Våldtäktshistorien

Få har väl missad åklagare Rolf Hillgrens uttalande i div. tidningar, främst Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

“När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”

Dessutom förtydligat med att han verkligen menar alla våldtäkter där våld inte förekommer. Man kan säga att jag nu efter en vecka lugnat mig så mycket att jag orkar kommentera händelsen. Alltså, jag hade kunnat köpa det han sagt att inte tyckte att det var våldtäkt, och hänvisat till suxuellt utnyttjande eller liknande. Jag hade kunnat köpa att han sa att det är svårt att bevisa. Men en ordningsförseelse? Att säga att det inte överhuvudtaget hör hemma i lagböcker? Det är så nedvärderande, så negligerande, så respektlöst… Så manligt.

Vi  behöver inte dra alla de situationer där våld inte förkommer i en våldtäkt. Vid fylla, i en beroendeposition, vid sjukdom, etc. Allt som idag klassas under hjälplöst tillstånd, närmare bestämt. Dessutom fastslår hans exempel att kvinnan sagt NEJ, JAG VILL INTE. Att ändå ha sex med henne är väl, om något, att tvinga till sig sex mot någons vilja? Om inte ens hennes uttalade nej har någon betydelse, hur kan någon kvinna hoppas på att få sitt fall prövat? Och nej, jag kan verkligen inte tolka det som att Hillgren syftar på ”tjatsex” o.dyl, för min upplevelse av sånt är man tjatar, inte tills ens partner inte gör motstånd, utan tills han/hon ändrar sitt nej till ett ja och helt enkelt ställer upp av fri vilja.

Personlige kopplar jag nästan direkt till det fall i USA för ett par veckor sedan där en man vid namn George Sodini som inte haft sex på ca 20 årgick in på ett gym och sköt ner 12 kvinnor, varav tre dog, eftersom han tyckte att kvinnosläktet som kollektiv bör hållas ansvariga för att ha nekat honom dejter, relationer och främst sex. Främst tänker jag på de kommentarer som dök upp på diverse forum efteråt.
Det är egentligen här i som kärnan i våldtäksproblematiken ligger. Av någon outgrundlig anledning verkar det finnas gott om män, inte bara i manlighetens mecka Amerika, utan även här i Sverige, som helt enkelt tycker att det är en manlig rättiget att få ligga då och då, och att kvinnor borde veta bättre än att inte släppa till. Att vissa tycker att några döda kvinnor då och då är priset som kvinnor som kollektiv får betala för att de utnyttjar män och inte ger dem det sex de har rätt till… Nej, jag finner inte ord.

Det fortfarande till viss del rådande (om än uppluckrade) uppdelningen av kvinnor i facken hora/madonna problematiserar ytterligare. Fina flickor (”madonnor”) ska ju naturligtvis inte släppa till så lätt, och vara tjusiga nog att dölja sin sexlust bakom rodnande kinder och viskningar om ”nej, inte här…” Att trugas och tjata blir en del av det förväntade spelet innan man kan hoppa i säng, och den dagen kvinnar menar allvar och inte vill på riktigt går det blint förbi.
Horor kan överhuvudtaget inte bli våldtagna, då de ju uppenbarligen har sex med vem som helst för vad som helst. Har man bjudit ut sig själv en gång kan man ju inte helt plötsligt säga nej och ta tillbaka erbjudandet! Det kunde vi f.ö. nyligen se exempel på hos Katrin Zytomierska som påstod att Marie Plosjö inte kan ha blivit våldtagen eftersom hon är en, jag citerar, ”översexuell hynda”. Näe, om man har haft sex med en kille och alla hans vänner en eller till och med massa gånger, då kan man ju inte säga nej helt plötsligt! Vadå vill inte, det är klart du vill, du är ju en liten hora och alla vet att horor alltid vill med alla. Resonemang slut. Nu knullar vi.

Speciellt då om mannen råkar vara lite extra kåt, eller vilja lite extra mycket, då kan ju kvinnan helt enkelt bara lägga av och sluta spela svårfångad. Sluta neka honom sexet som han har rätt i. Naturligtvis blir kvinnans förpliktelser större i en relation också. Hallå, om du väl har lindat en man runt lillfingret och fått honom att ge upp alla andra frestelser så är det väl knappast rättvist att låsa honom i ett celibat och inte släppa till! Du får väl vara lite schysst, så slipper han vara oschysst. Logik!

Så grundbulten är helt enkelt att män anses ha lite större rätt till kvinnors kroppar än de själva. Fortfarande, i detta årtusende. Och kvinnor har fortfarande inte tillräckliga utrymmen för att leva ut sin sexualitet, annat än i de ovan beskrivna, om än något uppluckrade, facken.

Och så en sista reflektion: varför fortsätter och fortsätter vi bedöma våldtäkter efter hur offret agerar? I vilket annat brottsmål som helst så är väl utgångspunkten vad gärningsmannen gjort? I ett misshandelsfall, frågar vi om offret gjorde motstånd, slog tillbaka, eller sa nej? Om han eller hon grät efteråt, om personen ifråga gill till polisen direkt? Självklart problematiseras det av att sex, till skillnad från misshandel, är något som de flesta ibland vill ägna sig åt, det förstår väl jag med Men ändå. När ska vi börja ifrågasätta, inte offren efter deras motstånd, utan gärningsmännen utifrån vilka rättigheter de tog sig, och på vilka grunder de ansåg sig kunna agera som de gjorde.

I den situation som Rolf Hillgren beskriver, vilken är mest relevant: Varför kvinnan inte gjorde motstånd, eller varför mannens inte tyckte att han behövde respektera hennes uttryckta vilja?

Annonser

Ett svar to “Våldtäktshistorien”

  1. Elisabeth Says:

    gråt inte. tack för att du aldrig slutar bry dig hanna :*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: