Berövad

Jag undrar verkligen vart Sverige är på väg. Europa med, för den delen. Främst genom Stockholmsprogrammet, som är EUs nya program för hur politiken ska utvecklas de närmaste fem åren. Inget bestämt ännu, men diskussionerna är i full gång

Bl.a. har det nämnts att våra resor ska registreras, främst flyg då, men tåg och även hotellövernattningar etc. har nämnt (inget konkret där dock). Det ska bildas ett centralt underrättelsecenter där länderna samlar in och utbyter information med varandra. Och så mer övervakning, såklart. Motivationen är som vanligt terrorister m.m, trots att Sverige inte varit i krig på 200år, och inte haft något signifikant hotbild på ungefär lika länge.
Rick Falkvinge skriver även idag om den märkliga formuleringen ”terrorist speech” och hur detta inte längre kommer att skyddas av yttrandefriheten genom formuleringen “making it very clear that terrorist speech leads to further aggression and that terrorist propaganda is not covered by the freedom of speech”. Detta trots att de flesta terrorister helt enkelt är extrema regimkritiker som vill förändra sitt land. Märk väl också att terrorist speech alltså inte är själva terrorhandlingen i form av exempelvis mord, självmordsbombningar eller andra våldsdåd, utan just rätten att uttrycka ”terroristiska” åsikter.

Jag tycker att jag har rätt att vara orolig. Om alla punkter som hittills nämnts i samband med progamet realiseras i kombination med datalagringsdirektivet, telekompaketet, redan realiserade FRA och IPRED, vad får vi för samhälle då?
Det här är vad staten kan i så fall kommer att veta om mig:
Vilka internetsidor jag surfar på, däribland vilka tidningar och bloggar jag läser, vilka partihemsidor jag besöker och vilka intressen jag har.
Vem jag kommunicerar med, via såväl mejl, SMS och telefon. Hur många minuter jag pratar med mamma varje vecka eller månad, och hur många gånger om dagen jag skickar SMS till Stan.
Mina banktransaktioner, och allt jag köper med min kontokort.  Köp som kan vara av extremt privat natur.
Vilka resor jag gör, och vilket hotell jag bor på under mina resor.

För mig är det här ganska mycket information. Saker som jag i vissa fall inte ens berättar för vänner och familj. Saker som inte ens jag kan hålla koll på. Den informationen kommer att ligga i register, färdig att plockas fram efter behov.

Jag tycker ändå att jag är realist. Jag tror att sannolikheten att jag fastnar i FRA-filtret är ganska liten. Jag kommer förmodligen aldrig bli misstänkt för något brott. Och för mig ligger en stor del av poängen i det. Så länge jag är en s.k. ”god medborgare” och följer lagen, varför ska staten ändå ha rätt av övervaka mig? Jag har inte gjort något fel! Jag kan acceptera att man vid brottsmisstanke söker upp information om en människa, därför att det både kan fria och fälla, och det är viktigt för vårt rättssystem. Men jag är inte misstänkt för något. Varför ska jag då behandlas som en brottsling?

Även om jag som sagt inte tror att jag kommer dyka upp i något filter, finns det ändå saker som pekar mot att jag kan komma att göra det. Jag har t.ex. piratåsikter, är relativt drogliberal, för legalisering av prostitution, ser inte så allvarligt på innehav av barnporr, är aktivt mot illegaliseringen av animerad och tecknad barnporr, surfar på en hel del inte helt fräscha hemsidor, och så vidare. Jag är definitivt inte en mönstermedborgare. Dessutom har jag vänner som ibland använder droger och sysslar med andra olagligheter.

Dessutom innebär lagringen inte bara ett statiskt tillstånd där mina uppgifter finns samlade på en plats (till ingen nytta). Det finns, som vid all registrering, en enorm risk för missbruk av informationen, just för att den finns där! Vi har ”FRA-shopen”, där olika myndigheter (inte ens specificerat vilka så vitt jag vet!) helt ekelt kan göra beställningar hos FRA och få ut lite vilken information som helst, verkar det som. Sedan kommer samma information färdas hela vägen ut i Europa till 25 andra länder med lagstiftning som jag inte är bekant med, med risk för rättövergrepp som jag inte kan försvara mig mot.

Jag har helt enkelt förlorat all kontroll över min egen privata information, och för mig innebär det i viss mån en frihetsförlust. Eftersom jag inte vet om jag hamnar i filtret eller inte, oroar jag mig för möjligheten och ändrar i viss mån mitt beteende. T.ex. kanske det inte är lika kul att klicka på en bildlänk från /b som en kompis länkar, när jag vet att detta går rakt in i statsapparaten. Om jag mår dåligt kanske jag inte vill ringa psykjouren, eftersom det blir en notering i registret. Det finns massor av saker som är känsliga av olika anledningar för olika människor, som det finns risk för att man börjar akta sig för när man är under potentiell övervakning.
Och det är inte acceptabelt att jag som medborgare ska känna mig frihetsberövad, speciellt inte så länge jag som sagt inte gjort något fel. För den som orkar lyssnade jag på en extremt bra pod cast på detta tema igår, av juristen Mårten Schultz. Finns här. Lång, men med ett lysande juridiskt resonemang kring varför vi behöver integritetsskydd och varför staten aldrig kan garantera oss det.

Jag är en vanlig medborgare som vill ha kontroll över mitt privatliv och min egen privata information. Jag tycker inte att det borde vara kontroversiellt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: