslas med soja eller miso. Jag valde soja. Gott!

img_2472

img_2480

img_2481

img_2484

img_2495

Man åker till Kichijoji med JR Chûô och Sôbu Line, Rapid eller Local från Shinjuku, eller som vi gjord med Keio Inokashira Line från Shibuya. Med den senare går man bara av vid slutstationen. Där finns det en karta (nära biljettspärrarna, tror det var innanför) och sedan är det skyltat. Annars är det bara att fråga efter ”Inokashira Kôen”.

Veckans ursäkt

april 30, 2009

Håhåhå, tänkte börja inlägget med att ursäkta för att jag bloggar så uselt den här veckan. Men ärligt, jag bloggar uselt ALLA veckor, och det vet ni redan, så låt mig bara skippa det.

Den här veckan är mamma och Jocke på besök. Det är trevligt, för vi gör massa turistsaker, men också nervöst, eftersom de förlitar sig helt och hållet på mig. Och ärligt, det enda jag vet om Tokyo är vilka distrikt som innehåller vilka klädaffärer. Så jag har läst guideböcker och googlat som en tok, och de senaste dagarna har faktiskt varit riktigt trevliga.

Vi har varit ut till Asakusa och templet där, två muséer i Uenoparken och  till textilområdet i Nippori. Idag hann vi med Kappabashi, som är ett område med mycket köksinredningsffärer, Porslin, framför allt. Gick typ omkring och dog lite, vill så gärna köpa något fint till mitt och Stans nya kök. Men det känns fel att handla utan honom! Kanske köper något ändå…. Det är faktiskt inget fel om jag köper några skålar som jag gillar! Så det då. Efteråt åkte vi ut till en park som ligger i Kichijoji, och den var helt fantastisk! Så fint med en stor damm där det simmade små sköldpaddor och karpar som var säkert en halvmeter stora. På en ö mitt i dammen stod också en fantastiskt rödlackerat tempel. Det kändes som att gå omkring en saga litegrann, fick ett väldans sug att klä ut mig till en miko, eller shrine maiden, i röd hakama och vit gi.

Efter ett väldans kort fikastopp i Shibuya åkte vi hem och åt på Kappa igen (vi åt där i söndags också). Sedan satt mamma och Jocke på mitt guest house och mamma gjorde nån bok med kvitton och skrev lite vad vi gjort varje dag. Sånt som jag borde göra i den här bloggen typ!

Men ärligt, den här veckan har vi gått typ sex timmar om dagen, och när jag kommit hem har jag varit svinsvintrött och velat sova direkt. Ändå sitter jag uppe till ett varje natt för att Stan ska sluta jobbet och jag ska få en pratstund, och så somnar jag två…. Tur att man kan sova på tågen!

Kanji

april 27, 2009

Precis när jag äntligen lärt mig skillnaden på ”たいき” (taiki, 待機), ”たんき” (tanki, 短気) och ”たいじゅう” (taijû, 体重)。VAD dyker upp i mitt lilla kanjitränarprogram?

”たんじょ” (tanjo, 短所)

Alltså, jag ger upp.

april 26, 2009

Att försöka ta sig ut från Hachiko Exit på Shibuya station i värsta helgrushen när det regnar och alla har paraplyer.

Gåta

april 26, 2009

Igår hade jag en av de märkligaste fylleupplevelserna jag haft i mitt liv.

Var på väg till combinin (seven-eleven) för att köpa risbollar, då jag stötte ihop med Jessica och Malin som bjöd in mig att se på Mamma Mia och dricka lite cider. Nice tänkte jag, och tog med min Baileysflaska. Trodde inte det var något kvar, men när jag hällde upp blev det typ en hel kopp.

Sedan ligger vi, plus Kasu i godan ro och kollar på filmen (som är dålig) och snackar skit. Kasu blir full efter två 33cl 3% cider, värsta jag sett typ. När filmen väl är slut har jag typ halva koppen kvar, och vi går in på Jessicas rum där vi sitter nån timme varunder jag dricker upp resten av koppen. Då har jag alltså druckit ca 2,5 dl under tre timmar.

Går tillslut tillbaka till mitt rum vid fyratiden och slår på ett avsnitt K-On i väntan på att Stan kanske ska ringa. Somnar efter en kvar och vaknar efter 20 min av en känsla som numer börjar bli alltmer välbekant.

Jag måste spy.

Vilket jag såklart går ut på toaletten och gör. Spyr ungefär lika kraftigt som den gången jag svepte två flaskor koreansk likör och gick barfota hem från Shinjuku. Alltså ärligt, det var så jävla märkligt. Jag är inte världens tåligaste när det gäller alkohol, men jag brukar kunna dricka en halv flaska likör eller så under en kväll och fortfarande både minnas och slippa ligga på badrumsgolvet.

Sen insåg jag att det enda jag åt igår var en tallrik flingor och två risbollar ca fem minuter innan jag började dricka. Då förstod jag helt plötsligt.

Vi kan avsluta med en gåta som är helt orelaterad till mitt äventyr: Vad är jobbigare än att försöka ta sig ut från Hachiko Exit på Shibuya station i värsta helgrushen?

OMG!

april 24, 2009

Jag har just stulit, och jag tror att jag kommer åka fast!

Jag gick ner för att kolla om någon vari vardagsrummet, och hittade Xander vid en av datorerna. Efter en stund noterade jag att det låg en enorm korg med matvaror på vårt ”Take free corner”, vilket jag sa till Xander. Tänkte att någon kanske glömt sin korg i köket, för de grejerna brukar hamna på Take free corner om managerna städar bort dem.  Jag var så sugen på spagettin, eftersom jag tänkte köpa spagetti typ idag eller imorgon. Men det känns ju taskigt! Om jag skulle glömma mina matvaror i köket skulle jag hoppas att ingen tog dem! Jag och Xander stod och rotade för fullt och hittade både kaffe, jordnötsgelé och en mobiltelefon. Efter att Xander plockat upp jordnötsgelén så tog jag tillslut mod till mig och tog en bunt spagetti (här är spagetti förpackat i 100g-buntar i paketen). Precis när jag är på väg tillbaka till rummet så kommer en tjej in från rökrutan och plcokar upp korgen och går! OMG! Jag och Xander stod ju precis en bit bort och asgarvade, hon åste ha fattat att det var vi om hon märker att något fattas!

Känner mig så usel så det inte är sant, men å andra sidan – om hon självmant lämnar saker på Take fee corner när hon går ut och röker, vad fan räknar hon med?

Åååh, borde ändå inte ha gjort det, men nu måste jag ju äta upp skiten. ;__;

Absurditeter

april 23, 2009

Just nu går det engelska nyheter på tv, vilket just idag innebär en japansk man som pratar på japanska, vilket är överdubbat till engelska men textat på japanska.

Det är något med det som känns lite absurt.

Stress

april 23, 2009

Är så jävla stressad just nu. Ligger fortfarande efter med förra och förrförra veckans plugg, samtidigt som jag försöker anamma en ny intensivare studieteknik inför kommande kapitel. Känns som att jag har hur mycket som helst att göra, och absolut ingen tid. Hundratals kanji, nya ord, grammatik och allt bara snurrar i huvudet.

Dessutom är jag så jävla less på det här huset. På mitt rum som är mikroskopiskt, aoporna som hopar sig runt sopkorgarna, odiskad disk, duschar utan varmvatten och så de eviga tvättmaskinerna från helvetet. Sitter mest och drömmer om när jag och Stan ska hit igen om ett par år. Då vi ska bo i egen lägenhet och yenen inte kommer vara så fruktansvärt äckligt hög (den har gått upp den här veckan). Då jag ska gå på Bunka Fashion College och han plugga japanska.

Åhh, det är så frustrerande att allt inte bara kan hända nu. Ärligt. På senaste tiden har jag dessutom tagit reda på saker och insett att det är typ hälften så lätt som jag trodde att komma in på den designskola jag vill gå på. Jag behöver t.ex. bara klara nikkyuu på JLPT, vilket inte ens är den högsta nivån. Jag har ju min femårsplan, och jag arbetar verkligen efter den, men det är så frustrerande ibland att tid går så långsamt. Och så vill jag ju kunna njuta av min tid här NU och inte leva i nån slags fantasivärld, men det är svårt ibland.

Nästa vecka är det i alla fall lov, vilket är så himla skönt. Mamma och Jocke kommer visserligen hit, så det blir väl inte direkt tid till att plugga ikapp, men ändå. Ledigt!

Snart bara två månader kvar också…

Back on track

april 20, 2009

Den här veckan har varit skit från till slut. Inget har funkat. Att Stan faktiskt åkte hem i söndags var mer av en chock än vad jag väntat mig. Det var definitivt värre än första gången. När jag kom hit i januari var det en mycket större förändring, och att han inte var här… det blev lite uppslukat i faktumet att jag helt plötsligt bodde 800mil österut. Men sen kom han hit och var här i nästan tre veckor. Japan utan Stan är helt fantastiskt. Japan med Stan är allt jag någonsin drömt om men aldrig trott att livet skulle kunna bli.

Utan honom blev det minst sagt tomt. Hela veckan har varit skit. Inget har funkat. Tog till och med ledigt från skolan en dag, bara för att jag inte orkade. Och då ska ni veta att jag missat totalt en lektion på tre månader innan. Har i princip inte pluggat något alls, fast vi hade prov i fredags. Har mest legat hemma och matat Project Runway, som jag borde ha sett tidigare. Är på fjärde säsongen nu, vilket säger lite om hur tidsfördelningen sett ut.

Men sedan igår kväll nån gång känns det som att jag är lite back on track. Åkte till Shinjuku idag och köpte böcker för att plugga extra inför 3kyuu, nästa nivå. Sedan vandrade jag bara omkring lite, eftersom jag änner att jag inte spenderat så mycket tid i den stadsdelen. Gick på 1010 Curren och hittade världens finaste och sötaste fantastiskt vackra kavaj, som ska bli min på tisdag. Oj oj oj så snygg jag var i den, gjorde min dag.

Gick även på Studie Alta, och på översta våningen nånstans så hade jag ett extremt märkligt mötte med en expedit. Hade min telefonväska med mig, och en av expediterna fick syn på den, varpå hon började skrika i princip med sina lungors fulla kraft att den var ”CHOOU OMOSHIROOOOI!!!” (superrolig/-intressant). I samma höga och framförallt nasala stämma fortsatt hon att fråga ut mig kring var jag hade köpt den och andra detaljer. Hon försökte till och med lyfta på luren och kissade nästan på sig av skratt. Jag själv stod mest där röd som en tomat i ansiktet tillslut (kvinnan ville ju inte sluta, det blev lite pinsamt) och upprepade ”tack tack” till jag fick springa därifrån. Japanska shopkeepers alltså, det är obeskrivligt.

Tåg även tåget till Harajuku när jag ändå var i krokarna. Skulle bara ta en sväng ner för Takeshita Dori då jag äntligen hittade Closet Child, som säljer lolitakläder second hand. Höll på att dö när jag upptäckte att de sålde min absoluta drömkappa från Victorian Maiden för bara 15 000yen (ca halva salepriset på hemsidan). Köpte dock inte, utan ska vänta till nästa månad. Om den är kvar då så är det liksom ödet. Så är det bara. Har drömt och dregglat över den i sex månader.

Vandrade även till Shibuya och tillbaka. Gick förbi vad jag tror är Miyashita Park (eller vad det heter i TWEWY), och det var så fint att jag bara fick ett fullständigt ”Älskar Tokyo”-anfall. Ibland är allting bara så fantastiskt i den här staden. Vackert och framför allt storslaget på ett sätt som Stockholm aldrig blir. Jag känner mig så märkligt hemma här, fast det borde vara den mest främmande platsen på jorden. Det går inte att beskriva, men det är en känsla jag alltid önskat mig från den plats jag bott på, och jag har inte upplevt den innan jag flyttade hit.

En sak som blev uppenbart för mig häromdagen är också att jag bara har tio veckor kvar här. Det är nästan ingenting. Känner definitivt panik över tiden och allt jag vill göra och sånt. Måste dessutom börja svänga ihop ett CV och mejla runt så att jag kan få jobb när jag kommer hem till Sverige. Men även om det är stressande att kunna räkna veckorna som är kvar, så ser jag fram emot att få komma hem. Stan väntar, i vår nya fantastiska lägenhet där vi ska bo tillsammans, och bara det känns som ett helt nytt äventyr. Sedan har jag alla mina andra planer inför framtiden som ska sättas i rullning, saker som verkligen får det att glöda i kroppen av exaltation. Jag kommer sakna Japan, visst, men det finns definitivt en hel hög med saker jag ser fram emot att göra i Sverige.