Posts Tagged ‘angst’

Negativism

oktober 12, 2010

Varfär är det så himla mycket lättare att skriva när man vill gnälla?

I söndags och måndags hade jag två extremt bra, välplanerade och produktiva dagar. Hann med både plugg och jobb (som var grymt) på söndagen, och i måndags kunde jag, tack vare grym planering, sitta kvar i skolan till kvart i sju, gå och träna och komma hem till en färdiglagad middag som bara var att värma i micron. Men det orkar jag såklart inte skriva om, att jag haft det fantastiskt. Försökte faktiskt skriva igår, men det gick ungefär väldigt dåligt. Har bara så svårt att formulera mig naturligt när jag är på bra humör.

Gnäll är ju fantastiskt. Jag har snart tio års erfarenhet av att skriva av mig mitt gnäll, så det kan jag allt om hur man skriver. Hur man klagar på att allt är sämst och allra mest hur sämst man själv är. Min specialitet så att säga.

Idag har inte ens varit en dålig dag! Faktum är att jag hade en väldigt bra dag i skolan. Fick inte mycket gjort, men det jag fick gjort blev extremt bra. Dessutom satt jag kvar i två timmar och ritade, och känner mig mycket mindre stressad över vissa saker. Men så kommer jag hem, är trött, orkar inte hålla energin upp och det slutar med att jag bara sitter och angstar över hur mycket vi har att göra.

I helgen har jag anmält mig till en tävling i iaido. Det är inte bara tävling, utan vi kommer även ha seminarium och det kommer över två stycken sjundedanare från England. Även om jag är helt ointresserad av att tävla så borde jag verkligen gå för seminariets skull. Speciellt med tanke på att jag ändå vill gradera till shodan i vår, jag har ingen riktig instruktör i klubben just nu, och jag skulle verkligen bara behöva gå.
Samtidigt så har vi de mest stressiga veckorna i skolan just nu inför en blockredovisning om två veckor. Det är extremt mycket som ska vara klart då. Inte bara plaggsömnad med kjol och allt, utan även en kollektionsuppgift med kollage, plaggskisser i färg och eventuellt illustrationer som ska presenteras. Grejen är att om inte allt är klart till redovisningen, så får man inte godkänt på blocket. Och får man inte godkänt på blocket kan man itne få godkänt på kursen. Vilket såklart är en anledning att få lite panik, om något.

Helt logiskt så vet jag att jag absolut inte kan gå på tävlingen eller seminariet, helt enkelt därför att jag är världssämst på att planera. Att ge bort två gratisdagar där jag kan åka till skolan och sitta och sy i flera timmar och tänka att jag ”tar igen det”, det är helt orealistiskt. Och hellre skippa tävling, jobb på och kunna ta det lugnt på slutet, än att jag har den vanliga stressen och paniken på slutet. Så känner jag verkligen. Stress och panik blir det nog oavsett om jag går på tävlingen eller inte. Så jag antar att det är bestämt. Men då kan jag såklart inte skaka av mig känslan att jag ändå BORDE gå.

Hur man ändå vänder sig sitter ändan där bak. =(

Annonser

Bläää

september 27, 2010

Vilken deprimerande helg.

Deprimerande sysslolöshret, deprimerande saker som hänt, deprimerande ångest och – värst av allt – deprimerande mat.

Ibland, eller rätt ofta, frågar folk mig hur jag orkar. Orkar med att gå i skolan nästan 40 timmar i veckan, utöver det orkar jobba tolv timmar och hur jag dessutom orkar träna två gånger i veckan. Jag är ju helt enkelt nästan aldrig ledig.

Jag, däremot, brukar fråga mig hur jag ska orka med mina ledigheter.

För mig fungerar det nämligen som så, att om jag har extremt mycket att göra, om jag lever under tidspress och är tvungen att utnyttja varje vaken sekund för att hinna med mitt liv, då fungerar det. Så fort jag får ledig tid och kan göra saker lite när jag känner för det, så faller i princip hela mitt liv sönder. Jag är världsmästare på att skjuta upp saker, och dessutom världssämst på att planera (se t.ex. föregående post om mina eviga pengaproblem). Så om jag går till skolan till fyra, ska träna halv åtta och ska hinna laga mat och göra mina läxor så har jag helt enkelt inget annat val än att sy på tåget, laga middag direkt när jag kommer hem, sy på tåget till träningen och sen njuta av att kunna komma hem och göra vad jag vill. Medan om jag går i skolan till fyra och faktiskt har ”helga helgen på mig” så kan man räkna med att jag kommer att spendera den i soffan framför datorn och inte hinna göra någonting vettigt alls.

Den här helgen har verkligen varit det perfekta exemplet. I fredags gick jag i skolan, jobbade och gick sen hem och hade en jättetrevlig kväll med Disa, som kom över från Uppsala, och satt och käkade godis och snackade skit. Med undantag av lördagens shoppingtur så har resten av helgen mer eller mindre varit skit. Jag har inte gjort någonting. Skulle gjort massa läxor, men glömde ALL min sytråd i skolan, skulle städa men satt och spelade FFXIV, skulle laga god mat men satt och läste bloggar till Ica stängde och fick göra köttfärssås på tre ingredienser (köttfärs, tomatkross och creme fraiche). Har i alla fall hunnit tvätta, alltid något.

Nu ska jag i alla fall betala räkningar och känna mig sämst över hur lite pengar jag har.

Buyers season

september 25, 2010

Då var det den tiden i månaden igen! Dvs ca dagen efter att jag fått lön, då jag återigen får panik över att jag inte har några pengar. Vid den här tiden i månaden brukar jag också ställa mig själv en lite fråga.

VAAAARFÖÖÖÖR BLIIIIIIIR DET ALLTID SÅ HÄÄÄÄÄÄÄR???!!!!

Jag är expert på att göra av med pengar i samma sekund jag får dem. När jag får lön har jag i regel pengar en-två dagar, sedan är det slut. I regel går det till såhär: Under månaden är jag jättefattig. Trots det så gillar jag att gå runt i affärer, mycket för att inspireras och för att det är roligt. Tyvärr leder det såklart till att jag ser massa grejer jag vill köpa. Så när lönen kommer så kollar jag noga på specifikationen, räknar ut hur mycket jag måste ha till räkningar och vad jag kan köpa för det som blir över. Sen handlar jag upp hela pengarna, och lever resten av månaden fattig medan cirkeln upprepar sig.

Tyvärr så visar det sig också ofta att jag har räknat fel, och typ glömt bort någon dödsviktig räkning som bara måste betalas. Ibland så köper jag grejer som jag inte har råd med, bara för att jag inte har råd. Yes, you heard me. Jag tröstshoppar helt enkelt för att jag är så fattig. Inte världens smartaste taktik, men sedan när har det hindrat mig? NEVAR!!!! Problemet är väl helt enkelt att jag har fruktansvärt svårt att ta ett nej. Jag kan helt enkelt inte acceptera att jag inte har råd att köpa nya strumpbyxor, eller den där supergulliga accessoaren. Tycker att på något märkvärdigt vis att jag ”förtjänar” att köpa något till mig själv varje månad. I mitt huvud fungerar det mesta på ett slags inverterat vis, där det är synd om mig som inte kan köpa något till mig själv, och därför måste jag alltid köpa något till mig själv.

Så slutar det oftast med att jag skickar iväg mejl i panik till mamma och lånar pengar som jag aldrig någonsin kommer att hinna betala tillbaka under en livstid, hur goda intentioner jag än har. Ännu mer ångest!

Sen funkar det ju alltid att skylla ifrån sig också! Den här månaden har det t.ex. strulat sig med min lön, så jag fick några tusenlappar mindre än jag skulle få, och dessutom skulle jag få pengar från mitt gamla jobb pga gammal groll, men det har de struntat i att betala ut. Till råga på allt har jag dessutom inte börjat få CSN-pengar ännu, eftersom det blivit missar med min ansökan som faktiskt inte alls var mitt fel! Ärligt, det var det inte. Skickade in diplom på en utbildning via deras hemsida, och det kom aldrig fram, och det var fan inte mitt fel. Så jag har ju massa pengar i pipeline som är på väg in. Tyvärr så är framtidspengar en ganska kass valuta.

Till nästa månad lovar jag som vanligt mig själv att INTE spendera allt, ta det lugnt, och spara pengarna under månaden. Någon som tror att det kommer att funka den här gången? Nä, inte jag heller.

Men jag fortsätter försöka ändå.

september 19, 2010

Har egentligen ingen lust att skriva något alls idag, som ni kanske förstår. Liksom 94% av det svenska folket hade jag inte alls någon trevlig kväll igår.

Satt mest och tittade på valvakan, deppade och gick och la mig alldeles för sent. Idag har jag mest segat omkring, frusit och dessutom lyckats sova i skolan. Till råga på allt lyckades jag få alldeles för många pass på jobbet och ska nu jobba tis-fre. Å andra sidan får jag ledig helg (första lediga dagen på tre veckor) och ledigt alla kvällar nästa vecka.

Kunde i alla fall tröstäta…

(För övrigt helt lack över att jag hade typ tio sorters socker hemma, men inte pärlsocker?! Hade till och med ROSA socker och muscovadosocker, vem fan har sånt men inte prälsocker?)

Alla utom jag vet hur det ska gå

september 9, 2010

PUH! Ordnar sig nog med CSN. Tydligen så km inte dokumentet jag laddade upp via deras sida fram överhuvudtaget. Så jag måste göra en ny ansökan. Sämst. =(Fick prata med skolan också, och det är lugnt, de skjuter upp min faktura…

MEN.

Kom på en annan grej. Merkostnadslånet som ska täcka mina avgifter täcker inte alls allt, bara drygt hälften av avgiften. Jag visste såklart om det, men har tänkt att ”det fixar sig, jag har ett jobb, jag lägger undan pengar”

HAHAHAHA. Jag? Lägga undan pengar? Vilket skämt! Men förmodligen ordnar det sig, bara jag tar det lugnt, delar upp betalningen och lägger undan lönen.

Sen är det allt jävla strul med fribelopp. Förlåt, men det är fucking HORRIBLE. Jag vet inte hur mycket pengar jag kommer tjäna under året, det är omöjligt att räkna ut, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Problemet är också att jag verkligen behöver pengar NU. Jag ju ungefär en miljon i skulder sedan jag var arbetslös, dessutom vill jag verkligenverkligenverkligen börja köpa möbler nån jävla gång, plus sybehör och tyger och att jag skulle behöve massa maskiner och så var det den där jäkla skolavgiften också som ju var början på mitt problem.

Jag vet liksom att jag kommer gå runt och grubbla på det här resten av terminen ända tills jag får min sista lön i december och kan räkna ihop hur mycket jag tjänade och hur många veckors studiemedel jag borde ha fått. Och då kommer det, tyvärr, redan vara försent! För då har jag redan fått ut CSN-pengarna och allt har gått åt helvete…. Jag skulle vilja säga att det bästa alternativet är att ta ut allt jag kan i bidrag OCH lån och sedan bara spara överskottet under året. Men tyvärr kan jag ju som sagt inte spara pengar, så nej.

Åååååååh, önskar att någon bara kunde förklara för mig hur allt ska bli. PLEASE!

ABABABABAAAA

september 8, 2010

Oj vilken sämst början den här veckan fick.

Igår var egentligen en helt okej dag som ändå blev kass. Råkade t.ex. värma min tomatsoppa till lunch i en plastburk som smälte, skiten med posten jag redan rantat om, åkte och tränade och det gick så JÄVLA ASKASST så jag dog lite inombords. Åkte hem och hade inte hunnit laga mat innan träningen, så jag orkade inte göra något mer än köttbullar och makaroner. Ångest! Jaa, jag hatar att äta fattig mat. Inte för att den är fattig, utan för att det är tråkigt och inte ens kul att äta den, även om det blir gott. Så himla oinspirerande helt enkelt.

Sen ägnade jag resten av kvällen till att questa alldeles för länge med Stan i FFXIV-betan. Det var i och för sig kul. Men la mig sent ändå. =( ÅNGEST!

Idag… försov jag mig. Hatar sånt. Vaknade av att klockan ringde för en påminnelse, och kände liksom i hela kropoen från start att NEEEEEJ det är fel tid att ringa på, nåt är fel, allt är fel. FEL.

Till råga på allt hade vi handsömnad idag. Hela dagen. Sydde b.l.a ett knapphål för hand. Det tog ca en hel förmiddag! Kul. Vet inte om ni har tittat på hur knapphål är sydda, men det är ca två stygn per millimeter. För hand. Herre….  Sedan sydde vi roliga grejer som skräddartråckling, kaststygn, smygstygn och stofférstygn. Obs: det var tråkigt. Kände mig fett okoncentrerad och retarderad.

När jag äntligen fick gå från skolan var det dags att (ja ni gissade rätt) SPRINGA TILL JOBBET!!! HURRA!!!! Där var allt kaos, men det var ok. Just nu får vi sjukt stora leveranser som dessutom alltid är försenade, så fast vi fick leveransen igår var typ hälften kvar idag. Hahaha, sånt är kul! Nä, men jag gillar att det ändå inte är någon stress. Alltså jo, vi måste ju jobba på och så, men alla accepterar ändå läget och det är ingen som går runt och hetsar eller surar över att allt är kaos och ser förjävligt ut. Plus att vi hade så trevligt möte där alla uppmanades att gå med i facket och chefen lovade bjuda oss på middag och vi jobbar bra den här månaden. Så himla fint! Det sistnämnda alltså. Sen så uppskattar jag verkligen arbetsplatser som uppmanar sina anställda att gå med i facket, ta reda på sina rättigheter, etc..

Så när jag gick från jobbet var jag konstigt nog på bättre humör än innan! Och så for jag hem och lagade en najs middag, baconlindad bratwurst med ostgratinering och blomkålsmos. Och trot eller ej, när jag kollade min mejl hade presschefen på posten kommenterat på mitt inlägg från igår. HA! Misstänker nästan att min mamma har något med saken att göra, annars undrar jag hur mycket tid han har på sina händer egentligen?

Så det blev ändå ett bra avslut på idag!

Sen så får jag väl ändå skämmas eftersom jag vet att jag lovade typ i lördags eller söndags att visa bild på en spännande pryl som Stan köpt. Och det har jag ju inte gjort… MEN det är på g. Har bara haft så lite om tid… Vill egentligen blogga mycket mer, och inte bara skriva de här löjliga uppdateringarna som mer är som dagboksanteckningar. Faktiskt, den senast tiden har det verkligen rört sig i skallen på mig. Dels skolan då, som fått mig att tänka mycket på mode och kläder och kultur och vad jag vill och vad som är viktigt i livet och för mig och i samhället, och sen så valet som ger upphov till dagliga frustrationsutbrott… Men som sagt, tid! Att gå i skola på heltid och dessutom jobba 30% är inte helt optimalt…. Men det får lösa sig på något sätt!