Archive for juli, 2009

Grupptryck?

juli 27, 2009

Hemma igen efter N-next. Hela kroppen känns mörbultat efter en veckas sovande på hårda tunna gympamadrasser.

En spontan reflektion som uppkom pga vissa händelser under träffen… När man gick på mellan-/högstadiet, så fick man ju alltid höra om det farliga grupptrycket, eller hur? Man skulle tvingas röka, dricka och ta droger eftersom andra skulle pressa en. So far so good. Men grupptrycket uppmålades ju egentligen helt felaktigt. Min bild av grupptrycket då var ungefär att man skulle stå tio personeri en ring, och alla skulle röka utom en, varefter alla andra skulle kalla den här personen för idiot och pressa den till att röka. Men så har det ju aldrig fungerat!
Min riktiga erfarenhet av grupptryck är istället att du är i en situation där t.ex. alla röker/dricker och det bara antas att du ska röka/dricka också, och du själv också bara går med på det. Inte för att du tvingas av gruppen, utan för att när alla andra gör det känns det naturligt att göra det. Man slutar tänka själv, helt enkelt. Men det här fick man ju knappast höra i skolan, utan man får lista ut själv att det är så det fungerar.

Annonser

Helgen som gått

juli 20, 2009

Huuu…

Igår hade jag tänkt sova ut, men tji fick jag. Gick istället upp åtta för att åka in till stan och var amd på virknings-workshopen som Sanna anordnade på SF-bokhandeln. Jag kan inte virka för fem öre, men de små amigurumidockor som var anledningen till workshopen var så söta att jag helt enkelt gick dit och lärde mig!
Det var hur trevligt som helst. Fick mig att komma ihåg hur mycket jag tyckte om att sticka förr (och hur bra jag var på det!). Dessutom, alltid trevligt att träffa vänner. Till största delen var det dessutom bara vi två, så Sanna kunde i lugn och ro lära mig göra både rader och cirklar och allt möjligt.

Efteråt skyndade jag mig till Stans jobb, där vi först åt mat. Indiskt, som jag saknat mest av allt när jag var i Japan! Underbart gott. Sedan satt jag och filade på mitt CV hur länge som helst ungefär. Men med lite hjälp från Stan blev det äntligen klart, och dessutom blev det skitsnyggt! Awesome!
Medan jag väntade på att Stan skulle bli klar gick jag runt på söder och lämnade ut CV på olika ställen, och sökte faktiskt nästan tio jobb! HI FIVE!

Efter en kort tur till Skarpnäck så åt vi på kiosken mittemot mitt gamla hus innan vi åkte hem.

Idag åkte jag med mamma och Jocke till Östnora för att hälsa på min faster som fyllde år. Riktigt trevligt at träffa lite släkt igen, även om jag var trött efter att ha varit uppe halva natten.

Sedan har jag suttit hemma och sökt en massa jobb också. Skickat in mitt CV till massa kläd- och skobutiker, hoppas att det ska ge något. Det är ju egentligen i den branschen jag vill arbeta. Visserligen svårt att få heltid där, men jag är inte säker på att ett heltidsjobb passar mig just nu ändå, så det blir nog inga problem.
Sen har de tydligen en tjänst åt mig på mitt gamla jobb, men jag är inte säker på om jag ska ta det. Det är mycket längre att åka nu, och lite jobbigt. Å andra sidan skulle jag kunna ta det jobbet och sen kunna slappna av och bara inrikta mig på att få det jobb jag VILL ha, och sedan sluta där igen när jag hittar något inom detaljhandeln. Hmmm, svårt beslut…

Nästa vecka ska vi ju till Göteborg, och jag har idag förberett för det. Numera betyder inte förbereda att man packar sin väska och går och lägger sig tidigt. Håhåhå, om det vore så väl… Nej, för det första måste jag packa UPP väskan, eftersom mina saker från Japan ligger kvar i den. Suck. Sen missade jag tvätttiden igår, så jag vet inte vad jag ska packa heller. Dessutom måste jag göra hundra andra saker som jag inte brukar, som att diska, städa upp i köket, rensa kylskåpet på saker som kommer att gå ut, slänga sopor och städa upp så att det inte ser ut som skit när vi kommer hem.
Med andra ord gör jag exakt de saker som min mamma alltid gjort när jag bodde hemma, som hon tjatat om att få hjälp med men som jag inte tyckte spelade någon roll… Förut, om diskbänken var smutsig, tja, då var den smutsig. Bid deal. Nu är MIN diskbänk SMUTSIG, och jag vill tvätta den med en gång. Förr kunde jag ju också bara gå ut ur köket och veta att nästa gång jag gick dit så skulle all smuts magiskt ha försvunnit. Nu blir det bara gjort om jag gör det själv, och jag börjar också inse vilket jävla jobb det är. Börjar faktiskt skämmas mer och mer över hur jag betett mig med ordning och så vidare hemma, men jag antar att det är naturligt.

Stan skulle ju kunna hjälpa mig, men han åkte i förväg redan imorse, den jäveln.

Dessutom är det inte som att jag GÖR något av det jag borde (förutom disk och kök, redan klart!), utan istället kollar jag på MTV-programmet ”16 & pregnant”. YAY! Men ärligt, det senaste avsnittet är helt… jag vet inte. Det var en gråtfest. Mest för att det INTE är 16-åringar som typ ”OOPS! Looks like I’ma gonna be a momma!” och inte verkar tänka så mycket mer på vad det innebär. Istället handlar det om föräldrar som väljer att adoptera bort barnet, eftersom de inser att de aldrig kommer att kunna ta hand om det. Och även om det känns som helt rätt beslut så är det helt enkelt hjärtskärande att se.
Bara att tänka sig en förlossningssituation där barnet föds och föräldrarna inte ler och vill hålla det, utan gråter, trycker ansiktena i sängen och desperat viskar till varandra att de kommer klara det, att de gör de bästa för sitt barn, att de måste vara starka… Gud, jag förstår inte hur de klarar det.

Men snart snart måste jag oundvikligen ta tag i det som måste göras. Tills dess ska jag fortsätta njuta av att skjuta upp det!

Shoebox

juli 19, 2009

Lovade ju bilder på hylllan! Nu blir det ännu lite senare, men strunt samma, eller hur? Jag är alltså så himla glad och stolt över vad jag lyckats knåpa ihop. Helt klart är det inte, har inte så många par skor och väskor att jag kan fylla upp allt platser. Så länge ställde jag in några figurer som ändå nästan måste visas upp de med, och så får vi väl hoppas att jag fyller igen de där facken nån gång. Det ska nog inte bli några problem, om jag känner mig själv rätt.

Själva hyllan är en stor Expedit från IKEA, som är utrustad med spotlights. Tyvärr var det så mört i hallen att jag inte kunde ta så bra bilder, och dessutom så smalt att jag fick pressa kameran mot väggen, vilket gjorde det svårt att sikta. På den nedre raden blev bilderna så dåliga att jag inte ens lägger upp dem. Men en liten uppfattning får ni i alla fall! Dessutom står såklart allt det bästa högst upp där det syns!

IMG_4253

De första fyra sektionerna då! Hyllan är egentligen sjukt mycket mörkare, nästan svart, men det blev ju med blixt nu och så.
Från övre raden till vänster är det första mina nästan-favoritskor från ebay. Sedan telefonväskan, den känner ni nog igen. I nedre vänstra har vi två extra figures av Rei och Asuka från Evangelion. Det är en typ av figurer som är vanliga i t.ex. UFO-catchers. Jag är superglad att jag lyckades hitta båda två!  Sist mina finfina gympaskor som jag fick av mamma och Jocke när de besökte mig i Japan.

IMG_4258

I mitten har vi ovanifrån min fantastiska hatt från Accessorize, fy vad jag älskar den! Det enda som är fel med den är att den är så fin att jag sällan använder den. Fick jag välja hade jag den varje dag… I mitten ett annat ebay-par med skor och sedan Clayz tolkningar av både Izumi Konata och Hiiragi Kagami, båda från Lucky Star. Också ett par av mina absoluta favoritfigurer.

IMG_4261

Ugh, ber om ursäkt för denna bild. Märkte inte tummen i hörnet innan jag både laddad över och förminskat den och nu orkar jag bara inte ta om…

Här blir det mer favoriter! Först har vi Gift Yoko, som är något av kronan i min figursamling. Är överlycklig att jag lyckades lägga händerna på henne innan jag åkte hem. Ska visa upp henne tydligare någon dag! Bredvid henne står mina fantastiska nitskor som jag dör lite av när jag ser på dem. Sedan ett par svarta pumps av Viktor & Rolf för H&M. Dessa var jag bara tvungen att norpa när de fanns i min storlek. Vad som inte syns på bilden är att klacken är formad som eett hjärta, så om man går i t.ex. snö med dem blir det små hjärtspår. Hur gulligt som helst! Sist ännu en figur, den här gången Katsuragi Misato, också hon från Evengelion. Har lite Evangelion-dille nu eftersom jag nyligen såg om serien.

Sedanför är det mer skor, ett par väskor och massa tomma luckor, så idag struntar vi det. Totalt har hyllan 25 fack, och så småningom ska det bara bli väskor och skor i den, och det ska bli det första man ser när man kommer i lägenheten. Stan tycker att det är överdrivet, men jag tycker att det är precis vad jag drömt om! Äntligen slipper jag gömma undan mina skor i någon undanskymd garderob utan får visa upp dem och låta dem få det rampljus de förtjänar. Fint fint fint!

Going by train?

juli 19, 2009

Såhär sent har jag nog inte varit uppe på väldigt väldigt länge… Har suttit och stressat över ett ton saker. Jag och Stan ska till England den 5e augusti och gå på Big Chill, där Stans absoluta favoritband ska ha en reunionspelning en enda gång. Så idag har vi köpt flyg som var sjukt dyrt och sen skulle jag då försöka boka tågbiljetter från London till Great Malvern där festivalen ligger. Vilket visade sig vara OMÖJLIGT.
För det första vet jag ju ingenting om Englands tågnät och hur det funkar. Vet inte vad de olika biljettnamnen (nästan tio olika) innebär, ingenting om sträckor eller var Great Malvern ens ligger! Jag trodde det låg långt upp i norr, men det ligger tydligen nästan rakt västerut från London. Som om inte det vore nog så pågår tydligen en stor reparation på just den tåglinjen vi ska åka, under just de dagarna. Så i slutändan blev jag så förvirrad att jag inte ens bokade någon biljett!
Till råga på allt upptäckte jag också att bussarna från Great Malvern till festivalområdet inte börjar gå förrän dagen efter vi kommer dit, vilket betyder att vi förmodligen får spendera en natt på stationen i Great Malvers. Looking forward to it!

Stan ska kontakta några brittiska vänner och be om hjälp. Jag fattar verkligen ingenting. Får panik också, eftersom det känns som att vi är så sent ute och som att det kommer kosta mycket mer än vi har råd med. Jag kommer i princip ha noll kronor kvar efter den här resan. Som tur är kan jag leva på Stans pengar (typ), och han är skyldig mig några hundra sedan tidigare, så det passar jag på att casha in. Yay!

Men det känns i alla fall skönt att vi äntligen bestämt oss. Speciellt jag har velat fram och tillbaka, har jag råd eller inte. Men jag lovade Stan i typ februari att vi skulle gå och jag har peppat, så nu är det bara att bestämma sig och så kör vi på. Ska bli jättespännande att gå på festival igen och i ett annat land dessutom. Dessutom skönt att jag bara ska ta med mig typ två par trosor och inget mer, till skillnad från förra Arvika då det väl var två eller tre par skor, och två fulla sminkneccessärer. Peppen peppen!

I arla morgonstund

juli 18, 2009

Imorse hade jag en av mina värsta morgonar någonsin. Det började med att jag vaknade med ett ryck och kollade på klockan, som var 28. Vilket är exakt den tiden då jag måste gå ut genom dörren för att hinna till pendeln. Panik, med andr ord. Flög ut ur sängen, slängde på mig kläderna och lyckades vara utanför dörren och påväg ner 32. Vilket är en intressant tidpunkt, eftersom jag observerat att om man springer så tar det tre minuter att komma till pendeln (lite drygt) och tänkt att 32 alltså borde vara den absolut sista minuten för mig att kunna hinna på. Nu blir det med andra ord upp till bevis.
Sagt och gjort, jag börjar springa som en galning direkt utanför porten. Kutar allt vad jag har, och när jag kommer fram till pendeln är hon 35 precis innan jag springer ner i tunneln. Kommer fram till ingången och… den är täckt med galler?! Det går inte att komma in! Tar upp mobilen igen. Kollar noggrannare på klockan.
Den är 36. 03.36. Jag har gått till tunnelbanan tre timmar för tidigt.

Lunkar hem och lägger mig i sängen igen. När klockan ringer vid sex är jag mer än död. Mycket mer. Kommer ändå iväg till tåget i god tid, till skillnad från tidigare. Tänker att jag ska byta tåg i Älvsjö, för att kunna sova extra länge. Kliver av och står kvar på perrongen och väntar på tåget mot Märsta. Det går några minuter, och jag tänker att det borde komma upp info om tåget nån gång, det borde ju vara här om två minuter ungefär.
I samma stund som jag tänker det ser jag tåget köra in. På andra perrongen. Springer allt jag har, och när jag kommer ner för trappan så möts jag av stängda dörrar och att tåget sakta puffar iväg. Blev helt ärligt så jävla förbannad just då. Skrek nästan rakt ut av ilska. Fick vänta en kvart på nästa tåg, och på grund av ljudnivån och stressen inför att komma försent lyckades jag inte somna förrän efter Karlberg. Sen fick jag springa hela vägen från stationen till jobbet, vilket är ungefär 1,5-2km.

Fy fan för sådana morgonar. Ändå kan jag inte låta bli att garva åt hela grejen.

På grund av det här så var jag såklart helt slut när jag kom hem och gick och la mig direkt för en timmes tupplur. Och på grund av det blir det inte heller några bilder på min nymöblerade skohylla, det orkar jag helt enkelt inte. Kommer imorgon istället! Men det blev fruktansvärt snyggt, det kan jag lova.

Gårdagens middag

juli 17, 2009

IMG_4243

Så jävla god kyckling. ❤ Smörjd med olivolja och gniden med peppar, salt basilika och massor av garam masala. Den sist nämnda köpte jag i Japan, men jag tror Santa Maria har en variant. Lägg i ugnsform och laga i ugn, 175-200 grader i 45-60 min. Sen har vi börjat äta sallad nästan varje dag också, nyttigt värre! Jag som alltid skydde salladen hos mamma. Nån gång ska man väl växa upp.

Dock har jag sedan jag kom tillbaka till Sverige gjort ris två gånger och mislyckats två. Fattar inte hur man gör längre. Den här gången var det visserligen ätbart, men klumpigt, nästan grötigt, och bara konstigt. Saknar min riskokare!

På kvällen spelade Stan Super Mario Galaxy medan jag matade honom med glass. Ben & Jerrys Chocolate Macadamia. Öppnade mina japanskaböcker också, en bragd! Måste fortsätta med pluggandet, men det tar emot.

Idag under kvällen byggde vi äntligen ihop min hylla! Orkar/hinner inte ställa upp den med massa saker i ikväll, men imorgon kommer det förhoppningsvis en hel del bilder. Fint fint fint ska det bli!

När blir det sommar?!

juli 15, 2009

Det känns som att i var och varannan blogg och/eller tidning listas det saker på temat ”det här ska jag ha på mig/göra/äta/läsa/lyssna på i sommar”.

Men hallå. Det är ju juli. Hallvägs dessutom. Vi är ju mitt i sommaren! Det är till och med snart på sin andra hälft. Eller har Sverige fått samma snedvridna uppfattning som japanerna, där ”försommaren” börjar i Juli trots att värmen kommer i mitten av april?

Jag medger att min uppfattning är snedvriden, för mig har det varit sommar i tre månader redan. Så snälla upplys mig: NÄR börjar sommaren här egentligen?

Berövad

juli 15, 2009

Jag undrar verkligen vart Sverige är på väg. Europa med, för den delen. Främst genom Stockholmsprogrammet, som är EUs nya program för hur politiken ska utvecklas de närmaste fem åren. Inget bestämt ännu, men diskussionerna är i full gång

Bl.a. har det nämnts att våra resor ska registreras, främst flyg då, men tåg och även hotellövernattningar etc. har nämnt (inget konkret där dock). Det ska bildas ett centralt underrättelsecenter där länderna samlar in och utbyter information med varandra. Och så mer övervakning, såklart. Motivationen är som vanligt terrorister m.m, trots att Sverige inte varit i krig på 200år, och inte haft något signifikant hotbild på ungefär lika länge.
Rick Falkvinge skriver även idag om den märkliga formuleringen ”terrorist speech” och hur detta inte längre kommer att skyddas av yttrandefriheten genom formuleringen “making it very clear that terrorist speech leads to further aggression and that terrorist propaganda is not covered by the freedom of speech”. Detta trots att de flesta terrorister helt enkelt är extrema regimkritiker som vill förändra sitt land. Märk väl också att terrorist speech alltså inte är själva terrorhandlingen i form av exempelvis mord, självmordsbombningar eller andra våldsdåd, utan just rätten att uttrycka ”terroristiska” åsikter.

Jag tycker att jag har rätt att vara orolig. Om alla punkter som hittills nämnts i samband med progamet realiseras i kombination med datalagringsdirektivet, telekompaketet, redan realiserade FRA och IPRED, vad får vi för samhälle då?
Det här är vad staten kan i så fall kommer att veta om mig:
Vilka internetsidor jag surfar på, däribland vilka tidningar och bloggar jag läser, vilka partihemsidor jag besöker och vilka intressen jag har.
Vem jag kommunicerar med, via såväl mejl, SMS och telefon. Hur många minuter jag pratar med mamma varje vecka eller månad, och hur många gånger om dagen jag skickar SMS till Stan.
Mina banktransaktioner, och allt jag köper med min kontokort.  Köp som kan vara av extremt privat natur.
Vilka resor jag gör, och vilket hotell jag bor på under mina resor.

För mig är det här ganska mycket information. Saker som jag i vissa fall inte ens berättar för vänner och familj. Saker som inte ens jag kan hålla koll på. Den informationen kommer att ligga i register, färdig att plockas fram efter behov.

Jag tycker ändå att jag är realist. Jag tror att sannolikheten att jag fastnar i FRA-filtret är ganska liten. Jag kommer förmodligen aldrig bli misstänkt för något brott. Och för mig ligger en stor del av poängen i det. Så länge jag är en s.k. ”god medborgare” och följer lagen, varför ska staten ändå ha rätt av övervaka mig? Jag har inte gjort något fel! Jag kan acceptera att man vid brottsmisstanke söker upp information om en människa, därför att det både kan fria och fälla, och det är viktigt för vårt rättssystem. Men jag är inte misstänkt för något. Varför ska jag då behandlas som en brottsling?

Även om jag som sagt inte tror att jag kommer dyka upp i något filter, finns det ändå saker som pekar mot att jag kan komma att göra det. Jag har t.ex. piratåsikter, är relativt drogliberal, för legalisering av prostitution, ser inte så allvarligt på innehav av barnporr, är aktivt mot illegaliseringen av animerad och tecknad barnporr, surfar på en hel del inte helt fräscha hemsidor, och så vidare. Jag är definitivt inte en mönstermedborgare. Dessutom har jag vänner som ibland använder droger och sysslar med andra olagligheter.

Dessutom innebär lagringen inte bara ett statiskt tillstånd där mina uppgifter finns samlade på en plats (till ingen nytta). Det finns, som vid all registrering, en enorm risk för missbruk av informationen, just för att den finns där! Vi har ”FRA-shopen”, där olika myndigheter (inte ens specificerat vilka så vitt jag vet!) helt ekelt kan göra beställningar hos FRA och få ut lite vilken information som helst, verkar det som. Sedan kommer samma information färdas hela vägen ut i Europa till 25 andra länder med lagstiftning som jag inte är bekant med, med risk för rättövergrepp som jag inte kan försvara mig mot.

Jag har helt enkelt förlorat all kontroll över min egen privata information, och för mig innebär det i viss mån en frihetsförlust. Eftersom jag inte vet om jag hamnar i filtret eller inte, oroar jag mig för möjligheten och ändrar i viss mån mitt beteende. T.ex. kanske det inte är lika kul att klicka på en bildlänk från /b som en kompis länkar, när jag vet att detta går rakt in i statsapparaten. Om jag mår dåligt kanske jag inte vill ringa psykjouren, eftersom det blir en notering i registret. Det finns massor av saker som är känsliga av olika anledningar för olika människor, som det finns risk för att man börjar akta sig för när man är under potentiell övervakning.
Och det är inte acceptabelt att jag som medborgare ska känna mig frihetsberövad, speciellt inte så länge jag som sagt inte gjort något fel. För den som orkar lyssnade jag på en extremt bra pod cast på detta tema igår, av juristen Mårten Schultz. Finns här. Lång, men med ett lysande juridiskt resonemang kring varför vi behöver integritetsskydd och varför staten aldrig kan garantera oss det.

Jag är en vanlig medborgare som vill ha kontroll över mitt privatliv och min egen privata information. Jag tycker inte att det borde vara kontroversiellt.

Att återvända

juli 13, 2009

Jag vill inte vara en sån som åker utomlands till en storstad, kommer hem och gnäller om hur litet Stockholm är, hur kall sommaren är och glatt påpekar allt annat som är fel med Sverige. Men det blir ju så ändå, nästan oundvikligen.

Egentligen är det naturligt. Jag har fått ett enormt perspektiv på saker och ting. Det är klart att det enda jag märker när jag kommer hem är skillnaderna. Dessutom gillade jag inte ens Stockholm speciellt mycket innan jag åkte, det var liksom hela poängen med att åka härifrån. Komma bort.

Var inne och mötte Stan på jobbet i fredags. Gick omkring på söder, och det kändes bara som att jag påmindes om allt jag inte gillar med Stockholm. Hur trångsynt det är. Hur man alltid måste passa in. Umgås i rätt kretsar, klä sig rätt, casha in statuspoängen. Hur ytligt och utseendefixerat allt är. Dessutom är Stockholm tillräckligt litet för att allt ska bli likriktat.
Även om samma sak säkert existerar i Tokyo (även om jag inte kände av det där) så har du tiotals eller hundratals olika stilar, kretsar, områden, klubbar och så vidare. Det finns inte en elit som kan diktera allt för alla, det är för stort för det. Det finns en helt annan möjlighet att köra sin grej utan att bli konstig eller inte passa in.

Stockholm känns som att komma hem till byn just nu.

Åka pendeltåg

juli 11, 2009

Pendla är nog en av de saker som är konstigast i Stockholm nu. Är helt enkelt van vid det japanska systemet. Allt känns ovant.

Var är alla salarymen? Var är markeringarna för dörrarna, jag vet inte var på perrongen jag ska stå! Och varför klär sig stockholmare som trailertrash? Förlåt, men jag är helt ärlig när jag säger att jag i princip inte sett ett enda par mjukisbyxor på sex månader. Plus att japanskor i regel inte använder gympaskor, utan alltid går i lågklackat eller ballerina.

Varje gång jag är påväg ut från stationen drar jag automatiskt handen mot fickan för att ta upp och registrera kortet. När jag var på väg hem från IKEA i förrgår registrerade jag kortet, men hann inte gå igenom spärren. Talade med spärrvakten, som släppte igenom mig genom porten. Tänkte för mig själv att det var ju skönt, nu blir det inga problem med utpasseringen sen. Eller hur är det nu igen?

Det värsta är mobilpratet. Pratet över huvud taget. På japansk tunnelbana är mobiler förbjudna, och talar man med sitt sällskap håller man låg volym för att inte störa de sovande. Igår när vi åkte in till stan fick jag nästan en hjärtattack när en man svarade i mobilen genom att halvt skrika av upphetsning.

Gud, jag vet inte hur jag ska bete mig längre.