Archive for the ‘Uncategorized’ Category

WTF?!

september 8, 2010

Ok, på väg hem från pendeln nyss gick jag förbi ettt fotbollslag med killar som såg ut att vara unga nog att vara födda på 2000-talet. Och en av dem ropar ”Ring mig!” efter mig?

Alltså?

Plus att när hans polare börjar garva skriker han något om ”Hemma” och ”I sängen”

Gud, det är i sådana här situationer det faktiskt måste vara okej att sucka om dagens ungdom…

Annonser

Posten, kan ni bara ta och dra. =(

september 6, 2010

Alltså, vad jag stör mig på posten! Nuförtiden när man beställer grejer på ebay eller liknande så kommer det i 90% av fallen hemlevererat till dörren. Åååååååh vad smidigt, jättebra tänker ni, slipper man kånka hem skiten. ELLER?! För det är ju inte aaaaaalls så att de alltid kommer helt jävla oanonserat på tider som man definitivt inte är hemma om man inte är arbetslös eller skiftarbetare. Och hur många är det? Plus att om man missar tiden (vilket man gör), så är det inte som att de dumpar paketet på närmaste postombud, som för mig ligger i Skogås centrum. Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej, de måste köra ut skiten till företagscenter i HUDDINGE, tid man måste åka med dels pendel, dels buss och sedan gå i tio minuter. Sedan ska man kånka tillbaka skiten hela vägen hem också.

Alltså jag blir så trött! Jag förstår att de vill ge service och att avsändaren i vissa fall har betalat för hemkörning, men måste de krångla till allt så sjukt mycket? Då är det ju inte service, det är bara jobbigt. Om man åtminstone kunde ringa till dem och be om att så paketet skickat till sitt närmaste postombud, men det får man ju inte heller?! Det kunde man MINSANN när jag jobbade på Ica och var postombud.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! Ringde nyss i alla fall bara för att kolla och det var bara ”Nej nej tyvärr tyvärr”.

Kan de åtminstone ligga i centrala Handen? MÅSTE de promt lägga sig i ett industriområde långt ute i tjottahejti?

Nu kommer jag inte hinna hämta paketet förrän på torsdag, om jag inte kan övertala Stan att hämta det imorgon, eftersom jag snart ska iväg och träna och jobbar imorgon och i övermorgon.

SUCK!

Galet

september 5, 2010

Kom just hem från min och Karins heldag på Grönan, och OJ vilken heldag det var… Vi var totalt där i tio timmar. Är helt slut i hela kroppen, och i huvudet med för den delen, samt kall och frusen. Brr. Karin och jag hade en helt fantastisk dag. Sprang i princip bara runt och åkte grejer, betygsatte, åt sockervadd… Allt som man gör på Grönan helt enkelt.

Vill dock ge mig själv enormt med cred för idag! I början av dagen så var jag rädd när vi åkte Kvasten, som är en ganska mesig berg- och dalbana men som ändå är lite läskig eftersom man inte kan hålla i sig med händerna och hänger fritt med benen. Åkte även Katapulten och skrek variationer av ”JAGDÖRJAGDÖRJAGDÖR SLÄPPNERMIGNUJAGVILLNER” ungefär hela åkturen. Ville inte ens titta åt Extreme, som jag ändå åkt förut (för tio år sedan).

Men faktiskt så tog jag mig i kragen ordentligt under dagen och de slutade med att vi åkte Extreme två gånger och den superäckliga berg- och dalbanan Insane fem gånger. Den var jävligt äcklig, men rätt ball. Enda tråkiga var att jag blundade första gången, och de andra gångerna vi åkte var det mörkt, så jag såg inte så mycket…. Vi åkte även Pop Expressen typ sju gånger. Helt fantastiskt åktur, varje gång!

Måste också credda mig själv för min enorma planeringförmoga. Jag gjorde liksom en packlista dagen innan med grejer som varm tröja och vattenflaska på. Hello, vem är jag egentligen? Gick upp tidigt på morgonen och ställde mig och stkte bacon och ägg, gjorde sjuk mycket mackor och hann dessutom med att klyfta upp två äpplen och mixa med kanel och socker ifall jag skulle vilja ha något sött att tugga på. Helt amazed av mig själv!

När jag kom hem tajmade jag så bra att jag mötte Stan+två polare i porten, precis när de skulle dra iväg och käka hamburgare. Så jag råkade få skjuts och blev bjuden på middag.Anledningen till att de var där var f.ö. att de hjälpt Stan få hem en spännande grej som jag ska visa imorgon! Orkar inte ta kort och sånt nu, för trött!

Nu är jag sjukt mätt och har bytt om till pyjamas och sitter invirad i en stor pläd och somnar… Ska nog förflytta mig till sängen innan jag svimmar på riktigt. ❤

To Grönan!

september 4, 2010

WOOP WOOP!

Idag ska jag ha awesome time med Karin, min bästa vän sedan… forever? VI SKA GÅ PÅ GRÖNAN!!!!!!!

Ja, fett sent på året och det kommer säkert  vara kallt…. Vem bryr sig? Vi kommer ha så jävla kul!

JAG SKA ÅKA ALLT!!!!!

Döden döden döden

september 1, 2010

Har suttit i typ en timme och bildgooglat för ett kollage vi ska göra imorgon. Temat är typ ”vårt märke”. DÖR. Alltså vad är  det här? Jag har gått i skolan en vecka och nu har jag ett eget märke? Tror ej det. Har mest suttit och googlat grejer jag gillar den här hösten, vilket blir helt fel. ALLTSÅ JAG VET VÄL INTE VAD JAG SKA GÖRA FÖR KLÄDER.

Mina bilder just nu kan sammanfattas med med edwardianska kläder, antika tebjudningar med cupcakes och gulliga djur. Typ kaninungar. Samt stora hattar och roliga skor.

Men jag menar snälla, jag orkar inte! Visst, vi hade övning idag för att precisera vår ”målgrupp” vilket var så jävla obehagligt. Alltså please jag vill väl inte ha någon jävla målgrupp, jag vill GÖRA KLÄDER. Det är inte som att jag kommer tillverka saker som kommer att gå att sälja ändå, så please spare me. Ja, gör det. Snälla. Plus att det är ju helt omöjligt att göra det utan riktlinjer. Inte ens något tema eller nån säsong! Dessutom skulle kollaget begränsas till ”en eller två grejer”. ALLTSÅ VA. VA. VA?! Dör. Förstår ni hur mycket kläder jag vill göra? Det är typ… SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄR MYCKET. Svinmycket.

Helt ärligt, det är jättesvårt att göra ett kollage för ett helt märke. Jag kan lätt svänga ihop några stycken om jag bara får teman. För vad det handlar om då är ju att man tar ett tema och vrider det litegrann så att det passar målgruppen. Men nu vet jag liksom inte riktigt vad jag håller på med. Det blir ju liksom ett tema, det är inte det, men jag fattar inte hur jag får ihop det eller hur ett enda tema ska kunna representera en hel linje kläder.

Meeeeeeneeh, men lär väl sig.

Fantastisk dag

augusti 31, 2010

Min dag idag. ❤

Förlåt, men den har varit såååååå perfekt. Från morgonen då jag hittade mina nycklar som varit borta sedan i onsdags till kvällen då jag kom hem och mötes av en nygjord kopp te.

Och så  textilplugg, god mat och träning däremellan.

En grej jag verkligen märkt påverkar min dag sjukt mycket är hur planerad den är och hur ordningsamt jag har det.

Exempel: Idag skulle jag träna mellan halv åtta och nio. Det betyder att jag kommer hem ca kvart över tio, sjukt sent med andra ord. Ingen bra tid att ställa sig att laga middag direkt, det blir alltid så att jag lägger mig sjukt sen och pajjar hela nästa dag också pga den sena kvällen. Så idag, eftersom jag ändå kom hem från skolan tidigt, ställde jag mig faktiskt och lagade middag redan vid fem, ställde kastrullen i kylen och när jag kom hem kunde jag bara värma och äta. Att jag både fick idén OCH kunde genomföra den, berodde i sin tur på att jag vaknat i tid, haft en lugn morgon utan stress och köket idag var relativt städat. Allting blir liksom en god sprial.

Självklart slår det åt andra hållet också. Vaknar jag stressad är dagen förstörd. Hade jag haft en hemsk och försenad morgon samt mötts av ett stökigt kök hemma hade jag förmodligen tänkt tanken att jag borde laga middagen innan träningen, men kanske inte orkat, eftersom jag hade haft så kasst humör. Det värsta är att det slår så himla hårt också. Ett stökigt kök med smuts och disk gör att jag blir helt trött och orkeslös. Jag vill inte laga mat, blir på dåligt humör, orkar inte göra någonting, segar mig och stressar och kvällen blir förstörd. Jag klarar liksom inte av att det är stökigt. Samtidigt hatar jag verkligen att städa, så ordningsfreaket inom mig går tyvärr hellre och lägger sig på sängen och drar täcket över huvudet än drar fram ajaxen och dammsugen. BRA KOMBO! Eller?

Men idag var det en najs dag. Kunde inte låta bli att smajla som ett fån när jag gick till träningen. Smajlade inte lika mycket när jag kom fram och råkade låsa in mig på toaletten. Ja, seriöst, I DID IT. Det värsta? att jag var lite sen, och alla hade redan gått ner. Omklädningsrummet var helt tomt. Satt i 20 minuter med nödlarmet ringande i öronen innan nån kendo-tjej kom och hjälpte mig ut. Grät av tacksamhet. Och med grät menar jag riktiga tårar som rann ner för mina kinder. Det var HEMSKT. Dog nästan därinne.

EN annan grej, om vi återgår till ämnet ordning vs. oordning: Mitt liv nu är så fruktansvärt mycket bättre när det gäller möjligheter att planera, stressa mindre, etc. När jag jobbade på mitt förra jobb så dagen ut typ såhär: Vakna kvart i sex (jepp, det betyder 05.45), gå hemifrån tio över sex för att sätta mig på pendeln och fortsätta sova. Jobbade åtta till fem vilket som ni kan räkna ut innebar att jag hade typ 2h restid till mitt jobb. Om jag skulle träna så fick jag alltid åka direkt till träningen trots att jag kom fram ca en timme för tidigt, för jag hann inte åka hem och vända.  Tränade, kom hem kvart över tio-halv elva, ställde mig och lagade mat. Kunde inte somna pga att dagen varit så stressig och förjävlig, och brukade somna vid 2-3 på natten. Yes, jag snittade på 3-4 timmars sömn i veckorna. KUL LIV!!!! Så ni förstår att jag inte hade så mycket att blogga om, ehe ehe. Hann aldrig städa, alla helger gick åt till att sova ut istället för att göra roliga grejer… Alltid stress, alltid stök och alltid förjävligt. Plus att allt det här hände under de värsta vintern sedan… ever, i princip. Livet sög.

Medan jag nu har en najs skola, kan gå upp lite senare på dagen, kommer hem i vettig tid, hinner laga mat innan träningen, och så vidare in i oändligheten. Och när jag jobbar jobbar jag med något som är kul, och jag kommer ändå hem så pass tidigt att jag hinner ha en lugn kväll för mig själv.

Inte konstigt att man smajlar då.

Ekonominytt

augusti 30, 2010

HQ Bank fick tydligen sitt banktillstånd indraget igår.

Alltså neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Vad hääändeeeer?

Jag har hela mitt fondsparande hos dem. Har haft det i över tio år. Alltså gud nej jag fattar INTE. De har liksom varit ett av de bästa fondbolagen i hela Sverige. Och så bara: KAPUTT!

Som turä finns ju en insättningsgaranti, och jag behöver nog inte förlora några pengar.

Men jag ser bara framför mig hur jag måste välja nytt bolag. Val och pappersarbete och ÅÅÅÅÅNGEEEEST.

Jag hatar allting som generar fler fönsterkuvert i min brevlåda.

ALLT.

Big shopper

augusti 29, 2010

Helt. Jävla. Slut.

Jobbade idag. Vad gjorde jag efter jobbet? Åkte hem och vilade efter en hård vecka kanske?  PFFFFFT. Mötte mamma i stan istället, och hon körde mig till Ica Maxi för att storhandla. Alltså guuuud, hur orkar jag?

Men jag älskar att storhandla. Ni förstår, jag är äckligt snål av mig. Äckligt vidrigt till-sista-öret snål. Jag är en sån person som gärna skulle vilja ha tillbaka presentpappret på en present, för att kunna återvinna dem. Som helst skulle baka muffins i de billigaste blekvita formarna, placera dem i färgglada ytterformar och när gästerna har gått ta de dyra mönstrade formarna och sätta tillbaka i bakskåpet. Så det säger sig självt att storhandling är som månadens besök till skattkammarön. Extrapriser, erbjudanden och storpack. MUMS. Gå runt och jämföra kilopriser. Räkna på rabatter och göra det ultimata köpet. Love it, seriöst. LOVE IT. Att få ut kvittot och läsa exakt hur mycket man tjänat i rabatter är typ orgasm. JA. Den här månaden tjänade vi över 150kr, och då räknar jag inte ens med att allt som vi köper är några kronor billigare per vara i en stor butik. Det är tack vare storhandlingen som jag och Stan har råd att äta lax och fläskfilé minst en gång per månad, fastän vi har det ganska fattigt. Plus UTBUDET. Att gå runt och klämma och känna på roliga vinägrar, olikfärgad pasta och marinerat kött. Inte för att jag köper sådant så ofta, men bara att kunna vara i en affär där man kan köpa precis vad man vill och verkligen inspireras. Love that too.

Det roliga är att jag eg. inte är speciellt intresserad av matlagning alls. Men jag lagar ju mat varje dag, så har man något väl om man dessutom är för perfektionistisk för att kunna laga köttbullar och makaroner med gott samvete? Nej det har man inte!

(Ärligt: min största ångest inför första skoldagen var att min matlåda skulle se fattig ut.Lagade extra fancy mat på kvällen innan, fast jag egentligen inte orkade, bara för att undkomma SKAMMEN. True story.)

Sen så spar det ju så otroligt mycket tid. Sure, att handla tar en timme. Om jag dessutom inte skulle på skjuts och åka buss+pendel, skulle det totalt ta 2,5-3 timmar. Men hur mycket tid tror ni det tar att middagshandla varje dag? En kvart åt gången om man har TUR och vet vad man ska ha kanske. Gånger trettio. Jämför att med att köpa ett paket mjölk, en burk creme fraiche och möjligtvis någon grönsak. Gå hem, öppna kylen, och TADAAA, allt man behöver är redan där.

Och så den där varma mysiga känslan man får när man fyllt kylen. Jämför liksom.

Före

Efter

Okej, skillnaden är kanske inte helt obvious, eftersom mitt kylskåp inte direkt är tomt på första bilden, men jag ser i alla fall. Dessutom, det är typ en av fyra kassar kag lagt in. Resten hamnar i frysen och skafferierna.

Odd one out

augusti 29, 2010

Igår när jag gick hem från jobbet var det stora samtalsämnet, precis som varje fredag, vad folk skulle göra under kvällen, om man skulle ut eller inte och i så fall var. Eh, vid närmare eftertanke, stryk mittendelen. Folk på mitt jobb hoppar i regel över frågan ”ska jag gå ut eller inte?” Senare under kvällen ringde jag runt till några i klassen ang. ett grupparbete vi gör, och samtliga satt på t-bana/pendel och var på väg någonstans. Min gissning är såklart att de också var på väg ut.

Är jag den enda som i regel spenderar både fredag- och lördagkvällar med att laga mat, sitta vid datorn och kanske baka en kaka?

Jag kan helt ärligt inte minnas senast jag var ute. Åh jo, det kan jag visst, det var typ två månader sedan. Och då var det en jobbfest. Innan dess var det under brölllopsveckan, då Yelle var och spelade i Stockholm. Klart man går då. Ehe. Men ärligt (igen), jag fattar faktiskt inte riktigt grejen och jag börjar känna mig fett udda som inte gör det. Att gå ut för mig är att gå till nåt ställe, stå i lång kö, betala sjuka överpriser för drinkar som i vissa fall inte ens är välgjorda och stå och skrika i varandras öron medan man blir torrjuckad av nån full kille som inte fattar vinkar mindre än en käftsmäll. När jag har gått ut så är det antingen Dartklubben,som jag knappt räknar som att gå ut eftersom det mer är sitta och dricka öl efter jobbet, eller så har det varit någon speciell klubb där de spelat musik som jag gillar. T.ex. gick jag på synthklubbar när jag var yngre, och har väl gått på japanklubbar några gånger också. Men då går jag ändå mest för att träffa folk jag känner och hänga med dem. Nuförtiden så lyssnar jag nästan aldrig på musik, och min bekantskapskrets är heller inte så definierad av en gemensam musiksmak som den var förr, så äen om jag skulle vilja gå på nån klubb skulle nog väldigt få av mina vänner vilja följa med.

För det är ju poängen med att överhuvudtaget gå på fester eller på klubbar – att träffa folk man känner och umgås med dem. Därför föredrar jag hundra gånger mer än najs hemmafest över en klubb. Man träffar bara folk man känner och slipper främmande drägg, sätter sin egen playlist och drickan kan man lägga så mycket pengar på som man har råd. Och inga torrjuckande äckel heller. Med andra ord helt perfekt.

Så, är det helt enkelt så att jag inte fattar grejen med att gå ut? Har jag missat något? Det enda jag kan komma på som är nån slags fördel är att man träffar nytt folk. Men jag är ju helt ointresserad av andra människor (som jag inte känner), så det är snarare ännu ett minus för mig… Som jag sa till en på jobbet ang. raggning och att snacka med främlingar: ”jag skulle aldrig prata med någon någonstans”.

Tolka inte det här som att jag tycker folk på mitt jobb eller i klassen är knäppa eller idioter som går ut. Kul om de gillar det! Men jag fattar helt enkelt inte, och det känns mest konstigt att man så totalt missat något som alla andra verkar gilla och ser som en självklar del av helgen.

Våldtäktshistorien

augusti 22, 2009

Få har väl missad åklagare Rolf Hillgrens uttalande i div. tidningar, främst Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

“När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”

Dessutom förtydligat med att han verkligen menar alla våldtäkter där våld inte förekommer. Man kan säga att jag nu efter en vecka lugnat mig så mycket att jag orkar kommentera händelsen. Alltså, jag hade kunnat köpa det han sagt att inte tyckte att det var våldtäkt, och hänvisat till suxuellt utnyttjande eller liknande. Jag hade kunnat köpa att han sa att det är svårt att bevisa. Men en ordningsförseelse? Att säga att det inte överhuvudtaget hör hemma i lagböcker? Det är så nedvärderande, så negligerande, så respektlöst… Så manligt.

Vi  behöver inte dra alla de situationer där våld inte förkommer i en våldtäkt. Vid fylla, i en beroendeposition, vid sjukdom, etc. Allt som idag klassas under hjälplöst tillstånd, närmare bestämt. Dessutom fastslår hans exempel att kvinnan sagt NEJ, JAG VILL INTE. Att ändå ha sex med henne är väl, om något, att tvinga till sig sex mot någons vilja? Om inte ens hennes uttalade nej har någon betydelse, hur kan någon kvinna hoppas på att få sitt fall prövat? Och nej, jag kan verkligen inte tolka det som att Hillgren syftar på ”tjatsex” o.dyl, för min upplevelse av sånt är man tjatar, inte tills ens partner inte gör motstånd, utan tills han/hon ändrar sitt nej till ett ja och helt enkelt ställer upp av fri vilja.

Personlige kopplar jag nästan direkt till det fall i USA för ett par veckor sedan där en man vid namn George Sodini som inte haft sex på ca 20 årgick in på ett gym och sköt ner 12 kvinnor, varav tre dog, eftersom han tyckte att kvinnosläktet som kollektiv bör hållas ansvariga för att ha nekat honom dejter, relationer och främst sex. Främst tänker jag på de kommentarer som dök upp på diverse forum efteråt.
Det är egentligen här i som kärnan i våldtäksproblematiken ligger. Av någon outgrundlig anledning verkar det finnas gott om män, inte bara i manlighetens mecka Amerika, utan även här i Sverige, som helt enkelt tycker att det är en manlig rättiget att få ligga då och då, och att kvinnor borde veta bättre än att inte släppa till. Att vissa tycker att några döda kvinnor då och då är priset som kvinnor som kollektiv får betala för att de utnyttjar män och inte ger dem det sex de har rätt till… Nej, jag finner inte ord.

Det fortfarande till viss del rådande (om än uppluckrade) uppdelningen av kvinnor i facken hora/madonna problematiserar ytterligare. Fina flickor (”madonnor”) ska ju naturligtvis inte släppa till så lätt, och vara tjusiga nog att dölja sin sexlust bakom rodnande kinder och viskningar om ”nej, inte här…” Att trugas och tjata blir en del av det förväntade spelet innan man kan hoppa i säng, och den dagen kvinnar menar allvar och inte vill på riktigt går det blint förbi.
Horor kan överhuvudtaget inte bli våldtagna, då de ju uppenbarligen har sex med vem som helst för vad som helst. Har man bjudit ut sig själv en gång kan man ju inte helt plötsligt säga nej och ta tillbaka erbjudandet! Det kunde vi f.ö. nyligen se exempel på hos Katrin Zytomierska som påstod att Marie Plosjö inte kan ha blivit våldtagen eftersom hon är en, jag citerar, ”översexuell hynda”. Näe, om man har haft sex med en kille och alla hans vänner en eller till och med massa gånger, då kan man ju inte säga nej helt plötsligt! Vadå vill inte, det är klart du vill, du är ju en liten hora och alla vet att horor alltid vill med alla. Resonemang slut. Nu knullar vi.

Speciellt då om mannen råkar vara lite extra kåt, eller vilja lite extra mycket, då kan ju kvinnan helt enkelt bara lägga av och sluta spela svårfångad. Sluta neka honom sexet som han har rätt i. Naturligtvis blir kvinnans förpliktelser större i en relation också. Hallå, om du väl har lindat en man runt lillfingret och fått honom att ge upp alla andra frestelser så är det väl knappast rättvist att låsa honom i ett celibat och inte släppa till! Du får väl vara lite schysst, så slipper han vara oschysst. Logik!

Så grundbulten är helt enkelt att män anses ha lite större rätt till kvinnors kroppar än de själva. Fortfarande, i detta årtusende. Och kvinnor har fortfarande inte tillräckliga utrymmen för att leva ut sin sexualitet, annat än i de ovan beskrivna, om än något uppluckrade, facken.

Och så en sista reflektion: varför fortsätter och fortsätter vi bedöma våldtäkter efter hur offret agerar? I vilket annat brottsmål som helst så är väl utgångspunkten vad gärningsmannen gjort? I ett misshandelsfall, frågar vi om offret gjorde motstånd, slog tillbaka, eller sa nej? Om han eller hon grät efteråt, om personen ifråga gill till polisen direkt? Självklart problematiseras det av att sex, till skillnad från misshandel, är något som de flesta ibland vill ägna sig åt, det förstår väl jag med Men ändå. När ska vi börja ifrågasätta, inte offren efter deras motstånd, utan gärningsmännen utifrån vilka rättigheter de tog sig, och på vilka grunder de ansåg sig kunna agera som de gjorde.

I den situation som Rolf Hillgren beskriver, vilken är mest relevant: Varför kvinnan inte gjorde motstånd, eller varför mannens inte tyckte att han behövde respektera hennes uttryckta vilja?