Archive for the ‘Politk & Samhälle’ Category

Hjälper verkligen Sahlins avgång S?

november 14, 2010

Så avgår Mona Sahlin. Frågan är hur mycket det kommer att hjälpa S. Hur mycket man än vill kan inte motgångarna enbart skyllas på dåligt ledarskap. Partiets politik ligger inte i fas med samhället och måste förändras. Framför allt handlar det om att ta tillbaka det så kallade problemformulerings initiativet och inte driva politik på Alliansens villkor. Under valdebatten kunde vi se väldigt klart och tydligt vad Alliansen vill fokusera på: ekonomi och plånboksfrågor. Och där vinner de ju, eftersom deras förslag genererar mer pengar till individen. S måste bli bättre på att peka på vilka konsekvenser det individualistiska tänkandet får för hela samhället, exempelvis genom sjukförsäkringen och den minskade tryggheten. Sedan måste man även reformera sin egen politik och inse att Sverige idag inte är samma samhälle som det var inte bara för 50 år sedan utan även 10 och 20 år tillbaka.

Genom sin avgång öppnar Sahlin och andra S-toppar för möjligheten att kväva förnyelsearbetet och rulla vidare i samma bekväma spår. Istället för att gå igenom den smärtsamma men nödvändiga förnyelseprocessen kan man säga sig ha löst problemet och gå vidare. Då kan man heller inte hoppas på att vända trenden med minskande röster.

Modetrött

september 30, 2010

Känner mig så trött på mode på något sätt. Vilket är helt sjukt, med tanke på att det är vad jag pluggar och säger mig vilja jobba med.

Mest känns det så enorm omöjligt att göra något vettigt av det.

Antingen blir man designer, och då kommer resten av livet att handla om att klämma ur sig två säljbara kollektioner om året. Vilket för mig, i alla fall nu, känns helt ointressant. Om det är något jag känner mig trött på är det konsumtion (vilket är paradoxalt med tanke på allt mitt gnäll om pengar). Jag är så trött på mode som konsumtion, på alla modebloggar som bara handlar om dagens outfit eller det senaste köpet. Jag är trött på att alltid rättfärdiga mitt eget modeintresse med att ”mode kan vara så mycket mer” och sedan aldrig se röken av det där mervärdet.

Eller så blir man nåt annat, typ stylist eller redaktör eller skribent och så tvingas man mer eller mindre omfamna ovan nämnda konsumtionskultur. Visst kan man vara kritisk, och det finns såklart utrymme för analys och debatt. Men man kommer ändå aldrig riktigt ifrån att den största delen av modet handlar om konsumtionsvaror, och att om man är negativt inställd mot det kommer man ägna en stor del av sitt liv åt gnäll (vilket ju å andra  verkar passa mig som hand i handske).

Nej, jag vet verkligen inte vad det ska bli av mig. Enda trösten är väl att jag har ungefär nio månader på mig att ta reda på det.

september 19, 2010

Har egentligen ingen lust att skriva något alls idag, som ni kanske förstår. Liksom 94% av det svenska folket hade jag inte alls någon trevlig kväll igår.

Satt mest och tittade på valvakan, deppade och gick och la mig alldeles för sent. Idag har jag mest segat omkring, frusit och dessutom lyckats sova i skolan. Till råga på allt lyckades jag få alldeles för många pass på jobbet och ska nu jobba tis-fre. Å andra sidan får jag ledig helg (första lediga dagen på tre veckor) och ledigt alla kvällar nästa vecka.

Kunde i alla fall tröstäta…

(För övrigt helt lack över att jag hade typ tio sorters socker hemma, men inte pärlsocker?! Hade till och med ROSA socker och muscovadosocker, vem fan har sånt men inte prälsocker?)

Vote or die

september 19, 2010

Klev upp extra tidigt idag för att hinna rösta innan jag gick till jobbet.

Kändes awesome, faktiskt. Röstade som sagt på Piratpartiet, eftersom övervakning och personlig integritet är väldigt viktiga frågor för mig. För mig är det en demokratifråga, och så pass grundläggande att det helt enkelt går före sakfrågor. Det handlar om vilket samhälle man vill ha, och om statsmakten ska vara till för medborgarna, eller vi vara till för dem.

Vi måste ändå komma ihåg att vi lever i Sverige. Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Vi har haft långvarig fred, inga större hot mot nationen och en frihet som många andra skulle offra livet för. Vi försvarar inte de värderingarna genom att driva igenom övervakning av våra medborgare. Precis som man inte röstar på Sverigedemokraterna om man älskar Sverige, så röstar man inte på ett parti som är villig att inför övervakning, eller kompromissa om det, om man värderar den frihet vi har.

Nu ska jag skynda iväg till jobbet. Hoppas fler av er som läser det här också går och röstar idag!

I vågskålen

september 17, 2010

Usch vad irriterad jag blir. Har ju verkligen bestämt mig för att jag ska rösta på Piratpartiet, och så dyker den där historien upp.

På ett sätt har ju Alliansen rätt i att många under de föregående mandatperioderna har förtidspensionerats slentrianmässigt, och att det har funnits allvarliga brister i rehabiliteringskedjan. Men svaret kan inte vara att alla istället ska ut och jobba.Problemet är att alliansen har en gräns för hur många som får vara sjukskrivna, som tydligen ska gälla hur många som än är sjuka.

Det handlar inte om att det ”fel”, som Maud Olofsson påstår, att de som är sjuka rehabiliteras. Men man kan inte ställa den rehabiliteringen mot dem som utförsäkras trots att de är fruktansvärt sjuka. Även om det heter att ”alla ska med” så får man faktiskt kompromissa. Och även om man har en arbetslinje är det en enorm skillnad på att de som är arbetslösa ska skaffa ett jobb, och att de som är sjuka ska sättas i tvångsarbete.

Jag vill faktiskt inte tillbaka till det gamla systemet, där människor kunde förtidspensioneras i 20-årsåldern utan att kanske fått en riktig chans till att vård. Men det måste finns en gnutta medmänsklighet. Man bör kunna vara sjukskriven på deltid, om det innebär att man kan fortsätta på sitt gamla yrke, Och om man inte har arbetsförmåga genom kronisk sjukdom så bör man kunna förtidspensioneras.

Så nej, nu kan jag verkligen inte rösta på Piratpartiet med gott samvete. Även om jag inte tror att de rödgröna har nån chans. Å andra sidan tror jag ju inte att Piratpartiet kommer in i riksdagen heller, så vad jag än röstar på blir det samma resultat.

HEJ OCH HÅ! Ska nog leta upp en kamera och ta lite bilder på kläder, så blir jag på bättre humör.

Ohemma

september 16, 2010

Alldeles nyss när jag pratade med min mamma i telefon insåg jag att jag faktiskt INTE kommer att rösta i Stockholms kommunval, utan i Huddinge.

Alltså, hur hände det här? Varför bor jag helt plötsligt inte i Stockholm?

Förlåt, men jag kan verkligen inte acceptera att jag inte skulle ha del i hur Stockholms styrs. Jag har bott där i över 20 år, jag går i skola och arbetar där, jag använder Stockholms kommuns faciliteter typ varje dag. Det känns helt sjukt att jag inte skulle få påverka politiken. Jag har verkligen sett det som en självklarhet att det jag röstar om är vem som ska sitta i stadshuset, och jag har glatt mig åt att det gått så bra för Miljöpartiet (som jag tänkte rösta på) i alla mätningar. Men nu ska jag alltså rösta i Huddinge? Förlåt, men sedan när har jag någonsin haft något med Huddinge kommun att göra? Förutom att jag varit hos tandläkaren här en gång, men det betalade jag ju själv med dyra penga.r Nä, kan inte ta det här valet seriöst längre, Huddinges kommunstyrelse känns som en sådan icke-fråga. Kan lika gärna gå och rösta på Drevvikenpartiet, och stödja den östra kommundel där jag tydligen bor numera. Eller moderaterna, de kanske har vett att sänka kommunalskatten till Stockholms nivå…

Efter över ett år i Skogås kanske jag inte borde vara förvånad, men helt ärligt så är jag det.

Förvånad, och jävligt besviken.

Små glädjeämnen

september 13, 2010

Premiärade kappan jag köpte på ebay (som jag inte visat än, SKÄMMES) idag, och fick många fina kommentare! Som vanligt obekvämt och pinsamt, men vafan, kan leva med det. Min sömnadslärare tyckte den var jättefin och välsydd, och gav mig tips på hur jag kunde göra knäppning på den (den är nämligen gjord utan). Och så visade hon lite på de olika sömmarna och sådär, som faktiskt var samma som vi lärt oss.

Fick mitt föregående inlägg länkad av Opassande, en av mina favoritbloggar bland politikbloggarna. Känns så himla kul att bli länkad av en ”storbloggare”, speciellt när jag absolut inte har många läsare eller är speciellt nishad mot politik.

Äntligen är det kallt nog att plocka fram en av mina favorittröjor, en grön stickad historia med stora rosetter och knappar i strass från Forever 21. Är jättemjuk och härlig, men kortärmad och lite för varm för att användas som sommart-shirt.

Plus att jag ska iväg och träna, awesome fun time med andra ord! Har känt mig rätt nöjd de senaste gångerna, och ”glappet” som brukar bli efter sommaren har inte varit lika stort som det brukar. Plus att jag nyligen fått veta att Ishido-sensei, alltså min sensei när jag var i Japan, kommer till Sverige på läger nästa sommar. DET om något ska bli super awesome funtime. Måste måste måste verkligen ta shodan (första dan) innan det lägret, och träna träna träna så att jag inte gör honom besviken! Fantastiskt också att redan nu få något att kämpa för, kommer göra så att jag inte slappar och låter bli att träna som jag lätt gör när jag inte har något direkt mål.

Du som är oskyldig har allt att frukta

september 12, 2010

Hade en så absurd konversation på jobbet idag. En kille på herravdelningen är uppvuxen på Kuba, och vi pratade lite om hur det var. Bl.a. tyckte han att det var jättebra att det inte fanns vapen, för dem har Fidel tagit bort, och i varje gathörn står det poliser utposterade så att folk inte ska kunna begå brott. So far, so good. Sedan berättade han även att på varje gata, finns det minst en person har ansvar för att hålla koll på alla som bor där, se till att de har jobb, och att folk inte beter sig märkligt. Han menade att det var jättebra, för de personerna märker direkt när någon beter sig underligt. Sedan drog han även några historier för att exemplifiera hur allt är annorlunda i Sverige, att han inte vet något om sina grannar och han har följt efter mystiska personer som gått in i hans port. När jag berättade att jag släpper in vem som helst i min port och att jag aldrig skulle gå runt och misstänka folk var det någon annan som sa menade att det är så många pensionärer blir rånade.

Förlåt, men jag bryr mig verkligen inte.

Jag vägrar leva i ett samhälle där jag förväntas misstänka människor, bara för att jag inte känner dem. Där jag förväntas hålla dörrar låsta, ställa frågor och vara allmänt ohjälpsam därför att jag inte kan veta om andra har rent mjöl i påsen. Om jag ska hem till en kompis och har glömt koden, eller står utanför min port utan nyckel, så vill jag att någon ska hjälpa mig in, även om de inte känner mig (och jag känner verkligen inte alla mina grannar, bor över 30 familjer i mitt hur och jag har bott där bara i ett år).

För det är i själva verket det övervakningssamhället handlar om. Det handlar inte om huruvida mitt mjöl är rent eller smutsigt, det handlar om att vi alla kommer behandlas som om det verkligen är smutsigt.

Tänk såhär. Om du är person som begår ett brott, gör du ett medvetet riskkalkylerande. Du vet att du kan åka fast. Att du kan bli utsatt för en brottsundersökning, med allt vad det innebär, och kanske få fängelse. Det är redan idag helt lagligt att avlyssna och bevaka personer som är misstänkta för brott. Men som sagt,  som brottsling väljer du att ta den risken. Skillnaden med teledatalagring, FRA och allt det andra är att med dem måste alla medborgare, skyldiga som oskyldiga, misstänka eller ej, ta samma risk. Du och jag, som kanske aldrig brutit mot lagen, måste ändå hålla i bakhuvudet att vi hela tiden är spårade. Att positionen på våra mobiler sparas, att samtalskontakter registreras.

Vi blir helt enkelt betraktade som brottslingar.

Men de verkliga brottslingarna kommer inte att utsättas för någon ökad risk. För dem är övervakning och spårning redan en realitet, något de måste räkna med och skydda sig mot. För dem kommer livet att fortsätta precis om innan. De enda som måste ändra på sina liv, som helt plötsligt måste ta med i beräkningen att allt vi gör är övervakat. Det är du och jag. Vanliga människor, som förmodligen inte gjort något värre än att laddat ner några mp3or eller provsmakat lösgodis fast man inte får.

Johanna Sjödin hade ett jättebra inlägg idag som handlade om ”frivilliga” drogtester på en skola. Elever på industriprogrammet väljs ut slumpmässigt för att göra drogtester, eftersom de jobbar med farliga maskiner. Om man testas positivt blir man placerad i en speciell klass. En del elever verkade tycka att testen var kränkande, men gjorde dem ändå. Om man helt enkelt inte vill göra testet, blir man behandlad som om man testat positivt, och placerad i specialklass tills man lämnar ett urinprov som är negativt. Förlåt, men hur är det ett frivilligt drogtest?

Ett annat färskt exempel är när Thomas Bodström inte ville genomföra samma typ av drogtest, efter att ha fått klart för sig att det skulle ske genom urinprov. Maud Olofsson tyckte att han nu var tvungen att genomföra testet ändå, för att få bort misstankar. Vilka misstankar?Samma Maud har för övrigt pressar Fredrik Federley till drogtest, för att ”hjälpa” honom bli av med samma typ av misstankar, då om att han använde kokain.

Det är bara några få exempel på hur det redan är, och hur saker och ting kan bli som de här attityderna tillåts att frodas och växa. När vi blir mer och mer medvetna om vad som helt plötsligt är misstänkt beteende, och blir mer och mer på vår vakt mot våra medmänniskor. Frivillighet förbyts i förväntan, som blir till misstanke. I slutändan ett samhälle där vi alltid måste vara beredda att rentvå våra namn och blotta allt om oss själva.  Där vi alltid måste akta oss för att göra något underligt som kan tilldra sig omgivningens uppmärksamhet och misstänksamhet.

Om en vecka är det val. Jag kommer att rösta på Piratpartiet. Inte på grund av att jag tycker att fri fildelning är det viktigaste som finns. Utan för att jag inte vill leva i ett samhälle som betraktar mig som en brottsling.

Vi måste göra motstånd.

maj 16, 2009

Är det någon som läser den här bloggen som på allvar fattar vad som håller på att hända med Sverige och Europa? Är det någon som är medveten av vilka inskränkningar i integritet och personlig frihet vi står inför?

Först FRA-lagen, som gav staten tillåtelse att spana kabeltrafik och registrera i princip allt vi gör på internet. Och då handlar det inte bara om den gamla tidens signalspaning efter brottslig verksamhet, utan vilken myndighet som helst kan gå via regeringen, regeringskansliet eller försvarsmakten och få ut information som de anser sig behöva. Åh, tilläggen som nu är under behandling föreslår visserligen bl.a. att alla beslut om spaning måste gå genom en specialkonstruerad domstol. Ett förslag som lagrådet sågade. Och tacka fan för det, när det är en domstol som är stängd för enskilda och besluten inte kan överklagas. Vår integritet ska istället skyddas på ett ”abstrakt plan” av ett integritetsskyddsombud. I slutändan blev begränsningarna som det talades så mycket om när lagen drevs igenom noll och ingenting.

Nästan steg efter FRA-lagen är som bekant IPRED, som gjorde privata företag till poliser med rätt att bedriva brottsbekämpning i fall där de själva har ekonomiska intressen. De får också helt plötsligt rätt att bedriva utpressning Det som lät som årets skämt är nu en högst verklig företeelse. Det finns dock internetoperatörer som vägrar registrera trafik med hänvisning till de mänskliga rättigheterna, och man hittar dem här. Det kommer dock inte att kunna pågå så länge till, vilket vi snart ska se…

…för snart har vi nämligen Telekompaketet över oss. I Sverige diskuteras implementeringen i Trafikuppgiftsutredningen. Telekompaketet innebär att operatörer blir tvingande att spara alla information som gäller vem som kommunicerade med vem, när, var och hur, och det gäller kommunikationssätt som telefonsamtal, SMS, MMS, mejl och internetuppkopplingar. För mobiler lagras även telefonens position vid början och slut. Däremot lagras inte innehållet. Som vanligt motiveras det hela med förebyggandet av grov brottslighet, vilket är mycket mer än terrorism och hot mot rikets säkerhet. I förslaget innebär också att operatörer kan bli tvingade att filtrera bort sådant som inte är ”lawful content”, vilket öppnar upp för censur på riktigt godtyckliga grunder.

Och TA-DA! Vad följer på Trafikuppgiftsutredningen om inte ytterligare en utredning, den här gången under namnet Polismetodutredningen, som direkt syftar till att utvidga möjligheterna till utlämning av den information som lagras i enlighet med Trafikuppgiftsutredningen. Vissa specifika brott har nämnts, däribland olåvlig kårbildning, vilket kommer ruskigt nära åsiktsregistrering.

Så vad har vi kvar? En hel del visar det sig. IPRED2 har röstats igenom i EU, vilket öppnar upp för straffrättsliga påföljder på fildelningsbrott. Det vill säga inte bara böter, utan även fängelse för dem som på något sätt assisterar fildelning. Youtube, internetoperatörer, människor och institutioner som tillhandahåller öppna nätverk är bara några som kan påverkas. Dessutom ska branschorgansiationer som Antipiratbyrån kunna ingå i polisens utredningar, och därmed få tillgång till alla uppgifter som kommer fram genom dem. Om detta inte är jäv så vet jag inte vad som klassas som det. Hur ska det vara möjligt för någon att bli garanterad rättssäkerhet när stämniningssökaren/”brottsoffret” är samma person som utför polisutredningen.

Sedan också datalagringsdirektivet, som till och med jag har svårt att skilja från Telekompaketet. Ett viktigt tillägg är dock att det blir förbjudet att vara anonym på nätet, och olika anonymiseringstjänster blir olagliga.

Sista med inte minst har vi ACTA, som är ett hittills extremt hemligt förslag. Hittills finns inget officiellt, men läckta dokument hittas på wikileaks. Sammanfattningsvis kan man säga att detta är ett förslag som arbetats fram i nära samarbete med medieindustrin i syfte att iscensätta en fullskalig hetsjakt på filfdelare. Bl.a. ska tullpersonal kunna söka igenom din dator eller mp3-spelare i jakt på fildelat material.Även internetoperatörer tvingas samarbeta genom att lämna ut personuppgifter utan rättegång, ytterligare censur och avstängning av internetabbonemang, kanske bara vid misstanke om brott. Detta är f.ö. något som redan sker på bl.a Uppsala universitet, där studenter blir avstängda från internet endast vid misstanke om brott. Här har vi också den franska Hadopi-lagen, som även den bygger enbart på misstanke om brott.

Lagar som dessa dris igenom med motiveringar som handlar om fildelning, pedofili, terrorism och annat som betecknas som samhällets avskum. Men det vore en lögn att påstå att du och jag inte påverkas i slutändan. Alla dessa lagar kommer tillsammans innebära extrema intrång i ditt och mitt privatliv. Det beror visserligen på i vilken utsträckning man använder internet, men för mig och många andra i min generation blir följderna katastrofala. All information om vad jag och då gör på internet kommer att lagras. För mig innebär det att staten utan problem kan få reda på vilka tidningar och bloggar jag läser, vem jag mejlar och pratar i telefon med och även vad jag handlar på internet. Är det överhuvudtaget möjligt att tänka sig sådan kontroll någon annanstans? Att man skulle registrera varje brev man skickade eller varje tidning man köpte. Nej, det är det ju inte. Så varför är det acceptabelt på nätet?
Argument som ”så länge man har rent mjöl i påsen så drabbas man inte” har för mig inget värde. Om det var så, varför accepterar vi inte fullskalig kameraövervakning, åsiktsregistrering, upphävande av brevhemligheten, etc. etc. Så länge man inte gör något fel har man inget att frukta! Eller? För mig är det djupt obehagligt att staten ska veta mer om mig än vad till exempel min närmaste familj gör. Mitt privatliv är just mitt, annars är det inte längre privat. Det är upp till mig att bestämma vem som ska veta vad om mig så länge jag inte begått ett brott. Intrång av den här typen kommer att leva till att människor begränsar sitt eget beteende av rädsla för eventuella repressalier, oavsett hur ärliga och fromma små lamm de är.

Dessutom finns det något som heter ändamålsglidning, som förr eller senare sker i nästan alla fall av informationsregistrering, vilken form det än sker. Ett exempel är det svenska blodbanksregistret PKU som startades i forskningssyfte, men som polisen har velat använda i brottsbekämpande syfte. Detta har också lett till att fler och fler kräver utträde, och därmed undergrävs forskningen som var originalsyftet. I Storbrittanien har register av en typ som nämns ovan använts till att få fast trafiksyndare, något som väl verkligen inte är ett grovt brott. I Sverige har i vissa fall ändamålsglidning skett innan lagen ens gått igenom, vilket Polismetodutredningen är ett exempel på.Så fort staten har fått tillgång till vår information en gång kan de stifta nya lagar och förordningar som tillåter annat utnyttjande av informationen än som var tänkt från början, och med all säkerhet kommer vi inte att få tycka till i frågan genom exempelvis folkomröstning.

Den massregistrering av i förlängningen beteenden, åsikter och annat som nu har blivit aktuell är inte acceptabel. Det handlar om grova intrång i din och min integritet och i vårt privatliv. En del av lagarna bryter dessutom mot vår grundlag, vilket är något vi alla bör se mycket, mycket allvarligt på. Det är dags att börja göra ordentligt motstånd för att skydda vår personliga frihet på såväl internet som i verkligheten.

Här finns en annan sammafattning av de olika datalagringslagarna. Bra bloggar som jag läser är Henrik Alexandersson, Oscar Swartz och opassande. Genom att hålla oss informerade och engagerade kan vi motverka utvecklingen och på sikt vända den.

Det här är vår tids viktigaste frihetsfråga. Du kan göra något åt saken. Vad tänker du göra?