Äcklet

Det finns en hel del saker som man bara tror händer andra, hur vanliga det än är. Alltså, visst hade jag hört historier från andra här i huset, inte minst Andrews skräckhistoria om hur han kände något under foten, plockade upp det för att se vad det var och… resten ska vi nog inte prata om.

Så igår kväll precis när jag skulle gå och lägga mig. På väg ut genom dörren för att borsta tänderna. Där, på väggen, mellan dörren och bokhyllan pilar den illfart. En säkert två centimeter lång kackerlacka.

Fick panik. Såklart. Sprang ner till Aki och fick fram att en ”ookii mushi” (stor insekt) var i mitt rum, samtidigt som jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Han hämtade insektsspray och handskar, men när han kom upp igen var den såklart borta. Och hur vi än letade så hittade vi den inte. Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till. Vill inte ens gå in i rummet, utan ville be om ett annat rum. Men gjorde inte det. Insåg att Aki inte kunde göra något mer och sa att jag klarade mig, men behöll sprayen. Sen stod jag utanför  mitt rum och grät ungefär hur länge som helst. Bit för bit vågade jag mig in, tills jag tilslut satt på sängen, invirad i mitt täcke, men sprayen i högsta hugg.

I den positionen somnade jag sedan, fem på morgonen. Jag vet fortfarande inte om den är kvar eller inte. Det är så jävla äckligt, men vad fan ska man göra? Jag måste bo här i fyra dagar till. Så jävla dålig timing, kunde den inte ha väntat några dagar med att kila in?

Och jag som alltid tänkte att jag absolut inte hade någon insektsfobi…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: