Välkommen välkommen hit…

Trots extralådan var det ruskigt nära att jag inte kom iväg med all min packning. Det var ett rent helvete att ta sig till stationen i Warabi. Tippar på att den sammanlagda vikten låg någonstans runt 40kg, om inte mer. Svettades och kände mig så jävla äcklig.

Själva resan tog 18 timmar. Mellan Tokyo och Paris satt jag bredvid en japansk kvinna som inte ville sluta prata. Hon hade en kimonoaffär, och vill veta vad jag tyckte om kimonos. Dessutom hade hennes dotter bott i Malmö i tre år. Såg på ”Coco avant Chanel” också. Finfin film.

På Charles de Gaulle  gick jag fel och fick släpa mitt redan överladdade handbagage ungefär dubblt så långt. Sedan satt jag och pratade med ytterligare en japanska som var på väg till Stockholm för att studera renhållning och kolektivtraffik. Varför då, undrade jag. Klockan åtta när planet gick hade solen fortfarande inte gåt t ner, och det kändes som att klockan var fem fortfarande. Inte ens när vi landade i Sverige halv elva hade solen gått ner helt. Fantastiskt. Under nerfärden tittade jag på solnedgången både ovanifrån och nedanifrån, och nynnande på kentlåten ”Sverige” medan tallarna sakta växte när vi närmade oss marken.

Stan, mamma och Jocke mötte mig på flygplat sen, och jag och Stan fick skjuts till dörren. Tack för det, mamma!

Idag har jag hunnit njuta av följande saker:
Dricka vatten ur kranen
Duscha utan att varmvattnet tar slut
Köpa en liten liten påse lösgodis, bara lakrits såklart.

Det är skönt att vara hemma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: