Archive for oktober, 2010

Ingen mans land

oktober 31, 2010

Jag hatar när man är så pass full att man verkligen känner att det är läge att spy, eftersom man inser att allt kommer bli så lättare då, men inte så pass full att man faktiskt kan spy.

Att jag kan nå den nivån på en drink och två glas vin är fanimej helt jävla otroligt, middag eller ej.

Annonser

I en värld av idioter

oktober 30, 2010

Nu ska jag verkligen försöka att inte framstå som en obotlig och dryg besserwisser. Men ibland så slår det mig verkligen hur allmänbildad jag är, och hur mycket jag vet om saker som de flesta inte bryr sig om.

Idag hade vi vår andra dag dräkthistoria, och gick igenom 1700-1920 ca. Och helt ärligt, är det verkligen inte allmänbildning att känna till saker som att man använde valben i korsetter, och vad suffragetter är för något? För mig är det verkligen det, men rätt många verkade det här vara helt nya och okända koncept, och det fattar jag inte. Inte bara de sakerna heller. Idag under föreläsningen kändes det som att jag hade något att tillägga om typ allt. Visst, det fanns några som kände till sådant som jag inte vet något om. Men i allmänhet kändes det bara som den där evinnerliga dialogen jag hade med mina lärare i högstadiet.

Egentligen är det inte så konstigt. När jag var liten, och även nu, så älskade jag att läsa. Och framför allt så älskade jag och älskar fortfarande att lära mig saker. Det har egentligen inte spelat så stor roll om vad. Jag har varit fascinerad av allt från kvantfysik och kaosteori till filosofi och psykologi. Om man då spenderar typ 10 år med att aktivt läsa böcker och nu senare hemsidor och bloggar i syfte att lära sig fakta är det inte så konstigt om man blir väldigt allmänbildad. I kombination med att jag har väldigt lätt för att minnas just saker jag sett i text så vore det konstigt om jag inte visste så mycket om världen som jag gör. Men jag har fortfarande extremt svårt för att vänja mig vid att alla andra inte är som jag. Eller inte har läst så mycket som jag. Även om jag inser att andra människor förmodligen inte haft så många olika intressen som jag och snöat in på så mycket grejer så fattar jag inte riktigt hur man engagerar sig i ett intresse utan att läsa om det. Och därigenom, tycker jag, måste man ju råka läsa en hel massa annat också.

Hur gör man annars?

Ut ur radioskuggan

oktober 28, 2010

Äntligen tillbaka.

Förra veckan var så jävla fantastisk och hemsk på samma gång. Kom fram till att jag totalt spenderade 77 timmar i skolan. Under en vecka. Elva timmar om dagen med andra ord. Och då räknar jag inte med sånt jag gjorde hemma, som att rita massa plagg och sitta upp till klockan fyra sista natten för att desperat sy färdigt det sista.

Fatta hur sjukt nöjd jag är?

Kjolen blev klar. Inte 100%, men 99. Den sista procenten kommer aldrig att märkas. Plus att jag blev sjukt nöjd med min resegarderob. Tjugo plagg (kravet var minst tio, är mitt mellannamn överambitiös? Ja) som faktiskt representerade mig och harmoniserade med varandra. Kändes sjukt bra. Men jag märker verkligen att jag har sjukt låga krav på mina rituppgifter. Eftersom jag i princip inte hållit i en penna sedan jag gick i lågstadiet och ritade hästar för jämnan tänker jag alltid att jag inte kan. Och så blir det sjukt bra. Blir så nöjd!

Den här veckan har jag i princip bara återhämtat mig. Måndagen var verkligen sjuk. Somnade på tåget hem och vaknade i Jordbro. Två stationer för långt. Trodde jag då. För när jag gått av upptäckte jag att tåget jag hade suttit mot gick mot Stockholm. Det hade hunnit till Västerhaninge och vänt, så djupt sov jag.

Men nya tag blir det ganska omgående. Nu blir byxblock och det är faktiskt sjukt mycket mer spännande än jag trodde. Mest för att jag på egen hand börjat sy upp ett av de plagg jag ritade till uppgiften jag presenterade. Ett par lädershorts. Det är verkligen helt fantastiskt att kunna ställa sig och göra ett mönster helt utan hjälp. Och sedan kunna sy upp det. Tanken är att jag hinner göra toilen under lovet, och sen får jag se när jag hinner sy de riktiga byxorna. Lite ångest över att skinn är så himla dyrt. Samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna göra dem i fejkskinn, så fina som de är. Vi får se.

Men ärligt, jag älskar verkligen min skola. Fast det är slitigt som fan så lär jag mig så sjukt mycket. Älskar att gå där. Älskar att bara vara i lokalerna. Så sjukt mysigt helt enkelt. Även när det är jävligt slitigt så är det egentligen inte alls det. Att sitta en dag, i några timmar, och sy och lyssna på P3 samtidigt som man pysslar med sånt man verkligen gillar? Please.

Och i helgen blir det halloweenfest, och jag ska klä ut mig till något utbildningrelaterat. Tänker dock inte avslöja vad. ^^

 

Spela efter regler

oktober 17, 2010

Upp åtta idag, och drog till Sundbyberg för att köpa foder. Glömde kortet, fick vända, men kom fram och sedan raka vägen till skolan för tillskärning och sömnad. Stannade kvar till fyra, kilade förbi jobbet på vägen hem för att lämna lapp om önskad ledighet, och så raka vägen hem.

Ibland så undrar jag hur jag gör det. Var all den här beslutsamheten kommer ifrån. Jag har alltid funkat på ett väldigt extremt perfektionistiskt och ambitiöst vis. Redan som femåring när jag fick min första dagbok skrev jag  nästan tvångsmässigt i den varje dag, och fick ångest när jag missade en dag, halkade efter, och glömde bort vad jag gjort. Försökte alltid fylla i i efterhand, men det gick ju inte. Slutade med att jag helt enkelt slutade skriva, eftersom boken ändå inte blev ”perfekt”, dv.s. innehöll anteckningar från varje dag av mitt extremt händelserika dagisliv. Och så har det i princip alltid varit. Om jag gör något, så gör jag det fullt ut. Jag gör det som krävs, och reflekterar inte speciellt mycket över om kraven är rimliga eller inte. Även om jag inser att det jag håller på med är helt orimligt så brukar jag mest rycka på axlarna och göra det ändå. Och precis som med dagboken så ger jag upp vid första misstaget, eftersom jag måste göra allt perfekt.

Ett annat exempel är när jag gick i högstadiet och var extremt mobbad. Jag kände ett extremt obehag inför att gå till skolan, mådde dåligt varje dag och kunde knappt röra mig runt i byggnaderna utan att riskera påhopp och förnedring. Ändå hade jag totalt kanske tre timmars ogiltig frånvaro under hela grundskolan. Många i min klass brukade säga att de beundrade hur stark jag var som ”stod emot” mobbingen och inte gav vika. Under många år så fattade jag inte vad de menade, för jag ansåg bara att jag gjorde vad som krävdes. Jag var ju tvungen att gå i skolan. Jag var tvungen att verka oberörd. Jag gav aldrig mig själv något val. Jag reflekterade aldrig över om min situation var rimlig eller inte, om jag kanske borde stanna hemma eller be om hjälp.
När jag började gymnasiet och märkte att samma krav inte ställdes på mig längre, så föll det igenom ganska fort, enligt samma mönster. Gick från ett par timmars frånvarot på nio år till kanske 35-45%. Sjukskrev mig och gav helt enkelt upp på skolan eftersom jag ändå inte kunde leva upp till min egen standard ändå. Fungerade inte igen förrän jag bytte klass och kunde starta om på ett nytt projekt.

Nu kanske det verkar som att jag är extremt hård mot mig själv, och alltid har helt orimliga krav som jag aldrig kan leva upp till. Men egentligen handlar det inte så mycket om det som att jag är någon slags extrem paragrafryttare. Jag har extremt svårt att tänka utanför lådan och föreställa mig något annat än de uppställda reglerna. En dagbok skriver man i varje dag. Man går till skolan för att man måste, man kommer tid och man skolkar inte. Man gör så bra man kan när det gäller prov och uppsatser, vilket då i mitt fall inneburit MVG i allt. Jag ifrågasätter helt enkelt inte speciellt mycket och är väldigt duktig på att göra det som förväntas av mig och det jag blir tillsagd.

Nu går jag i skolan igen, och ställs återigen inför uppgifter med uppställda regler. Och precis som förr så gör jag helt enkelt vad som krävs, utan att tänka närmare på det. Även om det betyder att jag går upp åtta på en lördag och att jag imorgon kommer att gå upp sju för att hinna sy innan jobbet (igen). Samtidigt som jag stannat i skolan till minst klockan sex varje dag. Och nej, det är väl inte helt rimligt. Men om jag vill bli klar i tid så måste jag göra så, och då är det helt enkelt så jag gör. Som tur är, för mig, så är det bara en dryg vecka kvar till redovisning, och vecka 44 kommer jag ha höstlov hela veckan – extremt skönt! Efter lovet blir det förmodligen lugnare i skolan, till nästa projekt.
Och då kan ni ge er fan på att jag kommer sitta här igen och skriva om mina tidiga helgmornar och sena kvällar. Bara för att jag tycker att jag måste.

Suits <3

oktober 14, 2010

Igår var det, som alla som har facebook vet, international suit up day. Alla som inte vet vad det kommer ifrån eller varför det är värt att fira kan kolla på den här videon. Eh, inte för att jag vet om man blir så mycket klokare?

Jag var, tråkigt nog, den enda i min klass som faktiskt hade suit dagen till ära, men vad ska man förvänta sig när man är 22 tjejer och två killar? Suit och suit förresten. hade dräktkjol, blus och kavaj vilket väl är någon slags kvinnokostym.

På kvällen var jag däremot på dartklubben (vår onsdagspub) och gissa om folk hade suits? Tippar på att vi var 50-60 personer i lokalen av vilka kanske fem INTE hade kostym? Det var så himla fantastiskt! Till och med tjejerna kom i kostym. Coolast var nog Amanda som snott hela suiten av sin kille. Han är ju japan och kort, så det funkar. Folk som gick förbi darten igår måste ha undrar varför ett gigantiskt gäng 20-somethings står i kostym i en sunkig bar.
Älskar verkligen sånt där, när man liksom är del i en hemlig klubb. Även om det inte är en klubb och det inte var speciellt hemligt så blir det ändå samma känsla. Man gör nånting tillsammans, där helheten blir större än delarna på något vis.

Var ju dessutom inte helt fel att stå och peppa Uppcon 11 med Lendai och RK. Kommer blir så FETT. Nu när alla hypear cosplay lika mycket som jag eller t.o.m. mer så kan det inte bli annat än fantastiskt. Hoppas bara att det inte krockar med min slutredovisning i skolan, då kommer jag ca DÖ.
TRäffade sjukt mycket annat folk. Var helt ärligt länge sedan jag hade så roligt, satt på golvet och grät av skratt tillslut. Var definitivt värt att missa sista tåget hem för det.

Hann även med en helt fantastisk utförsäljning av tyger hos Ida Sjöstedt igår. Var helt kaosartat och höll på att få megapaniken, men jag kom tillslut därifrån med sju meter tyg och femton meter spets till det facila priset av 450kr. Hoppas ni kan göra matten och inse hur sjukt billigt det är! Köpte bl.a. två helt fantastiska spetstyger som ska bli finfina klänningar och kjolar och blusar. Samt ett fantastiskt svart ulltyg med silvriga rutor som ska bli en vinterklänning. Ända negativa är att vi inte gått igenom klänningar eller överdelar i mönsterkonstruktionen ännu, och då känns det meningsläst att göra klänningar än. Så det blir väl till nästa vinter…

Idag har varit en helt fantastiskt usel dag. Har hänt hemska saker och jag har haft en hemsk huvudvärk. Men Stan lyckades få mig på bättre humör med lite cheesy crust på Pizza Hut, och jag dricker te och har ätit en gigantisk bit jordnötspaj. Plus att jag beställde en iPhone 4 16 GB som kommer om ett par veckor. Har ju bara velat ha en i typ ett år?

Imorgon blir en strålande dag!

 

Negativism

oktober 12, 2010

Varfär är det så himla mycket lättare att skriva när man vill gnälla?

I söndags och måndags hade jag två extremt bra, välplanerade och produktiva dagar. Hann med både plugg och jobb (som var grymt) på söndagen, och i måndags kunde jag, tack vare grym planering, sitta kvar i skolan till kvart i sju, gå och träna och komma hem till en färdiglagad middag som bara var att värma i micron. Men det orkar jag såklart inte skriva om, att jag haft det fantastiskt. Försökte faktiskt skriva igår, men det gick ungefär väldigt dåligt. Har bara så svårt att formulera mig naturligt när jag är på bra humör.

Gnäll är ju fantastiskt. Jag har snart tio års erfarenhet av att skriva av mig mitt gnäll, så det kan jag allt om hur man skriver. Hur man klagar på att allt är sämst och allra mest hur sämst man själv är. Min specialitet så att säga.

Idag har inte ens varit en dålig dag! Faktum är att jag hade en väldigt bra dag i skolan. Fick inte mycket gjort, men det jag fick gjort blev extremt bra. Dessutom satt jag kvar i två timmar och ritade, och känner mig mycket mindre stressad över vissa saker. Men så kommer jag hem, är trött, orkar inte hålla energin upp och det slutar med att jag bara sitter och angstar över hur mycket vi har att göra.

I helgen har jag anmält mig till en tävling i iaido. Det är inte bara tävling, utan vi kommer även ha seminarium och det kommer över två stycken sjundedanare från England. Även om jag är helt ointresserad av att tävla så borde jag verkligen gå för seminariets skull. Speciellt med tanke på att jag ändå vill gradera till shodan i vår, jag har ingen riktig instruktör i klubben just nu, och jag skulle verkligen bara behöva gå.
Samtidigt så har vi de mest stressiga veckorna i skolan just nu inför en blockredovisning om två veckor. Det är extremt mycket som ska vara klart då. Inte bara plaggsömnad med kjol och allt, utan även en kollektionsuppgift med kollage, plaggskisser i färg och eventuellt illustrationer som ska presenteras. Grejen är att om inte allt är klart till redovisningen, så får man inte godkänt på blocket. Och får man inte godkänt på blocket kan man itne få godkänt på kursen. Vilket såklart är en anledning att få lite panik, om något.

Helt logiskt så vet jag att jag absolut inte kan gå på tävlingen eller seminariet, helt enkelt därför att jag är världssämst på att planera. Att ge bort två gratisdagar där jag kan åka till skolan och sitta och sy i flera timmar och tänka att jag ”tar igen det”, det är helt orealistiskt. Och hellre skippa tävling, jobb på och kunna ta det lugnt på slutet, än att jag har den vanliga stressen och paniken på slutet. Så känner jag verkligen. Stress och panik blir det nog oavsett om jag går på tävlingen eller inte. Så jag antar att det är bestämt. Men då kan jag såklart inte skaka av mig känslan att jag ändå BORDE gå.

Hur man ändå vänder sig sitter ändan där bak. =(

Superwoman

oktober 9, 2010

Funderar seriöst på att gå upp klockan sju imorgon, som är en söndag, bara för att kunna åka till skolan och hinna sitta där i 2,5 timmar innan jag går till jobbet.

Vad håller jag på med?

Gå upp tidigt efter en vecka då jag knappt hunnit sova eller göra något annat för den delen bara för att slita ut sig lite extra innan jobbet. När jag dessutom jobbar andra helgen på rad (igen) och för andra gången på kort tid är inne på dag 14 utan ledighet.
Samtidigt, det skulle vara så himla himla skönt att komma till skolan på måndag och ha tyget struket och klart, kanske till och med kritat. Skulle ta bort mycket stress över att jag ligger efter i planeringen och kanske lugna mig lite.

Å andra sidan kanske man ska vara vid liv när året ä slut också.

Bortskämd

oktober 8, 2010

Hade data foto hela dagen idag. Vi gick igenom redigering, främst Camera Raw till PS SC5. Ska tydligen vara en lättversion av lightroom? Gillade det jättemycket. Jag har alltid velat lära mig redigera bilder, men det enda jag egentligen är intresserad av är att kunna justera ljus och lite brusreducering. Och det var i princip exakt det vi fick ära oss. Sen körde vi lite korta grejer i själva PS också, och vi ska lära oss mer imorgon, men jag är extremt nöjd med det jag fick lära mig idag.

Efter skolan fick jag skjuts av mamma till Ica Maxi och storhandlade. Blev sent den här månaden. Men om det är något jag upptäckt under de här dagarna då vi inte haft mat hemma och jag handlat varje dag är hur mycket jag älskar storhandling. Jag har stått på Ica och haft panik över att jag inte hittar något som är enkelt, billigt och som jag dessutom är sugen på. Blir verkligen så himla stressigt att stå i affären och välja. Jämfört med att i lugn och ro fundera över vad som redan finns i kyl och frys, och göra något av det man har.Blir så mycket lättare att köpa de enstaka tillbehören som grönsaker när man redan har stommen i form av kött och pasta/ris/potatis hemma redan. Är så glad att mamma kunde ställa upp och skjutsa. Även om jag tycker att det är lite stressigt att handla med någon annan (även när jag handlar med Stan) så är det så skönt att slippa åka på bussen hem. När jag var arbetslös i våras brukade jag åka själv och handla. Då brukade jag åka två dagar på raken och bära med två överfylla matkassar varje gång. Fick alltid ont i händerna och axlarna och vill typ dö. Så nu uppskattar jag verkligen att kunna komma hem på 10-15 minuter. ❤

Har känt mig lite bortskämd ikväll, eftersom det inte fanns något fika till teet. Vi har helt ärligt fikat i princip varje dag den här veckan. Bakade en fantastisk chokladkaka i helgen som tog slut igår, plus kanelbullar i måndags och tisdags, för att inte tala om mina hundra muffins… Idag hade vi bara vit och mörk choklad, samt chips. Och det var jag inte alls sugen på. Som tur är ska jag baka i helgen. Imorgon ska jag göra en fantastisk jordnötspaj med massor av jordnötssmör och i helgen tänkte jag faktiskt baka bröd. Ska bli spännande!

Imorgon har jag sovmorgon, känns fantastiskt. Funderar på att åka in tidigare och sy en söm som är färdigtråcklad, men jag ska nog ta chansen att sova ut ändå…. En sällsynt lyx!

Vilodag

oktober 7, 2010

Tog det verkligen lugnt idag. Visst, stannade kvar en timme efter skolan och sydde en söm. Men jag sydde bara den sömmen, plockade undan och lyckades lämna projektet i skolan istället för att ta med det hem i huvudet. Inser att även om det är okej att stressa när jag är i skolan, och att det faktiskt är bra att jag pressar mig, så måste jag sluta oroa mig så förbannat om jag ska fixa det här.
Struntade till och med i att gå och träna. Har liksom sovit 4-5 timmar tre nätter i sträck nu, så himla inte kul. Stannade hemma, tog det lugnt, lagade mat. Tecknade till och med lite, men det är ju mest roligt.

Håller på med plaggskisser just nu, vilket är jätteroligt. Funderade faktiskt på att lägga upp en förklaring på hur man gör, men vet inte om det är intressant?Är väl möjligtvis om det finns några som syr som läser den här bloggen…

Har däremot lite ångest över iaidon. Nästa vecka är det tävling, och jag vet inte alls om jag orkar. Dels kommer jag inte kunna träna hela den här veckan. Dels har jag inte alls pengar till det. Och slutligen så borde jag utnyttja min enda lediga helg på jag vet inte hur länge till att sy. Känns stressigt bara att veta att jag missar ca 16 arbetstimmar då jag kan sitta i skolan och utnyttja alla maskiner. Eftersom jag sytt mina första sömmar på industrimaskinen känns det fullkomligt värdelöst att sy med något annat, eftersom det inte kommer att bli lika snyggt och avvika.
Å andra sidan gör det inte så mycket att jag missar träning eftersom jag är i relativt bra form och dessutom har hela nästa vecka på mig. Förhoppningsvis ska jag dessutom få pengar under veckan som kommer. Och vad gäller kjolen så kan jag ju åtminstone se hur långt jag kommit innan jag stressar upp mig. Dessutom känns det lite som att jag sviker klubben om jag inte går. Vet att de kämpat för att få ihop den här tävlingen, och det kommer riktigt duktiga domare som dessutom ska ha en heldagsträning med oss som jag VERKLIGEN borde gå på.

Får helt enkelt se hur jag gör.

Kändes skönt att ta den här vilodagen. Imorgon ska jag och Stan eventuellt åka och storhandla, kommer bli joooobbigt. Men kul också. Ska köpa hem mirin och risvinäger och sånt, så jag kan börja laga lite japansk mat. Ännu roligare!

Mitt väldigt vanliga liv

oktober 6, 2010

Okej, någon som vill ha en recap på mitt senaste dygn? Ni har inget val!

Igår vid niotiden ställde jag mig av någon anledning och bakade minimuffins. Tänkte ha med dem till jobbet idag eftersom vi skulle jobba över. Valde ett lagom recept, som skulle bli ca 24 små cupcakes. Låt ju lagom med trippel sats då, eftersom vi är rätt många på mitt jobb och bakat och sånt brukar ta slut. Tyvärr hade jag glömt hur rent ut sagt förjävligt det är att göra recept på rumsvarmt smör jämför med smält. Kämpade med smeten i en timme innan den var klar. Dags att grädda då, vilket går bra tills jag hällt upp 60 muffins och såg att jag hade 2/3 av smeten kvar. Började få lite lätt panik…Slutade med att jag stod och bakade till halv två på natten. Då hade jag hunnit grädda fyra omgångar, totalt 120 muffins, och var ”ganska” trött.

Vaknade kvart i sju, efter dryga fem timmars sömn. Hela dagen kändes som ett skämt. När jag kom till skolan gick brandlarmet ungefär tio sekunder innan jag kommit in genom dörrarna. Alltså va? Sånt händer inte. Väl på sömnaden gick det visserligen bra, men pajjade hela eftermiddagen med att sy fel, stressa upp mig och vara på dåligt humör. Hade ju varit skönt att få gå hem och vila efter en sån dag, men nej, gick direkt till jobbet och jobbade till kvart över nio.Även det ett skämt. Jobbade till och med över 45 minuter, för det är så himla kul att inventera? Nej.

Kommer hem, lagar mat och har suttit och tecknat en läxa sedan dess. Och det ser inte bättre ut än att jag lägger mig halv två idag också! Tur för mig att jag inte behöver gå upp förrän sju imorgon….

Efter en sån dag är det i alla fall skönt att man är duktig nog att bunkra upp med fika.

Så himla välförtjänt!

Imorgon ska jag faktiskt ta det lugnt, eller vad man ska kalla det. Hade tänkt åka till skolan en timme tidigare och sy, men inser att jag inte kommer orka. Ska stanna kvar efter skoltid istället! Hehe…. Och imorgon lovar jag mig själv att jag verkligen verklige verkligen ska lätta mig senast tolv. (Kommer inte att hända)

Och nu är det verkligen dags att sova, ska bli himmelskt.