Spela efter regler

Upp åtta idag, och drog till Sundbyberg för att köpa foder. Glömde kortet, fick vända, men kom fram och sedan raka vägen till skolan för tillskärning och sömnad. Stannade kvar till fyra, kilade förbi jobbet på vägen hem för att lämna lapp om önskad ledighet, och så raka vägen hem.

Ibland så undrar jag hur jag gör det. Var all den här beslutsamheten kommer ifrån. Jag har alltid funkat på ett väldigt extremt perfektionistiskt och ambitiöst vis. Redan som femåring när jag fick min första dagbok skrev jag  nästan tvångsmässigt i den varje dag, och fick ångest när jag missade en dag, halkade efter, och glömde bort vad jag gjort. Försökte alltid fylla i i efterhand, men det gick ju inte. Slutade med att jag helt enkelt slutade skriva, eftersom boken ändå inte blev ”perfekt”, dv.s. innehöll anteckningar från varje dag av mitt extremt händelserika dagisliv. Och så har det i princip alltid varit. Om jag gör något, så gör jag det fullt ut. Jag gör det som krävs, och reflekterar inte speciellt mycket över om kraven är rimliga eller inte. Även om jag inser att det jag håller på med är helt orimligt så brukar jag mest rycka på axlarna och göra det ändå. Och precis som med dagboken så ger jag upp vid första misstaget, eftersom jag måste göra allt perfekt.

Ett annat exempel är när jag gick i högstadiet och var extremt mobbad. Jag kände ett extremt obehag inför att gå till skolan, mådde dåligt varje dag och kunde knappt röra mig runt i byggnaderna utan att riskera påhopp och förnedring. Ändå hade jag totalt kanske tre timmars ogiltig frånvaro under hela grundskolan. Många i min klass brukade säga att de beundrade hur stark jag var som ”stod emot” mobbingen och inte gav vika. Under många år så fattade jag inte vad de menade, för jag ansåg bara att jag gjorde vad som krävdes. Jag var ju tvungen att gå i skolan. Jag var tvungen att verka oberörd. Jag gav aldrig mig själv något val. Jag reflekterade aldrig över om min situation var rimlig eller inte, om jag kanske borde stanna hemma eller be om hjälp.
När jag började gymnasiet och märkte att samma krav inte ställdes på mig längre, så föll det igenom ganska fort, enligt samma mönster. Gick från ett par timmars frånvarot på nio år till kanske 35-45%. Sjukskrev mig och gav helt enkelt upp på skolan eftersom jag ändå inte kunde leva upp till min egen standard ändå. Fungerade inte igen förrän jag bytte klass och kunde starta om på ett nytt projekt.

Nu kanske det verkar som att jag är extremt hård mot mig själv, och alltid har helt orimliga krav som jag aldrig kan leva upp till. Men egentligen handlar det inte så mycket om det som att jag är någon slags extrem paragrafryttare. Jag har extremt svårt att tänka utanför lådan och föreställa mig något annat än de uppställda reglerna. En dagbok skriver man i varje dag. Man går till skolan för att man måste, man kommer tid och man skolkar inte. Man gör så bra man kan när det gäller prov och uppsatser, vilket då i mitt fall inneburit MVG i allt. Jag ifrågasätter helt enkelt inte speciellt mycket och är väldigt duktig på att göra det som förväntas av mig och det jag blir tillsagd.

Nu går jag i skolan igen, och ställs återigen inför uppgifter med uppställda regler. Och precis som förr så gör jag helt enkelt vad som krävs, utan att tänka närmare på det. Även om det betyder att jag går upp åtta på en lördag och att jag imorgon kommer att gå upp sju för att hinna sy innan jobbet (igen). Samtidigt som jag stannat i skolan till minst klockan sex varje dag. Och nej, det är väl inte helt rimligt. Men om jag vill bli klar i tid så måste jag göra så, och då är det helt enkelt så jag gör. Som tur är, för mig, så är det bara en dryg vecka kvar till redovisning, och vecka 44 kommer jag ha höstlov hela veckan – extremt skönt! Efter lovet blir det förmodligen lugnare i skolan, till nästa projekt.
Och då kan ni ge er fan på att jag kommer sitta här igen och skriva om mina tidiga helgmornar och sena kvällar. Bara för att jag tycker att jag måste.

Annonser

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: