Archive for the ‘Random ramblings’ Category

Dagens ungdom pt2

september 17, 2010

Okej, så den hä gången är jag på väg hem från Ica.

Ser en unge, max 5-6 år gammal komma ut ur en port, klädd i mjukisbyxor och tröja. I handen har han en leksakspistol. Och som den äkta lilla gangster han är lyfter han på tröjkanten och kör ner pistolen i byxlinningen.

Och jag trodde Skarpnäck var ghetto…

Små glädjeämnen

september 13, 2010

Premiärade kappan jag köpte på ebay (som jag inte visat än, SKÄMMES) idag, och fick många fina kommentare! Som vanligt obekvämt och pinsamt, men vafan, kan leva med det. Min sömnadslärare tyckte den var jättefin och välsydd, och gav mig tips på hur jag kunde göra knäppning på den (den är nämligen gjord utan). Och så visade hon lite på de olika sömmarna och sådär, som faktiskt var samma som vi lärt oss.

Fick mitt föregående inlägg länkad av Opassande, en av mina favoritbloggar bland politikbloggarna. Känns så himla kul att bli länkad av en ”storbloggare”, speciellt när jag absolut inte har många läsare eller är speciellt nishad mot politik.

Äntligen är det kallt nog att plocka fram en av mina favorittröjor, en grön stickad historia med stora rosetter och knappar i strass från Forever 21. Är jättemjuk och härlig, men kortärmad och lite för varm för att användas som sommart-shirt.

Plus att jag ska iväg och träna, awesome fun time med andra ord! Har känt mig rätt nöjd de senaste gångerna, och ”glappet” som brukar bli efter sommaren har inte varit lika stort som det brukar. Plus att jag nyligen fått veta att Ishido-sensei, alltså min sensei när jag var i Japan, kommer till Sverige på läger nästa sommar. DET om något ska bli super awesome funtime. Måste måste måste verkligen ta shodan (första dan) innan det lägret, och träna träna träna så att jag inte gör honom besviken! Fantastiskt också att redan nu få något att kämpa för, kommer göra så att jag inte slappar och låter bli att träna som jag lätt gör när jag inte har något direkt mål.

Ut ur mitt hus Åke Green!

april 9, 2009

Jag har på senaste tiden börjat inse vilken tur jag haft i livet. Min familj har alltid förespråkat jämlikhet och tolerans, det är vad jag har växt upp med. Mina lärare i skolan, klasskompisar och andra vänner har haft samma inställning. Till och med mina nuvarande vänner som även i bästa de bästa stunder hånar andra människor (och varandra) med blodtörst som hyenorna från Lejonkungen har, mig veterligen, oftast inte menat allvar med sina rasistiska och diskriminerande kommentarer.

Men här. Alltså ärligt, jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. När man för sjuttiofjärde gången diskuterar någon manga och för sjuttiofemte gången får höra nån kommentar om att det är ”så jävla mycket bögar” och för samma gång i ordningen med sval stämma påpekar att ”jag bryr mig inte om sånt”… och den fina lilla vinken går liksom inte in!!! Häromveckan gick det ett program om Ryssland eller något annat land åt det hållet och genast haglade kommentarerna om hur ryssar ”är”. Självklart speciellt irriterande för mig eftersom jag är ihop med en ryss, men ärligt talat hade nog inte nationaliteten spelat någon roll. Under de senaste veckorna har jag lyssnat till fler diskussioner om hur folk ”är” i olika länder än jag hört i hela mitt liv innan. Om jag en enda gång till måste höra saker i stil med ”de där jävla kineserna som inte diskar” (fast de faktiskt diskar efter sig) så kommer jag explodera.

Då har jag inte ens börjat med hur det är med kvinnor. Det går inte att gå tio meter ned för en gata utan att höra ”pax för henne” två tre gånger. När man kommer hem är det bara kort kjol hit, såg hennes trosor dit, ”hon hade i alla fall schyssta tänder”, snygga och fula bröst och borde inte du knulla en koreanska bara för att lägga till en nationalitet på din ”lista”. Vad i helvete?! Är människor såhär normalt? Har jag bara levt i en skyddad sfär hela livet där man snackar om spel eller tv-serier man sett istället för att roa sig med att döma folk i sin omgivning? Eller snackar mina vänner också om sånt här, fast det uppenbarligen gått mig förbi? Vad är det som pågår?!

Nä, det känns verkligen som att Åke Green himself har flyttat in, och jag vete fan hur jag ska få honom att flytta ut. DÖR!

PINSAMT Hanna!

mars 21, 2009

Herregud. Idag var jag bjuden hem till en från iaidon på middag, som skulle börja klockan fyra. Sitter på tåget på väg till Nippori när jag kommer på det och inser att det inte finns en chans att jag kan gå, eftersom jag planerat helt andra saker idag som MÅSTE göras. Har inget nummer på mig heller, så jag kan inte höra av mig. Utan jag får stressa till Nippori, göra det jag ska på rekordtid och sedan springa hem för att leta upp telefonen och ringa återbud kvarti fyra. Så himla pinsamt! Känner mig hemsk. Speciellt som personen ifråga svarar med ”Hur går det, hittar du hit?” ÅÅÅÅÅH!

Sämst är jag.

Mmm

mars 20, 2009

Tänk om man hade en tallrik mjölkmakaroner och köttbullar just nu.

Vet vad jag ska laga imorgon!

Suck

mars 20, 2009

Såg just tisdagens Debatt i SVT. Tänker inte länka det, för det var verkligen inte sevärt någonstans.

Ämnet var våld i spel och hur ungdomar påverkas av det, och är det inte en debatt vi hört tusen gånger förut och där inget vettigt ännu framkommit. De visar standardexempel på våldsscener ryckta ur sitt sammanhang ut några våldsamma spel – Postal 2, Manhunt och GTA IV – och sedan ska vi diskutera saken som om detta är spelen som ALLA spelar. När det gäller GTA IV så visar de dessutom en youtubevideo med user generated content, och ingenting som är en del av storyn eller något annat som gör att du får poäng.

Det jag är mest irriterad på är Janne Josefsson och hur han uppenbart tar ställning för ena sidan. Dessutom kör han så mycket fula knep, typ avbryter dem som talar och ställer frågor som är helt besides the point. Det värsta tyckte jag var när han frågade en av ungdomarna i publiken vad de tyckte om spel, och sedan nästan direkt sa ”men att du säger så, bevisar inte det att du är avtrubbad?” och vad fan svarar man på det? Det går ju inte ens att svara på.

När det gäller våld i samhället så finns det så många andra helt uppenbara faktorer som uppväxtmiljö och vidare som är mycket mer relevanta, så varför dra upp spel som om det är den enda anledningen till att folk använder våld? Varför sitta och spekulera i hur våldsamma folk blir av spel, när vi redan vet precis vad som gör folk våldsamma.

Det tråkiga är också att de som spelar spel och är lite insatta i hur spel funkar vet att spel är som film, och inte påverkar dig så länge du inte är störd från början. Men de flesta i Sverige är tyvärr inte spelintresserade, och kommer därför se den här debatten ur ett hlet annat perspektiv och driva på moralpaniken ytterligare. Kul!

Världens minsta land

mars 8, 2009

Idag när vi gick hem från ramenstället så pratade jag med en japan som var med om att Sverige är så fruktansvärt litet, och att Stocholm också är det. Förklarade att om jag träffar nån ny i Sverige, så visar det sig ändå alltid att de känner mina andra vänner på något sätt, via bekantas bekantas eller så.

Kommer hem, går in på facebook. Ser att David, som går i min klass här på ISI har kommenterat statusen hos Hedvig, som gick i samma gymnasieskola som mig. De känner alltså varandra.

Ödets ironi, eller VAD? Kändes som att jag ”proved my point” där lite. Speciellt som Andrew som jag träffat här har hängt  på Uppcon rätt mkt, och Thomas hade jag redan träffat förut hos gemensamma vänner. Seriöst, Sverige är världens minsta land, och Stockholm med omnejd är verkligen världens minsta stad.
Visst är det mysigt ibland, men i såna här lägen känner jag bara att jag inte orkar längre… Det är ju säkert för att nästan alla vi som är här är Japanintresserade, och det är liksom inte en stor grupp människor i Stockholm/Sverige som är det. Det är nästan naturligt att alla känner alla tillslut. Men bevisar ju ännu mer att det inte skulle hända om inte allt var så litet.

Det är nästan läskigt hur mycket perspektiv jag fått på Sverige och Stockholm sedan jag flyttade därifrån. Kommer aldrig kunna se på det med samma ögon igen. Och tur är väl det!