Posts Tagged ‘Iaido’

Negativism

oktober 12, 2010

Varfär är det så himla mycket lättare att skriva när man vill gnälla?

I söndags och måndags hade jag två extremt bra, välplanerade och produktiva dagar. Hann med både plugg och jobb (som var grymt) på söndagen, och i måndags kunde jag, tack vare grym planering, sitta kvar i skolan till kvart i sju, gå och träna och komma hem till en färdiglagad middag som bara var att värma i micron. Men det orkar jag såklart inte skriva om, att jag haft det fantastiskt. Försökte faktiskt skriva igår, men det gick ungefär väldigt dåligt. Har bara så svårt att formulera mig naturligt när jag är på bra humör.

Gnäll är ju fantastiskt. Jag har snart tio års erfarenhet av att skriva av mig mitt gnäll, så det kan jag allt om hur man skriver. Hur man klagar på att allt är sämst och allra mest hur sämst man själv är. Min specialitet så att säga.

Idag har inte ens varit en dålig dag! Faktum är att jag hade en väldigt bra dag i skolan. Fick inte mycket gjort, men det jag fick gjort blev extremt bra. Dessutom satt jag kvar i två timmar och ritade, och känner mig mycket mindre stressad över vissa saker. Men så kommer jag hem, är trött, orkar inte hålla energin upp och det slutar med att jag bara sitter och angstar över hur mycket vi har att göra.

I helgen har jag anmält mig till en tävling i iaido. Det är inte bara tävling, utan vi kommer även ha seminarium och det kommer över två stycken sjundedanare från England. Även om jag är helt ointresserad av att tävla så borde jag verkligen gå för seminariets skull. Speciellt med tanke på att jag ändå vill gradera till shodan i vår, jag har ingen riktig instruktör i klubben just nu, och jag skulle verkligen bara behöva gå.
Samtidigt så har vi de mest stressiga veckorna i skolan just nu inför en blockredovisning om två veckor. Det är extremt mycket som ska vara klart då. Inte bara plaggsömnad med kjol och allt, utan även en kollektionsuppgift med kollage, plaggskisser i färg och eventuellt illustrationer som ska presenteras. Grejen är att om inte allt är klart till redovisningen, så får man inte godkänt på blocket. Och får man inte godkänt på blocket kan man itne få godkänt på kursen. Vilket såklart är en anledning att få lite panik, om något.

Helt logiskt så vet jag att jag absolut inte kan gå på tävlingen eller seminariet, helt enkelt därför att jag är världssämst på att planera. Att ge bort två gratisdagar där jag kan åka till skolan och sitta och sy i flera timmar och tänka att jag ”tar igen det”, det är helt orealistiskt. Och hellre skippa tävling, jobb på och kunna ta det lugnt på slutet, än att jag har den vanliga stressen och paniken på slutet. Så känner jag verkligen. Stress och panik blir det nog oavsett om jag går på tävlingen eller inte. Så jag antar att det är bestämt. Men då kan jag såklart inte skaka av mig känslan att jag ändå BORDE gå.

Hur man ändå vänder sig sitter ändan där bak. =(

Annonser

Vilodag

oktober 7, 2010

Tog det verkligen lugnt idag. Visst, stannade kvar en timme efter skolan och sydde en söm. Men jag sydde bara den sömmen, plockade undan och lyckades lämna projektet i skolan istället för att ta med det hem i huvudet. Inser att även om det är okej att stressa när jag är i skolan, och att det faktiskt är bra att jag pressar mig, så måste jag sluta oroa mig så förbannat om jag ska fixa det här.
Struntade till och med i att gå och träna. Har liksom sovit 4-5 timmar tre nätter i sträck nu, så himla inte kul. Stannade hemma, tog det lugnt, lagade mat. Tecknade till och med lite, men det är ju mest roligt.

Håller på med plaggskisser just nu, vilket är jätteroligt. Funderade faktiskt på att lägga upp en förklaring på hur man gör, men vet inte om det är intressant?Är väl möjligtvis om det finns några som syr som läser den här bloggen…

Har däremot lite ångest över iaidon. Nästa vecka är det tävling, och jag vet inte alls om jag orkar. Dels kommer jag inte kunna träna hela den här veckan. Dels har jag inte alls pengar till det. Och slutligen så borde jag utnyttja min enda lediga helg på jag vet inte hur länge till att sy. Känns stressigt bara att veta att jag missar ca 16 arbetstimmar då jag kan sitta i skolan och utnyttja alla maskiner. Eftersom jag sytt mina första sömmar på industrimaskinen känns det fullkomligt värdelöst att sy med något annat, eftersom det inte kommer att bli lika snyggt och avvika.
Å andra sidan gör det inte så mycket att jag missar träning eftersom jag är i relativt bra form och dessutom har hela nästa vecka på mig. Förhoppningsvis ska jag dessutom få pengar under veckan som kommer. Och vad gäller kjolen så kan jag ju åtminstone se hur långt jag kommit innan jag stressar upp mig. Dessutom känns det lite som att jag sviker klubben om jag inte går. Vet att de kämpat för att få ihop den här tävlingen, och det kommer riktigt duktiga domare som dessutom ska ha en heldagsträning med oss som jag VERKLIGEN borde gå på.

Får helt enkelt se hur jag gör.

Kändes skönt att ta den här vilodagen. Imorgon ska jag och Stan eventuellt åka och storhandla, kommer bli joooobbigt. Men kul också. Ska köpa hem mirin och risvinäger och sånt, så jag kan börja laga lite japansk mat. Ännu roligare!

Små glädjeämnen

september 13, 2010

Premiärade kappan jag köpte på ebay (som jag inte visat än, SKÄMMES) idag, och fick många fina kommentare! Som vanligt obekvämt och pinsamt, men vafan, kan leva med det. Min sömnadslärare tyckte den var jättefin och välsydd, och gav mig tips på hur jag kunde göra knäppning på den (den är nämligen gjord utan). Och så visade hon lite på de olika sömmarna och sådär, som faktiskt var samma som vi lärt oss.

Fick mitt föregående inlägg länkad av Opassande, en av mina favoritbloggar bland politikbloggarna. Känns så himla kul att bli länkad av en ”storbloggare”, speciellt när jag absolut inte har många läsare eller är speciellt nishad mot politik.

Äntligen är det kallt nog att plocka fram en av mina favorittröjor, en grön stickad historia med stora rosetter och knappar i strass från Forever 21. Är jättemjuk och härlig, men kortärmad och lite för varm för att användas som sommart-shirt.

Plus att jag ska iväg och träna, awesome fun time med andra ord! Har känt mig rätt nöjd de senaste gångerna, och ”glappet” som brukar bli efter sommaren har inte varit lika stort som det brukar. Plus att jag nyligen fått veta att Ishido-sensei, alltså min sensei när jag var i Japan, kommer till Sverige på läger nästa sommar. DET om något ska bli super awesome funtime. Måste måste måste verkligen ta shodan (första dan) innan det lägret, och träna träna träna så att jag inte gör honom besviken! Fantastiskt också att redan nu få något att kämpa för, kommer göra så att jag inte slappar och låter bli att träna som jag lätt gör när jag inte har något direkt mål.

Renshû shimashô!

mars 18, 2009

Jag är himla glad att jag att jag har träningen faktiskt. Hjälper på många sätt. Mest bara för att ett par gånger i veckan tänka på absolut ingenting alls, förutom var personen du håller på att hugga ihjäl befinner sig. Hur du med minsta möjliga ansträngning åsamkar så mycket dödlig skada som möjligt.

Det har börjat gå rätt bra för mig på senaste tiden. Både idag och förrförra veckan (tränade inte förra veckan på grund av proven) fick jag höra att jag är ”much better”, och det känns faktiskt. Huggen är rakare och skarpare, stötarna kraftfullare. Det är ett nytt ljud i svärdet. Kroppen arbetar på ett helt annat sätt, mer och mer som om det faktiskt stod en annan människa framför mig. Det känns helt enkelt väldigt bra.

Sen är jag fantastiskt glad över min sensei och hur hans dôjô är. Jag har hört så mycket historier om dôjôs som är fruktansvärt strikta och där de tillämpar milimeterdiciplin. Ett exempel var en dôjô där besökarna måste sitta på knä under hela träningen, nästan en timme! Jag som ändå är lite tränad att sitta så klarar ungefär tio minuter, sedan gör det för jävligt ont att resa sig.
I min dôjô känns det snarare för avslappnat ibland. Det mesta lärs ut med ett skratt eller en stor portion vänlighet och ödmjukhet. Faktum är att de flesta av de tillsägelser jag får börjar med att min sensei skrattar åt mig för att jag ser så dum ut. Blir man trött står alltid ett bord med tekanna och godisburk redo. Samtidigt så tror jag få senseis är så seriösa som min är, det finns inte en chans att han skulle låta mig slippa undan med ett misstag. Men det är skönt att seriositet och vänlighet inte behöver stå i motsats till varandra.

Idag när jag hade på mig mina nya träningskläder för första gången kunde han inte sluta tjata om att jag var så ”kakkoii”. Påpekade det för alla som var i dôjôn och hämtade till och med fram en spegel för att visa mig hur cool jag såg ut. Haha, vilket skämt, det måste jag bara säga. Men alla höll med. Faktiskt jag också. Om än motvilligt.

Princess princess

mars 3, 2009

Igår passade jag på att leka lite med mitt nya objektiv, hohoho.

img_1112Det släpper inte så mycket ljus på f/11,8 att jag blir helt lycklig!

F.ö.:
T-shirt: Tokidoki
Kofta: Harajuku Lovers
Kjol: Brownie Bee
Strumpbyxor: Donki
Knästrumpor: World Rythm
Skor: Din sko
Halsband: Dunno märke, från Kera Shop Angel
Glasögon: Gucci (som alltid)

img_1116Jag älskar verkligen det där halsbandet. ❤

img_1118Nånting med strumporna och skorna får mig att känna mig som en liten 1800-talsprinsessa, i alla fall från knäna och neråt.

Annars så var hela dagen omöjlig. Trots cola och konstanta fruktinjektioner somnade jag nästan på sista lektionen.

Att ta sig till träningen blev en pärs. Inte så mycket resan, som att hitta en ATM. Jag hade nämligen bara ca 300yen på mig, och jag behöver 400 för bussresan fram och tillbaka. I Kawasaki finns som tur var ett varuhus stort som hela Farsta centrum vid stationen. Alla deras ATMs var ”Japan issued cards only”. Tänkte att okej, men det finns ju en 7-eleven i korsningen närmast dôjôn. Eller så var det bara en dålig kopia och det fanns ingen ATM. Slutade med att jag inte kunde betala månadsavgiften till sensei OCH fick låna 100yen av honom (han gav mig f.ö. 1200 på japanskt manér).

Hade sluppit hela problemet om jag inte slösat massa pengar på att köpa en bentolåda på stationen i Shinagawa.

img_1120Fast den var ju å andra sidan helt klart värd det. Notera miniatyrsoyasflaskan i facket till höger. Så himla söt!

Sov jag hela tågresan hem, och när jag kom hem hoppade jag direkt i säng. Så himla mys.

Sen kunde jag utan problem gå upp halv nio idag, plugga kanji och ta det lugnt. ❤ Guld värt!