Archive for augusti, 2009

Våldtäktshistorien

augusti 22, 2009

Få har väl missad åklagare Rolf Hillgrens uttalande i div. tidningar, främst Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

“När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”

Dessutom förtydligat med att han verkligen menar alla våldtäkter där våld inte förekommer. Man kan säga att jag nu efter en vecka lugnat mig så mycket att jag orkar kommentera händelsen. Alltså, jag hade kunnat köpa det han sagt att inte tyckte att det var våldtäkt, och hänvisat till suxuellt utnyttjande eller liknande. Jag hade kunnat köpa att han sa att det är svårt att bevisa. Men en ordningsförseelse? Att säga att det inte överhuvudtaget hör hemma i lagböcker? Det är så nedvärderande, så negligerande, så respektlöst… Så manligt.

Vi  behöver inte dra alla de situationer där våld inte förkommer i en våldtäkt. Vid fylla, i en beroendeposition, vid sjukdom, etc. Allt som idag klassas under hjälplöst tillstånd, närmare bestämt. Dessutom fastslår hans exempel att kvinnan sagt NEJ, JAG VILL INTE. Att ändå ha sex med henne är väl, om något, att tvinga till sig sex mot någons vilja? Om inte ens hennes uttalade nej har någon betydelse, hur kan någon kvinna hoppas på att få sitt fall prövat? Och nej, jag kan verkligen inte tolka det som att Hillgren syftar på ”tjatsex” o.dyl, för min upplevelse av sånt är man tjatar, inte tills ens partner inte gör motstånd, utan tills han/hon ändrar sitt nej till ett ja och helt enkelt ställer upp av fri vilja.

Personlige kopplar jag nästan direkt till det fall i USA för ett par veckor sedan där en man vid namn George Sodini som inte haft sex på ca 20 årgick in på ett gym och sköt ner 12 kvinnor, varav tre dog, eftersom han tyckte att kvinnosläktet som kollektiv bör hållas ansvariga för att ha nekat honom dejter, relationer och främst sex. Främst tänker jag på de kommentarer som dök upp på diverse forum efteråt.
Det är egentligen här i som kärnan i våldtäksproblematiken ligger. Av någon outgrundlig anledning verkar det finnas gott om män, inte bara i manlighetens mecka Amerika, utan även här i Sverige, som helt enkelt tycker att det är en manlig rättiget att få ligga då och då, och att kvinnor borde veta bättre än att inte släppa till. Att vissa tycker att några döda kvinnor då och då är priset som kvinnor som kollektiv får betala för att de utnyttjar män och inte ger dem det sex de har rätt till… Nej, jag finner inte ord.

Det fortfarande till viss del rådande (om än uppluckrade) uppdelningen av kvinnor i facken hora/madonna problematiserar ytterligare. Fina flickor (”madonnor”) ska ju naturligtvis inte släppa till så lätt, och vara tjusiga nog att dölja sin sexlust bakom rodnande kinder och viskningar om ”nej, inte här…” Att trugas och tjata blir en del av det förväntade spelet innan man kan hoppa i säng, och den dagen kvinnar menar allvar och inte vill på riktigt går det blint förbi.
Horor kan överhuvudtaget inte bli våldtagna, då de ju uppenbarligen har sex med vem som helst för vad som helst. Har man bjudit ut sig själv en gång kan man ju inte helt plötsligt säga nej och ta tillbaka erbjudandet! Det kunde vi f.ö. nyligen se exempel på hos Katrin Zytomierska som påstod att Marie Plosjö inte kan ha blivit våldtagen eftersom hon är en, jag citerar, ”översexuell hynda”. Näe, om man har haft sex med en kille och alla hans vänner en eller till och med massa gånger, då kan man ju inte säga nej helt plötsligt! Vadå vill inte, det är klart du vill, du är ju en liten hora och alla vet att horor alltid vill med alla. Resonemang slut. Nu knullar vi.

Speciellt då om mannen råkar vara lite extra kåt, eller vilja lite extra mycket, då kan ju kvinnan helt enkelt bara lägga av och sluta spela svårfångad. Sluta neka honom sexet som han har rätt i. Naturligtvis blir kvinnans förpliktelser större i en relation också. Hallå, om du väl har lindat en man runt lillfingret och fått honom att ge upp alla andra frestelser så är det väl knappast rättvist att låsa honom i ett celibat och inte släppa till! Du får väl vara lite schysst, så slipper han vara oschysst. Logik!

Så grundbulten är helt enkelt att män anses ha lite större rätt till kvinnors kroppar än de själva. Fortfarande, i detta årtusende. Och kvinnor har fortfarande inte tillräckliga utrymmen för att leva ut sin sexualitet, annat än i de ovan beskrivna, om än något uppluckrade, facken.

Och så en sista reflektion: varför fortsätter och fortsätter vi bedöma våldtäkter efter hur offret agerar? I vilket annat brottsmål som helst så är väl utgångspunkten vad gärningsmannen gjort? I ett misshandelsfall, frågar vi om offret gjorde motstånd, slog tillbaka, eller sa nej? Om han eller hon grät efteråt, om personen ifråga gill till polisen direkt? Självklart problematiseras det av att sex, till skillnad från misshandel, är något som de flesta ibland vill ägna sig åt, det förstår väl jag med Men ändå. När ska vi börja ifrågasätta, inte offren efter deras motstånd, utan gärningsmännen utifrån vilka rättigheter de tog sig, och på vilka grunder de ansåg sig kunna agera som de gjorde.

I den situation som Rolf Hillgren beskriver, vilken är mest relevant: Varför kvinnan inte gjorde motstånd, eller varför mannens inte tyckte att han behövde respektera hennes uttryckta vilja?

Annonser

Snälla förklara…

augusti 20, 2009

Varför faktumet att vissa människor fantiserar om och/eller ritar/animerar våldtäktssekvenser är en kränkning av min mänskliga rättigheter som kvinna.

Bara faktumet att kvinnor och barn (TÄNK PÅ BARNEN) verkar ha utrustats med ett extra set av rättigheter, utöver de vanliga mänskliga, som helt och hållet är till för att skydda oss mot PORR och SEX och allt som kan tänkas vara syndigt och skamligt gör mig så förbannat trött. Är det inte på tiden att vi fattar att om vi kämpar för jämställdhet bör vi utgå från att män och kvinnor är lika, inte från att kvinnor är heliga små madonnor som ska sitta på glasbergstroner hela livet. När gick vi från att kämpa för kvinnors frigörelse och jämlikhet till att kämpa för beskydd av kvinnor från allt som inte passar fina flickor?

Jag orkar inte ens skriva mer, för det känns så tröttsamt och självklart.

Ibland…

augusti 17, 2009

Ibland hatar jag att inte bo i Japan längre.

Fattigbarnssommar

augusti 16, 2009

Under den senaste veckan har jag läst både en och två gånger om det här med barn som kommer från fattiga familjer och hur hemskt det är för dem nu att komma tillbaka till skolan och tvingas berätta om ett sommarlov där man varken varit utomlands eller på landet.

Av en slump hittade mamma en dagbok jag skrev i tredje klass nu när hon skulle flytta. Första inlägget börjar såhär: ”Jag har inte haft någon rolig sommar, för min pappa har varit sjuk. Han har legat på sjukhus.” Sen gick han och dog några månader senare, i januari.

Efter den vintern började vi åka utomlands varje sommar, fram tills jag fyllde 15. Det hade vi faktiskt aldrig gjort innan i min familj.  Märkligt nog kände jag mig inte så mycket rikare eller lyckligare för det.

Alive AND kicking!

augusti 15, 2009

Ja, jag lever fortfarande. De senaste veckorna har jag inte alls känt för att blogga. Har fortfarande inte hittat något jobb, lönen i slutet av månaden kommer gå åt på en dag pga allt jag måste betala, och till råga på allt skulle jag inte få jobba mer än några dagar nu i augusti, vilket skulle göra septemberlönen om möjligt ännu mindre än den som dimper ner om tio dagar. Eftersom jag inte heller har några pengar kvar kan jag inte umgås med folk, och orkar liksom inte ta några som helst initiativ heller… Känns så himla jobbigt att mejla/ringa någon och fråga om de har lust att göra något, så länge det är gratis och/eller de bjuder mig… Har slutat se på anime igen för att jag inte har tid och lust, och allt känns liksom lite hopplöst. Visst, Stan har ju råd att betala för oss båda, men det är ju inte så det ska vara…

Men! Igår fick jag veta att min chef fixade så att jag får jobba både nästa och nästnästa vecka, plus att jag sedan tidigare ska vikariera för honom tre veckor i september, så helt plötsligt har jag jobb i fem veckor framåt och allt känns plötsligt så mycket bättre! Jag kommer kunna börja betala tillbaka på min skuld till mamma igen, kunna börja betala min hyra, kanske köpa något till mig själv för en gångs skull och lite annat smått och gott.

Dessutom trivs jag faktiskt på jobbet just nu. Okej, det är rätt enformigt och inte direkt vad jag vill göra resten av livet, men de som jobbar där är roliga, och dessutom har min chef sagt typ tre gånger de senaste veckorna att han gillar mig och att jag jobbar bra! Hallå, det är redan två fler än de antal gånger jag fick höra sånt under min tid på ICA! Så det känns jättebra det med. Nu när jag fått lite mer energi ska jag försöka återuppta japanskan igen, känner redan att jag rostat sönder med en hel månad utan plugg. Men nu ska det bli ändring! Tänkte börja plugga på tåget till och från jobbet, det är två timmar ungefär. Börja kolla på lite anime igen, och så klart serierna jag börjat på. Anime ÄR ju faktiskt ”typ” japanskaplugg det med…

Sedan igår så funkar också min telefon igen, så alla som har kvar mitt gamla nummer är mer än välkomna att höra av sig för att hitta på något!

Så himla skönt att saker och ting börjar gå lite bättre igen!