Archive for the ‘Iaido’ Category

Vilodag

oktober 7, 2010

Tog det verkligen lugnt idag. Visst, stannade kvar en timme efter skolan och sydde en söm. Men jag sydde bara den sömmen, plockade undan och lyckades lämna projektet i skolan istället för att ta med det hem i huvudet. Inser att även om det är okej att stressa när jag är i skolan, och att det faktiskt är bra att jag pressar mig, så måste jag sluta oroa mig så förbannat om jag ska fixa det här.
Struntade till och med i att gå och träna. Har liksom sovit 4-5 timmar tre nätter i sträck nu, så himla inte kul. Stannade hemma, tog det lugnt, lagade mat. Tecknade till och med lite, men det är ju mest roligt.

Håller på med plaggskisser just nu, vilket är jätteroligt. Funderade faktiskt på att lägga upp en förklaring på hur man gör, men vet inte om det är intressant?Är väl möjligtvis om det finns några som syr som läser den här bloggen…

Har däremot lite ångest över iaidon. Nästa vecka är det tävling, och jag vet inte alls om jag orkar. Dels kommer jag inte kunna träna hela den här veckan. Dels har jag inte alls pengar till det. Och slutligen så borde jag utnyttja min enda lediga helg på jag vet inte hur länge till att sy. Känns stressigt bara att veta att jag missar ca 16 arbetstimmar då jag kan sitta i skolan och utnyttja alla maskiner. Eftersom jag sytt mina första sömmar på industrimaskinen känns det fullkomligt värdelöst att sy med något annat, eftersom det inte kommer att bli lika snyggt och avvika.
Å andra sidan gör det inte så mycket att jag missar träning eftersom jag är i relativt bra form och dessutom har hela nästa vecka på mig. Förhoppningsvis ska jag dessutom få pengar under veckan som kommer. Och vad gäller kjolen så kan jag ju åtminstone se hur långt jag kommit innan jag stressar upp mig. Dessutom känns det lite som att jag sviker klubben om jag inte går. Vet att de kämpat för att få ihop den här tävlingen, och det kommer riktigt duktiga domare som dessutom ska ha en heldagsträning med oss som jag VERKLIGEN borde gå på.

Får helt enkelt se hur jag gör.

Kändes skönt att ta den här vilodagen. Imorgon ska jag och Stan eventuellt åka och storhandla, kommer bli joooobbigt. Men kul också. Ska köpa hem mirin och risvinäger och sånt, så jag kan börja laga lite japansk mat. Ännu roligare!

Annonser

Små glädjeämnen

september 13, 2010

Premiärade kappan jag köpte på ebay (som jag inte visat än, SKÄMMES) idag, och fick många fina kommentare! Som vanligt obekvämt och pinsamt, men vafan, kan leva med det. Min sömnadslärare tyckte den var jättefin och välsydd, och gav mig tips på hur jag kunde göra knäppning på den (den är nämligen gjord utan). Och så visade hon lite på de olika sömmarna och sådär, som faktiskt var samma som vi lärt oss.

Fick mitt föregående inlägg länkad av Opassande, en av mina favoritbloggar bland politikbloggarna. Känns så himla kul att bli länkad av en ”storbloggare”, speciellt när jag absolut inte har många läsare eller är speciellt nishad mot politik.

Äntligen är det kallt nog att plocka fram en av mina favorittröjor, en grön stickad historia med stora rosetter och knappar i strass från Forever 21. Är jättemjuk och härlig, men kortärmad och lite för varm för att användas som sommart-shirt.

Plus att jag ska iväg och träna, awesome fun time med andra ord! Har känt mig rätt nöjd de senaste gångerna, och ”glappet” som brukar bli efter sommaren har inte varit lika stort som det brukar. Plus att jag nyligen fått veta att Ishido-sensei, alltså min sensei när jag var i Japan, kommer till Sverige på läger nästa sommar. DET om något ska bli super awesome funtime. Måste måste måste verkligen ta shodan (första dan) innan det lägret, och träna träna träna så att jag inte gör honom besviken! Fantastiskt också att redan nu få något att kämpa för, kommer göra så att jag inte slappar och låter bli att träna som jag lätt gör när jag inte har något direkt mål.

Renshû shimashô!

mars 18, 2009

Jag är himla glad att jag att jag har träningen faktiskt. Hjälper på många sätt. Mest bara för att ett par gånger i veckan tänka på absolut ingenting alls, förutom var personen du håller på att hugga ihjäl befinner sig. Hur du med minsta möjliga ansträngning åsamkar så mycket dödlig skada som möjligt.

Det har börjat gå rätt bra för mig på senaste tiden. Både idag och förrförra veckan (tränade inte förra veckan på grund av proven) fick jag höra att jag är ”much better”, och det känns faktiskt. Huggen är rakare och skarpare, stötarna kraftfullare. Det är ett nytt ljud i svärdet. Kroppen arbetar på ett helt annat sätt, mer och mer som om det faktiskt stod en annan människa framför mig. Det känns helt enkelt väldigt bra.

Sen är jag fantastiskt glad över min sensei och hur hans dôjô är. Jag har hört så mycket historier om dôjôs som är fruktansvärt strikta och där de tillämpar milimeterdiciplin. Ett exempel var en dôjô där besökarna måste sitta på knä under hela träningen, nästan en timme! Jag som ändå är lite tränad att sitta så klarar ungefär tio minuter, sedan gör det för jävligt ont att resa sig.
I min dôjô känns det snarare för avslappnat ibland. Det mesta lärs ut med ett skratt eller en stor portion vänlighet och ödmjukhet. Faktum är att de flesta av de tillsägelser jag får börjar med att min sensei skrattar åt mig för att jag ser så dum ut. Blir man trött står alltid ett bord med tekanna och godisburk redo. Samtidigt så tror jag få senseis är så seriösa som min är, det finns inte en chans att han skulle låta mig slippa undan med ett misstag. Men det är skönt att seriositet och vänlighet inte behöver stå i motsats till varandra.

Idag när jag hade på mig mina nya träningskläder för första gången kunde han inte sluta tjata om att jag var så ”kakkoii”. Påpekade det för alla som var i dôjôn och hämtade till och med fram en spegel för att visa mig hur cool jag såg ut. Haha, vilket skämt, det måste jag bara säga. Men alla höll med. Faktiskt jag också. Om än motvilligt.