Odd one out

Igår när jag gick hem från jobbet var det stora samtalsämnet, precis som varje fredag, vad folk skulle göra under kvällen, om man skulle ut eller inte och i så fall var. Eh, vid närmare eftertanke, stryk mittendelen. Folk på mitt jobb hoppar i regel över frågan ”ska jag gå ut eller inte?” Senare under kvällen ringde jag runt till några i klassen ang. ett grupparbete vi gör, och samtliga satt på t-bana/pendel och var på väg någonstans. Min gissning är såklart att de också var på väg ut.

Är jag den enda som i regel spenderar både fredag- och lördagkvällar med att laga mat, sitta vid datorn och kanske baka en kaka?

Jag kan helt ärligt inte minnas senast jag var ute. Åh jo, det kan jag visst, det var typ två månader sedan. Och då var det en jobbfest. Innan dess var det under brölllopsveckan, då Yelle var och spelade i Stockholm. Klart man går då. Ehe. Men ärligt (igen), jag fattar faktiskt inte riktigt grejen och jag börjar känna mig fett udda som inte gör det. Att gå ut för mig är att gå till nåt ställe, stå i lång kö, betala sjuka överpriser för drinkar som i vissa fall inte ens är välgjorda och stå och skrika i varandras öron medan man blir torrjuckad av nån full kille som inte fattar vinkar mindre än en käftsmäll. När jag har gått ut så är det antingen Dartklubben,som jag knappt räknar som att gå ut eftersom det mer är sitta och dricka öl efter jobbet, eller så har det varit någon speciell klubb där de spelat musik som jag gillar. T.ex. gick jag på synthklubbar när jag var yngre, och har väl gått på japanklubbar några gånger också. Men då går jag ändå mest för att träffa folk jag känner och hänga med dem. Nuförtiden så lyssnar jag nästan aldrig på musik, och min bekantskapskrets är heller inte så definierad av en gemensam musiksmak som den var förr, så äen om jag skulle vilja gå på nån klubb skulle nog väldigt få av mina vänner vilja följa med.

För det är ju poängen med att överhuvudtaget gå på fester eller på klubbar – att träffa folk man känner och umgås med dem. Därför föredrar jag hundra gånger mer än najs hemmafest över en klubb. Man träffar bara folk man känner och slipper främmande drägg, sätter sin egen playlist och drickan kan man lägga så mycket pengar på som man har råd. Och inga torrjuckande äckel heller. Med andra ord helt perfekt.

Så, är det helt enkelt så att jag inte fattar grejen med att gå ut? Har jag missat något? Det enda jag kan komma på som är nån slags fördel är att man träffar nytt folk. Men jag är ju helt ointresserad av andra människor (som jag inte känner), så det är snarare ännu ett minus för mig… Som jag sa till en på jobbet ang. raggning och att snacka med främlingar: ”jag skulle aldrig prata med någon någonstans”.

Tolka inte det här som att jag tycker folk på mitt jobb eller i klassen är knäppa eller idioter som går ut. Kul om de gillar det! Men jag fattar helt enkelt inte, och det känns mest konstigt att man så totalt missat något som alla andra verkar gilla och ser som en självklar del av helgen.

Annonser

2 svar to “Odd one out”

  1. Meroigo Says:

    Trevligt med blogg igen, jag följer den såklart. Har legat i Google Reader hela tiden. ^^
    Jag håller med dig jättemycket!! Kul som fan med en på ”min sida”!! Den sortens ”gå ut” passar inte aaaaalls mig och det är sällan jag i efterhand tyckte det var värt. Gillar mer att liksom kunna prata med folk och med de jag känner, och göra nåt jag tycker är ROLIGT. Gäller det alkohol tycker jag typ bara det är värt när jag som alkoholresistant svensk går på någon nomihoudaigrej (för då kan jag dricka hur mycket jag vill för samma pris som 3-4 drinkar på ett normalt ställe) med folk jag känner och kanske några nya ansikten, och bara pratar, blir roligt berusad osv osv! 😀 Sen funkar det också att dra till Sanjou-bron här i Kyoto och köpa lite sprit för en billig peng på Lawson och sen ba sitta vid floden där och dricka och prata osv, med folk man känner, sen kanske någon kul främling joinar. ^^
    Annars är det typ saker som karaoke (älskar att sjunga) eller mangacafe (finns fett många roliga aktiveteter där jag gillar ju) i massa timmar med mestadels kompisar, och de flesta gånger är inte alkohol inblandat, men jag har ändå svinkul. ^^
    När jag var i Australien så tog min syster ut mig på klubb två gånger, och ingen av gångerna hade jag kul… istället för det hade mycket roligare att sitta hemma hos henne och hennes fästman i deras hem och dricka och prata och tramsa. Min syster har sjukt sjukt svårt att förstå varför jag inte gillar klubbande… Önskar verkligen jag kunde ha kul på såna, för då öppnas ju alternativ med kompisar som gillar sånt. xD

    • momiji Says:

      Awesome! Jag älskar också karaoke, men det har ju också samma hemmafest-feeling, man umgås med folk man gillar och har det awesome. Dessutom är sppriten så billig i Japan att man typ inte bryr sig… Och ja, nomihoudai är ett kapitel för sig… På nomihoudai gillar jag iofs mest att man kan testa massa olika drinkar! Jag tycker ju drinkar är omnomnom, men man vågar ju sällan betala typ 80kr (som det kostar i Sverige) för något man inte vet hur det ska smaka.
      Jag har ju typ inga vänner som går ut, det är ganska skönt. Men samtidigt så är det ju svårt att lära känna folk t.ex. på jobbet och i skolan när man aldrig vill eller kan föreslå att man ska gå ut ihop. Skulle nog känna mig helt awkward om jag följde med t.ex. folk från jobbet, de går bara till ställen jag aaaaldrig varit på. Lite läskigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: