Hönsflicka

Ibland blir det uppenbart till och med för mig att min fantasi ibland är lite för…. vild. Igår kväll pratade jag med Stan på telefon. Han sa att han bara skulle ta en kund, sen skulle han ringa. Han ringde aldrig, fast jag väntade i 1½ timme. Skickade ett surt mejl och sa att jag gick och la mig. Nästa dag hade jag fortfarande inte fått något svar. Blir orolig, men tänker inte så mycket på det. Dagen går, klockan börjar bli runt sex-sju, och jag har fortfarande inte hör något trots att han borde vara vaken och sett mina mejl för länge sen.
Nu börjar tankarna snurra i huvudet. Han sa att han skulle ta en kund… tänk om han blev rånad? Tänk om något annat hänt? Tänk om han är skadad, eller DÖD?!

Inom ett par minuter efter att jag börjat tänka i de banorna står jag nästan och grinar utanför Harajuku Station, övertygad om att jag snart kommer att få lämna Japan för att besöka Stans begravning….

Självklart hade inget hänt. Han hade gått på möte och skickat ett mejl som inte kom fram. Idag var röd dag i Sverige, så han var ledig och väcktes faktiskt av teleonsamtalet från min mamma (blev så paniksalgen att jag mejlade henne och bad henne be honom att höra av sig).

Så kan det gå!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: