Archive for the ‘Skola’ Category

Sen kväll

december 16, 2010

Kom seriöst hem från skolan för en halvtimme sedan. Varför sover jag inte? För att jag måste laga middag+matlåda tills imorgon.

Vi stannade i skolan sålänge att när vi skulle gå ut var dörren låst, en larm gick och vi blev utsläppta av en säkerhetsvakt. Fick lagom panik när vi stod där i ensamma i mörkret, fem tjejer helt instängda i en tom byggnad. För dem som inte vet det så är jag supermörkrädd, eller jag tycker i alla fall att det är grymt obehagligt att vara på mörka platser helt ensam. Nu var jag visserligen i sällskap, men istället inlåst. Döden döden döden. Blev så glad när bevakningstjänst kom! Han hade tydligen fått höra av några andra elever att det var tomt på övervåningen (där vi var), och inte brytt sig om att kolla där. Tack för den!

Imorgon skulle jag ha haft redovisning, men jag fick respit tack vare att jag haft så mycket problem med min byxa. Fått börja om, etc. Säkert förlorat 1½ arbetsdag totalt. Så imorgon blir det ytterligare en sån här kväll. har dock inte mycket kvar. Montering, två illustrationer och så linningen på byxorna som jag kommer sy medan jag lyssnar på de övriga redovisningarna. Blev klar med mina sista kollektionsplagg idag. Så sjukt hur man kan fastna så totalt, och hur allt en arbete känns fult och meningslöst. Så lossnar det och plötsligt är man nöjd och självförtroendet är på topp. Är grymt nöjd med mitt koncept faktiskt. Inte för att jag gjort så avancerade kläder, men för sammanhanget och min ”röda tråd”.

Lovar att jag ska fota av och lägga upp den kollektionen så fort det blivit lov och allt har lugnat sig lite!

Annonser

Egendesignad btxa pt9-10

december 15, 2010

Linning, efter tre försök.

Blixtlås (snett…)

Gick hem från skolan halv elva idag. På kvällen givetvis. Fattar ni att jag spenderade fjorton timmar i skolan och bara hann med dessa två sketna saker?

Fick prova linningen tre gånger, och klippa ny två. Sista gången började jag nästan gråta av lättnad när det äntligen blev rätt. Så sjukt skönt. Blixtlåset får jag fixa imorgon, blev utjagad av vaktmästaren…

Måste lära mig att inte slösa så mycket tid på att tjura nät saker hår snett. Hade säkert kunnat bli löst idag om jag bara skärpt till mig lite och jobbat på.

Imorgon är dista dagen innan redovisning. Då MÅSTE jag bara bli klar. Både med byxan och kollektionen. Men det borde inte vara några problem. Får vi hoppas…

Jullov hade varit så jävla skönt sen, synd att jag ska jobba ihjäl mig istället för att vila.

Egendesignad byxa pt7-8

december 14, 2010

Strukna och tråcklade veck. Orkar inte ens tänka på hur många timmar det tog att göra alla vecken.

Färdiga fickor! Och en sidsöm.

Bakslag

december 14, 2010

Vet inte ens om det syns att det är tre prickar i tyget ovan. Det är det i alla fall. Tre prickar, ca en halv centimeter i diameter, av sönderbränt tyg. Som gjorde att jag fick slänga halva min byxa, köpa nytt tyg och börja om.

Satt seriöst och grinade över hela grejen. Tog en dag att klippa ut, markera veck och overlocka runtom. Fast den här gången, den tredje, tog det bara fyra timmar. Lite coolt att se hur mycket bättre man blir ändå.

Egendesignad byxa pt 5-6

december 6, 2010

Dags för sömnad då!

Mönsterdel som är tillklippt och klar. Det som ni ser är ett byxben, så ni förstår att det kommer att gå åt myyyycket tyg till de här byxorna. Svängen i mitten är grenen, och allt det andra ska liksom veckas ihop så att det passar runt min midja. Kommer bli grymt.

Det här är det jobbiga med att lära sig sy på riktigt. Hade det här varit hemma hade jag kanske markera upp och nere var vecken skulle ligga, alternativt dragit en kritad linje på baksidan och bara strukit efter den. Det får jag inte göra nu, eftersom kritan kan ge genomslag på framsidan, alltså synas igenom och lämna fula märken. Istället måste jag sy något som kallas för klänningsmarkering, som är ett speciellt sorts stygn som man syr för hand. Det har ett speciellt uteseende så att man ska kunna se skillna på markeringen och om man t.ex. har tråcklat ihop olika delar.
Jag var tvungen att markera sylinjerna, alltså markera ut var jag ska sy ihop byxan i sidorna, grenen och midjan. Dessutom fick jag markera alla veck. För att ge er en uppfattnign så kan jag säga att byxorna är drygt en meter långa, och jag har ca 7-8 vecklinjer på en frambyxan. Som alltså är en fjärdedel av den totala byxan. Så det blir ca 25meter markeringar totalt. Nämnde jag att jag syr allting för hand?

Det tog mig seriöst två hela skoldagar att markera de där linjerna. Men nu är jag å andra sidan GRYM på att klänningsmarkera och kan göra det svinsnabbt.

Fick dock lagom med panik på torsdagmorgonen när jag upptäckte att jag har gjort fel i tillskärningen och lagt mönsterdelen lite fel. Det är jätteviktigt att mönstret ligger rakt, annars kommer tyget att falla snett och se jättefult ut. Anyway, när jag såg det var jag i princip helt klar med markeringarna på hela det benet. Såg bara framför mig hur det skulle vara helt irreparabelt, jag skulle få köpa nytt tyg och börja om från början igen. Satt seriöst och grinade i skolan bara för att jag hade lagt ner så mycket jobb som var helt förstört. Men min sömnadslärare är grym, så hon räddade hela grejen. Fick tyvärr markera om massa linjer, men hellre det än att klippa ut en ny mönsterdel.

Nu håller jag på att stryka fast vecken i byxorna, vilket inte är så lätt som man kan tro… Kommer ha plaggskiss hela dagen idag, och inte fortsätta med byxorna förrän imorgon. Ska se till att posta lite bilder då med.

Egendesignad byxa pt 1-4

december 6, 2010

Så okej, det här med att realtidsblogga skolprojekten har inte funkat så bra. Har helt enkelt fått för mycket backlogg och inte orkat ta tag i det. Time to repent!

Här har vi då utgångspunkten, det som alla projekt börjar med: en enkel plaggskiss. Skissen ska visa plaggets fram- och baksida, samt alla detaljer. Alla sömmar, stickningar, hur fickorna är, allt. Mina byxor är inspirerade av traditionella japanska hakamas. Har sådan på mig när jag tränar, och de är så sjuuuukt bekväma. Dessutom använder jag aldrig långbyxor (vi fick inte göra shorts) ändå, så jag gör med som en byxkjol.

Själva konstruktionen då. Börjar med att man ritar upp en grundbyxa som vi gjort tidigare, som är en vanlig enkel rak byxa som sitter i midjan. Sedan räknar man ut vilka ändringar som ska göras. I mitt fall skulle byxbenet spräckas upp på längden för att få in veck, grenen skulle flyttas ner och benen skulle dessutom ställas ut längst ner. Som tur var hade jag ett par riktiga hakams med mig till skolan som jag kunde kopiera, annars hade det varit mission impossible.

Sedan syr vi upp toiler, brovbyxor, för att kolla att mönstret stämmer eller om man måste ändra. Här är min färdiga toile, som jag inte riktigt orkade visa upp eftersom den var sjukt skrynklig. På det här sättet slipper man stå där med det riktiga tyget och upptäcka att byxorna blev skitfula. jag ändrade lite på vecken och längden.

Mitt tygprov. Blev helt lycklig när jag hittade det. hade verkligen en bestämt uppfattning om hur tyget skulle se ut, och det här provet var ungefär 95% som jag hade tänkt mig, och skitsnyggt. Hade kikat tagit 4-5 stycken andra prover innan detta och höll på att få panik över att jag inte hittade rätt. Det är en blandning av ull och trevira, som är en vanlig blandning i byxtyg. Trevira är en tunnspunnen polyesterfiber. Polyestern går att forma med värme, så det kommer göra att vecken kommer hålla även i tvätt och att jag inte behöver stryka om dem.

 

Det var det med konstruktionen! I sömnaden har jag inte hunnit så långt än, tänkte slänga upp ett inlägg om det imorgon.

 

Eftermiddag på Nordiska

november 18, 2010

Nordiska muséet

Åkte till Nordiska museet efter skolan idag. Inte för någon utställning, utan för deras bibliotek, som är specialiserat på kulturhistoria, framför allt svensk, nordisk och i viss mån europeisk. Jättemysigt. De har bl.a. flera hyllmetrar dräkthistoria, och hur mycket gamla modetidningar som helst. Dessutom står alla böcker i sådana där hyllor som man måste flytta på med en stor vev på kanten, för att komma in emellan. Känns som att man är i en stort viktigt arkiv och gräver i hemligheter. Vilket ju är sant!

Lånade lite böcker till mitt dräkthistoriaarbete, om underkläder. Egentligen skulle mitt arbete handla om något helt annat, nämligen mensskydd. Mest för att jag blev rätt chockad över att höra att kvinnor inte använde underbyxor förrän i slutet av 1800-talet, och att de då inte ens var hopsydda i grenen. Hur gör man då liksom? Men tyvärr har det var för svårt att hitta information om det, så nu blir det underkläder istället.
Ska göra en kollektion inspirerat av arbetet också, vilket känns riktigt nervöst. Hittills har jag valt att fokusera på underkläder som formande plagg. Både något som formar kroppen (korsetter, bhar) men även något som hjälper till att forma kläderna (underkjolar, krinoliner). Dessutom har jag valt att ta in en del industriella referenser, eftersom bl.a. krinoliner fick sin storhetstid under industrialismen då man fabrikstillverkade dem. Så det blir plagg med jättekonstiga uppbyggda siluetter, typ stora axlar och höfter, tillverkade i material med industrikänsla, typ plast, stålskenor, neopren (våtdräktstyg) och sånt där. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop det, men det får gå.
Vill mest ge mig själv en utmaning i att inte tolka allting så bokstavligt. Brukar annars bli så när jag designar. T.ex. så tänkte jag först att jag skulle göra en kollektion med lösa knäbyxor, babydollklänningar etc. i pastellfärger. Så uppenbart! Så nu försöker jag verkligen vända min inspiration till något helt annat. Får se hur det går!

När jag ändå var på Nordiska och det är gratis inträde på onsdagar så passade jag på att gå på två utställningar, ”Dandy” och ”Modemakt”. Dandy var rätt liten, dessutom var hela stället fullt av människor som drack champagne och presenterade sig för varandra, kändes som att jag hade gått rakt in på ett privat vernissage. Pinsamt! Så jag stannade inte så länge. På modemaktuställningen gick jag mest runt och var förvirrad tills jag insåg att jag hade misstolkat hela temat. Jag har hela tiden trott att Modemakt skulle handla om maktsymboler i mode, och hur dessa har förändrats genom tiderna. Men påväg ut därifrån insåg jag att det egentligen handlade om modets makt över människor, och vad man kan göra mot sin kropp för modets skull. Fattade helt plötsligt varför det var sådant fokus på 1700-talsklänningar och korsetter. Tyvärr inte så intressant för mig som läst dräkthistoria, mer än att det är kul att de exempel på de dräkter man läst om på riktigt. Men jag tror att det är en rolig utställning för dem som bara är intresserade av mode och hur man har klätt sig i olika tider.

F.ö. måste jag bara tillägga hur mycket jag älskar hela palatset som Nordiska är inhyst i. Så himla fantastisk byggnad! Byggdes till världsutställningen i Stockholm 1897, under art nouveauns storhetstid. Ser ut som ett slott ungefär. Känns så speciellt att gå omkring där, det sitter verkligen historia i själva byggnaden.

Btw, som ni kanske märkt har jag inte mobilbloggat så mycket som jag lovat. Det beror på att min wordpressapp har bestämt sig för att börja krascha typ varje gång jag ska skriva ett inlägg. Svinirriterande! Hoppas att det löser sig till imorgon, för då ska vi börja med våra egna byxor! Spännande spännande.

I en värld av idioter

oktober 30, 2010

Nu ska jag verkligen försöka att inte framstå som en obotlig och dryg besserwisser. Men ibland så slår det mig verkligen hur allmänbildad jag är, och hur mycket jag vet om saker som de flesta inte bryr sig om.

Idag hade vi vår andra dag dräkthistoria, och gick igenom 1700-1920 ca. Och helt ärligt, är det verkligen inte allmänbildning att känna till saker som att man använde valben i korsetter, och vad suffragetter är för något? För mig är det verkligen det, men rätt många verkade det här vara helt nya och okända koncept, och det fattar jag inte. Inte bara de sakerna heller. Idag under föreläsningen kändes det som att jag hade något att tillägga om typ allt. Visst, det fanns några som kände till sådant som jag inte vet något om. Men i allmänhet kändes det bara som den där evinnerliga dialogen jag hade med mina lärare i högstadiet.

Egentligen är det inte så konstigt. När jag var liten, och även nu, så älskade jag att läsa. Och framför allt så älskade jag och älskar fortfarande att lära mig saker. Det har egentligen inte spelat så stor roll om vad. Jag har varit fascinerad av allt från kvantfysik och kaosteori till filosofi och psykologi. Om man då spenderar typ 10 år med att aktivt läsa böcker och nu senare hemsidor och bloggar i syfte att lära sig fakta är det inte så konstigt om man blir väldigt allmänbildad. I kombination med att jag har väldigt lätt för att minnas just saker jag sett i text så vore det konstigt om jag inte visste så mycket om världen som jag gör. Men jag har fortfarande extremt svårt för att vänja mig vid att alla andra inte är som jag. Eller inte har läst så mycket som jag. Även om jag inser att andra människor förmodligen inte haft så många olika intressen som jag och snöat in på så mycket grejer så fattar jag inte riktigt hur man engagerar sig i ett intresse utan att läsa om det. Och därigenom, tycker jag, måste man ju råka läsa en hel massa annat också.

Hur gör man annars?

Ut ur radioskuggan

oktober 28, 2010

Äntligen tillbaka.

Förra veckan var så jävla fantastisk och hemsk på samma gång. Kom fram till att jag totalt spenderade 77 timmar i skolan. Under en vecka. Elva timmar om dagen med andra ord. Och då räknar jag inte med sånt jag gjorde hemma, som att rita massa plagg och sitta upp till klockan fyra sista natten för att desperat sy färdigt det sista.

Fatta hur sjukt nöjd jag är?

Kjolen blev klar. Inte 100%, men 99. Den sista procenten kommer aldrig att märkas. Plus att jag blev sjukt nöjd med min resegarderob. Tjugo plagg (kravet var minst tio, är mitt mellannamn överambitiös? Ja) som faktiskt representerade mig och harmoniserade med varandra. Kändes sjukt bra. Men jag märker verkligen att jag har sjukt låga krav på mina rituppgifter. Eftersom jag i princip inte hållit i en penna sedan jag gick i lågstadiet och ritade hästar för jämnan tänker jag alltid att jag inte kan. Och så blir det sjukt bra. Blir så nöjd!

Den här veckan har jag i princip bara återhämtat mig. Måndagen var verkligen sjuk. Somnade på tåget hem och vaknade i Jordbro. Två stationer för långt. Trodde jag då. För när jag gått av upptäckte jag att tåget jag hade suttit mot gick mot Stockholm. Det hade hunnit till Västerhaninge och vänt, så djupt sov jag.

Men nya tag blir det ganska omgående. Nu blir byxblock och det är faktiskt sjukt mycket mer spännande än jag trodde. Mest för att jag på egen hand börjat sy upp ett av de plagg jag ritade till uppgiften jag presenterade. Ett par lädershorts. Det är verkligen helt fantastiskt att kunna ställa sig och göra ett mönster helt utan hjälp. Och sedan kunna sy upp det. Tanken är att jag hinner göra toilen under lovet, och sen får jag se när jag hinner sy de riktiga byxorna. Lite ångest över att skinn är så himla dyrt. Samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna göra dem i fejkskinn, så fina som de är. Vi får se.

Men ärligt, jag älskar verkligen min skola. Fast det är slitigt som fan så lär jag mig så sjukt mycket. Älskar att gå där. Älskar att bara vara i lokalerna. Så sjukt mysigt helt enkelt. Även när det är jävligt slitigt så är det egentligen inte alls det. Att sitta en dag, i några timmar, och sy och lyssna på P3 samtidigt som man pysslar med sånt man verkligen gillar? Please.

Och i helgen blir det halloweenfest, och jag ska klä ut mig till något utbildningrelaterat. Tänker dock inte avslöja vad. ^^

 

Spela efter regler

oktober 17, 2010

Upp åtta idag, och drog till Sundbyberg för att köpa foder. Glömde kortet, fick vända, men kom fram och sedan raka vägen till skolan för tillskärning och sömnad. Stannade kvar till fyra, kilade förbi jobbet på vägen hem för att lämna lapp om önskad ledighet, och så raka vägen hem.

Ibland så undrar jag hur jag gör det. Var all den här beslutsamheten kommer ifrån. Jag har alltid funkat på ett väldigt extremt perfektionistiskt och ambitiöst vis. Redan som femåring när jag fick min första dagbok skrev jag  nästan tvångsmässigt i den varje dag, och fick ångest när jag missade en dag, halkade efter, och glömde bort vad jag gjort. Försökte alltid fylla i i efterhand, men det gick ju inte. Slutade med att jag helt enkelt slutade skriva, eftersom boken ändå inte blev ”perfekt”, dv.s. innehöll anteckningar från varje dag av mitt extremt händelserika dagisliv. Och så har det i princip alltid varit. Om jag gör något, så gör jag det fullt ut. Jag gör det som krävs, och reflekterar inte speciellt mycket över om kraven är rimliga eller inte. Även om jag inser att det jag håller på med är helt orimligt så brukar jag mest rycka på axlarna och göra det ändå. Och precis som med dagboken så ger jag upp vid första misstaget, eftersom jag måste göra allt perfekt.

Ett annat exempel är när jag gick i högstadiet och var extremt mobbad. Jag kände ett extremt obehag inför att gå till skolan, mådde dåligt varje dag och kunde knappt röra mig runt i byggnaderna utan att riskera påhopp och förnedring. Ändå hade jag totalt kanske tre timmars ogiltig frånvaro under hela grundskolan. Många i min klass brukade säga att de beundrade hur stark jag var som ”stod emot” mobbingen och inte gav vika. Under många år så fattade jag inte vad de menade, för jag ansåg bara att jag gjorde vad som krävdes. Jag var ju tvungen att gå i skolan. Jag var tvungen att verka oberörd. Jag gav aldrig mig själv något val. Jag reflekterade aldrig över om min situation var rimlig eller inte, om jag kanske borde stanna hemma eller be om hjälp.
När jag började gymnasiet och märkte att samma krav inte ställdes på mig längre, så föll det igenom ganska fort, enligt samma mönster. Gick från ett par timmars frånvarot på nio år till kanske 35-45%. Sjukskrev mig och gav helt enkelt upp på skolan eftersom jag ändå inte kunde leva upp till min egen standard ändå. Fungerade inte igen förrän jag bytte klass och kunde starta om på ett nytt projekt.

Nu kanske det verkar som att jag är extremt hård mot mig själv, och alltid har helt orimliga krav som jag aldrig kan leva upp till. Men egentligen handlar det inte så mycket om det som att jag är någon slags extrem paragrafryttare. Jag har extremt svårt att tänka utanför lådan och föreställa mig något annat än de uppställda reglerna. En dagbok skriver man i varje dag. Man går till skolan för att man måste, man kommer tid och man skolkar inte. Man gör så bra man kan när det gäller prov och uppsatser, vilket då i mitt fall inneburit MVG i allt. Jag ifrågasätter helt enkelt inte speciellt mycket och är väldigt duktig på att göra det som förväntas av mig och det jag blir tillsagd.

Nu går jag i skolan igen, och ställs återigen inför uppgifter med uppställda regler. Och precis som förr så gör jag helt enkelt vad som krävs, utan att tänka närmare på det. Även om det betyder att jag går upp åtta på en lördag och att jag imorgon kommer att gå upp sju för att hinna sy innan jobbet (igen). Samtidigt som jag stannat i skolan till minst klockan sex varje dag. Och nej, det är väl inte helt rimligt. Men om jag vill bli klar i tid så måste jag göra så, och då är det helt enkelt så jag gör. Som tur är, för mig, så är det bara en dryg vecka kvar till redovisning, och vecka 44 kommer jag ha höstlov hela veckan – extremt skönt! Efter lovet blir det förmodligen lugnare i skolan, till nästa projekt.
Och då kan ni ge er fan på att jag kommer sitta här igen och skriva om mina tidiga helgmornar och sena kvällar. Bara för att jag tycker att jag måste.