Archive for september, 2010

Modetrött

september 30, 2010

Känner mig så trött på mode på något sätt. Vilket är helt sjukt, med tanke på att det är vad jag pluggar och säger mig vilja jobba med.

Mest känns det så enorm omöjligt att göra något vettigt av det.

Antingen blir man designer, och då kommer resten av livet att handla om att klämma ur sig två säljbara kollektioner om året. Vilket för mig, i alla fall nu, känns helt ointressant. Om det är något jag känner mig trött på är det konsumtion (vilket är paradoxalt med tanke på allt mitt gnäll om pengar). Jag är så trött på mode som konsumtion, på alla modebloggar som bara handlar om dagens outfit eller det senaste köpet. Jag är trött på att alltid rättfärdiga mitt eget modeintresse med att ”mode kan vara så mycket mer” och sedan aldrig se röken av det där mervärdet.

Eller så blir man nåt annat, typ stylist eller redaktör eller skribent och så tvingas man mer eller mindre omfamna ovan nämnda konsumtionskultur. Visst kan man vara kritisk, och det finns såklart utrymme för analys och debatt. Men man kommer ändå aldrig riktigt ifrån att den största delen av modet handlar om konsumtionsvaror, och att om man är negativt inställd mot det kommer man ägna en stor del av sitt liv åt gnäll (vilket ju å andra  verkar passa mig som hand i handske).

Nej, jag vet verkligen inte vad det ska bli av mig. Enda trösten är väl att jag har ungefär nio månader på mig att ta reda på det.

Annonser

Bläää

september 27, 2010

Vilken deprimerande helg.

Deprimerande sysslolöshret, deprimerande saker som hänt, deprimerande ångest och – värst av allt – deprimerande mat.

Ibland, eller rätt ofta, frågar folk mig hur jag orkar. Orkar med att gå i skolan nästan 40 timmar i veckan, utöver det orkar jobba tolv timmar och hur jag dessutom orkar träna två gånger i veckan. Jag är ju helt enkelt nästan aldrig ledig.

Jag, däremot, brukar fråga mig hur jag ska orka med mina ledigheter.

För mig fungerar det nämligen som så, att om jag har extremt mycket att göra, om jag lever under tidspress och är tvungen att utnyttja varje vaken sekund för att hinna med mitt liv, då fungerar det. Så fort jag får ledig tid och kan göra saker lite när jag känner för det, så faller i princip hela mitt liv sönder. Jag är världsmästare på att skjuta upp saker, och dessutom världssämst på att planera (se t.ex. föregående post om mina eviga pengaproblem). Så om jag går till skolan till fyra, ska träna halv åtta och ska hinna laga mat och göra mina läxor så har jag helt enkelt inget annat val än att sy på tåget, laga middag direkt när jag kommer hem, sy på tåget till träningen och sen njuta av att kunna komma hem och göra vad jag vill. Medan om jag går i skolan till fyra och faktiskt har ”helga helgen på mig” så kan man räkna med att jag kommer att spendera den i soffan framför datorn och inte hinna göra någonting vettigt alls.

Den här helgen har verkligen varit det perfekta exemplet. I fredags gick jag i skolan, jobbade och gick sen hem och hade en jättetrevlig kväll med Disa, som kom över från Uppsala, och satt och käkade godis och snackade skit. Med undantag av lördagens shoppingtur så har resten av helgen mer eller mindre varit skit. Jag har inte gjort någonting. Skulle gjort massa läxor, men glömde ALL min sytråd i skolan, skulle städa men satt och spelade FFXIV, skulle laga god mat men satt och läste bloggar till Ica stängde och fick göra köttfärssås på tre ingredienser (köttfärs, tomatkross och creme fraiche). Har i alla fall hunnit tvätta, alltid något.

Nu ska jag i alla fall betala räkningar och känna mig sämst över hur lite pengar jag har.

Buyers season

september 25, 2010

Då var det den tiden i månaden igen! Dvs ca dagen efter att jag fått lön, då jag återigen får panik över att jag inte har några pengar. Vid den här tiden i månaden brukar jag också ställa mig själv en lite fråga.

VAAAARFÖÖÖÖR BLIIIIIIIR DET ALLTID SÅ HÄÄÄÄÄÄÄR???!!!!

Jag är expert på att göra av med pengar i samma sekund jag får dem. När jag får lön har jag i regel pengar en-två dagar, sedan är det slut. I regel går det till såhär: Under månaden är jag jättefattig. Trots det så gillar jag att gå runt i affärer, mycket för att inspireras och för att det är roligt. Tyvärr leder det såklart till att jag ser massa grejer jag vill köpa. Så när lönen kommer så kollar jag noga på specifikationen, räknar ut hur mycket jag måste ha till räkningar och vad jag kan köpa för det som blir över. Sen handlar jag upp hela pengarna, och lever resten av månaden fattig medan cirkeln upprepar sig.

Tyvärr så visar det sig också ofta att jag har räknat fel, och typ glömt bort någon dödsviktig räkning som bara måste betalas. Ibland så köper jag grejer som jag inte har råd med, bara för att jag inte har råd. Yes, you heard me. Jag tröstshoppar helt enkelt för att jag är så fattig. Inte världens smartaste taktik, men sedan när har det hindrat mig? NEVAR!!!! Problemet är väl helt enkelt att jag har fruktansvärt svårt att ta ett nej. Jag kan helt enkelt inte acceptera att jag inte har råd att köpa nya strumpbyxor, eller den där supergulliga accessoaren. Tycker att på något märkvärdigt vis att jag ”förtjänar” att köpa något till mig själv varje månad. I mitt huvud fungerar det mesta på ett slags inverterat vis, där det är synd om mig som inte kan köpa något till mig själv, och därför måste jag alltid köpa något till mig själv.

Så slutar det oftast med att jag skickar iväg mejl i panik till mamma och lånar pengar som jag aldrig någonsin kommer att hinna betala tillbaka under en livstid, hur goda intentioner jag än har. Ännu mer ångest!

Sen funkar det ju alltid att skylla ifrån sig också! Den här månaden har det t.ex. strulat sig med min lön, så jag fick några tusenlappar mindre än jag skulle få, och dessutom skulle jag få pengar från mitt gamla jobb pga gammal groll, men det har de struntat i att betala ut. Till råga på allt har jag dessutom inte börjat få CSN-pengar ännu, eftersom det blivit missar med min ansökan som faktiskt inte alls var mitt fel! Ärligt, det var det inte. Skickade in diplom på en utbildning via deras hemsida, och det kom aldrig fram, och det var fan inte mitt fel. Så jag har ju massa pengar i pipeline som är på väg in. Tyvärr så är framtidspengar en ganska kass valuta.

Till nästa månad lovar jag som vanligt mig själv att INTE spendera allt, ta det lugnt, och spara pengarna under månaden. Någon som tror att det kommer att funka den här gången? Nä, inte jag heller.

Men jag fortsätter försöka ändå.

Jag slutade inte blogga på grund av Sverigedemokraterna

september 25, 2010

Mamma ringde mig idag, och undrade om jag skulle sluta blogga nu, när Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.

Tänkte bara dementera det ryktet!

Faktum är att jag skrev ett inlägg redan igår, men jag glömde tydligen klicka på publicera. Så toksigt det kan bli!

Faktum är att jag inte skrivit så mycket den här veckan eftersom jag haft det helt förjävligt. Jag har gått i skolan och haft extremt jobbiga dagar. Bl.a. har jag börjat på mönsterkonstruktionen av min egendesignade kjol, snart är jag klar med toilen (provplagget). Dessutom har jag jobbat varje kväll undantaget måndag. Så som ni förstår har jag varit ganska trött.

Men nu är jag ledig i helgen och ledig alla kvällar nästa vecka. Jobbar helg, men det kan jag leva med! Synd bara att jag såklart inte är ledig på min lediga dag, utan måste dra runt på stan i tio timmar för att handla sybehör och teckningsmaterial. Bara för kollektionsteckningen ska vi köpa tuschpennor för ca 250kr. Och jag som var glad över att slippa angsta över kurslitteratur, böcker kan man ju ändå låna. Men lycka till med att ladda ner pennor och sytråd…

september 19, 2010

Har egentligen ingen lust att skriva något alls idag, som ni kanske förstår. Liksom 94% av det svenska folket hade jag inte alls någon trevlig kväll igår.

Satt mest och tittade på valvakan, deppade och gick och la mig alldeles för sent. Idag har jag mest segat omkring, frusit och dessutom lyckats sova i skolan. Till råga på allt lyckades jag få alldeles för många pass på jobbet och ska nu jobba tis-fre. Å andra sidan får jag ledig helg (första lediga dagen på tre veckor) och ledigt alla kvällar nästa vecka.

Kunde i alla fall tröstäta…

(För övrigt helt lack över att jag hade typ tio sorters socker hemma, men inte pärlsocker?! Hade till och med ROSA socker och muscovadosocker, vem fan har sånt men inte prälsocker?)

Vote or die

september 19, 2010

Klev upp extra tidigt idag för att hinna rösta innan jag gick till jobbet.

Kändes awesome, faktiskt. Röstade som sagt på Piratpartiet, eftersom övervakning och personlig integritet är väldigt viktiga frågor för mig. För mig är det en demokratifråga, och så pass grundläggande att det helt enkelt går före sakfrågor. Det handlar om vilket samhälle man vill ha, och om statsmakten ska vara till för medborgarna, eller vi vara till för dem.

Vi måste ändå komma ihåg att vi lever i Sverige. Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Vi har haft långvarig fred, inga större hot mot nationen och en frihet som många andra skulle offra livet för. Vi försvarar inte de värderingarna genom att driva igenom övervakning av våra medborgare. Precis som man inte röstar på Sverigedemokraterna om man älskar Sverige, så röstar man inte på ett parti som är villig att inför övervakning, eller kompromissa om det, om man värderar den frihet vi har.

Nu ska jag skynda iväg till jobbet. Hoppas fler av er som läser det här också går och röstar idag!

Boxy

september 19, 2010

Så okej, dags att visa innehållet i hemliga lådan! Det, faktiskt, är ännu en höstkappa. Känns lite underligt. Jag har för vana att köpa en ny jacka om året i princip är den alltid svart. Så därför har jag gnällt på mig själv de senaste åren och inte tänkt köpa någon svart kappa, samtidigt som jag haft svårt att hitta någon snygg i annan färg. Och så köper jag två på ett par veckor! Dessutom köpte jag faktiskt en vit/cremefärgad förra året i Tokyo som jag knappt använt i Sverige OCH bestämde mig för att börja använda ett gammalt spontanköp som jag hittills inte varit så nöjd med, så jämfört med förra hösten har jag helt plötsligt gått från en till fem. Märkligt!

Denna hittade jag på ebay, och det var ett verkligt lyckofynd!

Den är gjord i beige/kamelfärgar bouclé, vilket är ett tyg man väver av ett gran som består av två trådar som är tvinnade med olika spänning. Det gör att den ena tråden som är lösare liksom bubblar sig och bildar öglor i tyget. Den breda kragen är tyvärr i ganska ful fuskpäls… Funderar på att byta ut den mot åtminstone ett snyggare tyg.

Själva kappan är fodrad med dubbelfoder, ett värmande och ett fodertyg. Och den är verkligen supervarm! Har bara använt den en gång, när det regnade och var ganska ruggigt ute, och jag svettades bara av att gå ute i den.Perfekt för vintern med andra ord!

Svårt att se kanske, men här är närbilder på detaljerna på insidan. Både foder och yttertyg är handfållade, yttertyget med kastsöm. Hörnet hålls ihop med en träns som också görs för hand.

det som är lite tråkigt/jobbigt är att jag måste sätta i knäppning i den, för det har den ingen alls. Antagligen kommer jag att sätta i pälshakar och sy dekorationsknappar utanpå som matchar pälsen i färg. Hade gärna haft knäppning med knapphål, men eftersom en symaskin skulle slita sönder bouclén måste jag sy dem för hand i så fall, och då vet jag att det helt enkelt inte kommer att bli av.

Är i alla fall väldigt nöjd med den, känns som att den kommer få sin beskärda del av användning under hösten!

Lucky Streak

september 18, 2010

Måste bara visa er lite bilder på kappan jag råkade (ehe) köpa idag. Igår när jag slutade skolan bestämde jag mig nämligen för att se hur lång tid det tar att gå från skolan till mitt jobb, som ligger ganska nära. Brukar vanligtvis åka tunnelbana dit, men att gå är ju faktiskt mysigt när det är fint väder. Går Sveavägen fram precis som vilken dag som helst, men när jag passerar Adolf Fredriks Kyrkogata får jag helt plötsligt för mig att jag ska gå in på Myrorna en stund. Har nämligen tänkt gå och kika på möbler där ett tag, i min eviga jakt på det perfekta toalettbordet. Sagt och gjort, noterar tiden på klockan för att kunna fortsätta promenaden senare, och klev in.

Hittade dock inte några möbler, men när jag ändå var där så kunde jag ju ändå kika på kläder, eller? Ni vet hur det är (ehe, nej). I ALLA FALL. Råkade gå förbi kappavdelningen och råkade även bläddra runt lite bland kapporna och tillslut så råkade jag även få syn på en liten mörkgrön dröm i ull med pälskrage. Tyvärr, men den var så himla fin. Så himla fantastiskt fint. Rakskuren, vilket inte är en skärning/siluett jag vanligtvis är ett fan av, men vadå, man måste ju testa nytt ibland. Tyvärr insåg jag ju ganska snabbt att jag inte hade en endaste krona på mig. Vad skulle jag göra? Finns bara ett svar på den frågan, jag fick PAAAANIIIIIIIIIIIIIK.

Herregud, jag stod ju där med min drömkappa på mig, den hängde liksom på min kropp och så skulle jag vara tvungen att gå därifrån utan den? HALLÅ?! Nej, det måste finna rättvisa i världen! Men tyvärr är världen generellt kanske kall och hård, speciellt när det gäller att hålla min plånbok fylld, så jag fick snyftande gömma undan kappan längst bak och hoppas att den på något sätt skulle hänga kvar i en vecka tills lönen kommer.  En omöjlighet, och kappan skulle obönhörligen gå till någon annan. Oförlåtligt!

Enter: Idé! Hade ju ändå tänkt be mamma om lite lite pengar för att vi måste köpa en helt sinnes dyr linjal till skolan som jag måste ha senast till på torsdag, så det var ju lätt för mig att slänga på några extra kronor på den summan får att få råd! Skamlöst, jag vet, men jag kommer ändå betala tillbaka alltsammans, så jag hoppas inte min mamma tog illa upp. Lyckades få tag på henne och få pengarna insatta till idag, och tror ni inte att jag satt ungefär hela förmiddagen och stressade som ett jävla fån bara för att visste att tiden tickade, kappan hängde kvar och butiken var öppen. HETSEN! Vid lunch så tömde jag in låda på rekordtid och rusade iväg. RUSADE!!! Kom dit med andan i halsen och hade vid det laget redan hunnit övertyga mig själv om att den skulle vara borta och att jag skulle få tröstköpa något annat. Kände mig helt deprimerad när jag svängd runt hörnet och såg att den inte hängde där bland de andra kapporna. Men TJI fick jag, hade ju redan glömt hur bra jag gömt undan den, och självklart hängde den kvar!

Var så himla glad när jag gick därifrån att jag struntade i att ta påse. Hade nämligen ingen kappa på mig eftersom det var varmt, så jag tänkte att jag bara kunde ta den på mig. Glömde ju dock totalt bort att jag hade en annan kappa som hängde och väntade på skolan, så när jag åkte hem lite senare fick jag ändå släpa en över armen. Sket väl jag i, var ju så fin ändå!

SÅ HIMLA FIN!

I grön ull ull då, som jag redan berättat. En supermörk jättefin nyans. Verkligen i skick som ny. Den ser ut som om den lämnade fabriken igår, och jag skojar verkligen inte. Har inte hittat en enda slitning på den, bortsett från en av knapparna som är lite skavd. Vem bryr sig? Inte jag. Inte när den är så perfekt och fin i övrigt.

Närbild på kragen och de superfina knapparna. Detaljerna är verkligen det som gör kappan. Och så kragen då. Nämnde jag att den är i äkta mink? Nu kommer hälften säkert vilja skjuta mig, men jag bryr mig ej! Så himla fin och liksom blanksträv precis som djurpäls är…. Super, som sagt. Jag tror dock att det absolut bästa med den var priset. Tror inte någon av ej kan gissa vad den kostade, med tanke på att det är jättefina material, nyskick, pälsdetaljer, och så vidare. Den kostade 135kr. Kändes som ett skämt, eller som att jag rånade dem.

Visade upp den i skolan direkt när jag kom tillbaka, och var ohanterbart nöjd med mitt köp. En tjej i klassen blev superavis, fick nästan lite dåligt samvete för den hade passat henne så himla bra. Men nu är den min!

Svenskt hantverk till och med!

Hade tänkt att jag även skulle lägga upp bilder på den där grejen jag fick med posten för x antal veckor sedan, men orkar inte… Får ta det imorgon efter jobbet helt enkelt.

I vågskålen

september 17, 2010

Usch vad irriterad jag blir. Har ju verkligen bestämt mig för att jag ska rösta på Piratpartiet, och så dyker den där historien upp.

På ett sätt har ju Alliansen rätt i att många under de föregående mandatperioderna har förtidspensionerats slentrianmässigt, och att det har funnits allvarliga brister i rehabiliteringskedjan. Men svaret kan inte vara att alla istället ska ut och jobba.Problemet är att alliansen har en gräns för hur många som får vara sjukskrivna, som tydligen ska gälla hur många som än är sjuka.

Det handlar inte om att det ”fel”, som Maud Olofsson påstår, att de som är sjuka rehabiliteras. Men man kan inte ställa den rehabiliteringen mot dem som utförsäkras trots att de är fruktansvärt sjuka. Även om det heter att ”alla ska med” så får man faktiskt kompromissa. Och även om man har en arbetslinje är det en enorm skillnad på att de som är arbetslösa ska skaffa ett jobb, och att de som är sjuka ska sättas i tvångsarbete.

Jag vill faktiskt inte tillbaka till det gamla systemet, där människor kunde förtidspensioneras i 20-årsåldern utan att kanske fått en riktig chans till att vård. Men det måste finns en gnutta medmänsklighet. Man bör kunna vara sjukskriven på deltid, om det innebär att man kan fortsätta på sitt gamla yrke, Och om man inte har arbetsförmåga genom kronisk sjukdom så bör man kunna förtidspensioneras.

Så nej, nu kan jag verkligen inte rösta på Piratpartiet med gott samvete. Även om jag inte tror att de rödgröna har nån chans. Å andra sidan tror jag ju inte att Piratpartiet kommer in i riksdagen heller, så vad jag än röstar på blir det samma resultat.

HEJ OCH HÅ! Ska nog leta upp en kamera och ta lite bilder på kläder, så blir jag på bättre humör.

Dagens ungdom pt2

september 17, 2010

Okej, så den hä gången är jag på väg hem från Ica.

Ser en unge, max 5-6 år gammal komma ut ur en port, klädd i mjukisbyxor och tröja. I handen har han en leksakspistol. Och som den äkta lilla gangster han är lyfter han på tröjkanten och kör ner pistolen i byxlinningen.

Och jag trodde Skarpnäck var ghetto…