Nä nu tar vi nåt kul!

Back to business igen! Lovade ju lite fler bilder, och nu är det dags!

För ett par veckor sedan åkte jag en tidig morgon och lämnade min ömma moder och min bror på flygplatsen efter en trevlig vecka tillsammans. Eftersom jag inte kände för att wastea en dag på att pajja min dygnsrytm och göra ingenting åkte jag inte hem efteråt, utan till Harajuku. Inte världens bästa idé…

Redan när jag gick av tåget var det nämligen som att gå in i en vägg. Hela perrongen från ände till ände var så packad med människor att tågen inte ens kunde köra in och ut ordentligt. De fick krypköra istället.

Photo-0034Bild från trappan. Tog mig ca 10 minuter att komma av stationen, och då är inte Harajuku som exempelvis Shinjuku (Tokyos största station) där tio minuter är normaltiden. Nä, Harajuku är minliten och har bara en perrong och jag klev dessutom av tåget fem meter från utgången. Jag trodde det hade hänt en olycka eller något, men självklart inte – detta är bara normalt för Tokyo en oslig söndag i slutet på Golden Week.

Photo-0035Minst lika trångt var det utanför stationen där folk kämpade som dårar för att komma in.

Photo-0036Tur att brottsligheten är så låg i Japan, för då har polisen tid att stå och vifa flaggor och dirrigera shoppinglystna människor i stället. Wai!

Sen kommer vi till det som var nästan höjden av min idioti. Efter en långsam kryppromenad längs Takeshita Dori fick jag nämligen den lysande idén att nu när inte mamma och Jocke var här, då kunde jag ju springa in på nyöppnade Forever 21! Vi hade gått förbi butiken ett par dagar tidare och då – två dagar efter öppning – hade kötiden minskat till bara två och en halv timme. Så nu, hela fyra dagar efter öppning, ja då månste ju köerna vara minimala tänkte jag blåögdt. Jag kan säga att promenaden från butiksdörr till köslut var över en halv kilometer, och jag fick beskedet om ca 1½ timme väntetid. Jag slog mig dock ner med min DS och tiden gick förvånansvärt fort.

Photo-0038
Här blir vi ledda framåt av en av de säkert 15-20 vitklädda män som arbetade med att administrera kön. Och då har jag inte nämnt alla de blåuniformerade ordningsvakterna som även de stod med megafoner och höll oss på plats.Efter ca en timme och en kvart glev jag in genom de magiska portarna. Och är jag nu kämpat så länge för att få komma in var jag ju tvungen att genomsöka varje hörn av butiken.

Jag kan säga att Forever 21 här är mer som H&M hemma. Kläder för tjejer i min ålder som vill synas och gärna spenderar kvällar och nätter på klubbar. Dessutom är det ruskigt billigt, priser på H&M-nivå! H&M i Tokyo är mer karriärkvinna i 30-årsåldern, och priserna är betydligen högre, tänk H&M gånger 1,5 så har ni den ungefärliga nivån. Efter att ha finkammat de fyra våningarna för damkläder begav jag mig till provrummet med en stor svart shoppingkasse till bredden fylld med kläder. Kön dit var som tur var bara en kvart eller så, skönt!

Photo-0039Här är jag i de två plagg som jag faktiskt köpte. Ett vitt linne eller klänning som jag kommer bära den som. Brottar rygg med fin svart rosett knuten runt också. Dessutom ätt par helt perfekta jeansshorts. Jag har finkammat Hela Shinjuku och delar av Shibuya och Harajuku efter de perfekta mörka oblekta jeansshortsen, men det är stört omöjligt. Japanerna vill tydligen bara ha dem med fula revor, fransar, applikationer i gliter och rosa eller de fula blekningarna som vi gjorde oss av med här för typ fem år sedan. De hade dessutom hög midja, så man kan lugnt säga att min lycka var gjord!
Ni kanske undrar varför jag har en påse över huvudet… Jo, jag var ju på flygplatsen tidigare under dagen, och slogs då av att exakt alla bar munskydd, förmodligen i skydd mot svininfluensan. Ja, jag blev faktiskt så skärrad efter mitt besök att jag bestämde mig för att ett munskydd inte är nog, och tog till hårda artilleriet. Såna här huvudskydd ser man inte så ofta i Japan, men det kommer nog att bli vanligare nu när den kollektiva paniken ökar…. SKOJA. Det är ett huvudskydd som man alltid använder i Japan när man provar kläder, för att kläderna inte ska fläckas av t.ex. smink. Jag brukar aldrig anvnda dem, utan brukar lämna den vanligtvis rosa kartongen i ett hörn av provhytten orörd. Nu räckte dock expediten mig personligen ett skydd, och jag kunde ju knappast lämna tillbaka det i samma ihopvikta oanvända skick, så jag kände mig tvungen.

Resten av kläderna var typ skit, eller i alla fall i fel storlekar…. Kanske åker tid någon mer dag och provar dem i mindre storlekar. Slog inte mig förrän efteråt, men jag kunde faktiskt bett personalen att hämta andra storlekar åt mig, för sådan är kotymen och servicenivån här. Det var fö. en befriande sak, att storlekarna var normala. Jag har ibland haft problem att komma i large här, men nu var nästan medium för litet i vissa fall. Det komiska var också att deras S (man fick en sizechart när man kom in) började vid 160cm längd, när L i Japan vanligtvis går till 165cm.

Blev i alla fall hemskt glad över mina inköp. Shortsen har åkt på nästan varje dag sedan dess, yes! Härligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: